Holy serielunk

Serielunk har guld i mund.

Typ.

Som jag nämnde i nåt inlägg nyligen känns det som det bara var häromdagen vi satt på stolarna och småhoppade av upphetsning över  att säsongen 2011-2012 äntligen hade börjat, men vi har alltså redan borrat oss så djupt in i december att vi genomlever just serielunk.

Ibland är det just så oinspirerande och tråkigt som det låter, men lika ofta kan jag känna att det är den sortens matcher – vardagskvällstillställningar inklämda mitt i schemat – som är hockeyn, och NHL:s, verkliga själ.

De känns lätt diffusa på förhand är sällan särskilt händelserika och ingen, mer än möjligen turister som ser sin första match, minns dem efteråt

Men de ska ända spelas och de ska ändå ses och det är på något sätt i denna hockeyns – relativt – oglamorösa vardag, snarare än i de heta tv-drabbingarna, det blir som mest på riktigt.

Så det är ändå en peppad blogg som här och nu proudly presents:

Serielunk mellan Original Six-lagen Rangers och Maple Leafs.

Häng med, vettja.

* * *

När jag lämnar holken på 38:e för den omänskliga prövning det den här tiden på året innebär att ta sig från östra till västra Manhattan kommer dörrmannen Simon fram och säger att han verkligen gillar Hagelin.

Därmed har vi empiriskt bevis för att Hagge verkligen slagit igenom i Gotham, för Simon är ett av den typiska New York-sort som anser att den man älskar agar man – eller snarare misshandlar grovt – och för att en blåskjorta ska föräras tyngre ovationer än en sån där Don Corleone-nickning krävs ett egentligen hat trick sju matcher i rad. 

* * *

Å andra sidan är det som sagt Maple Leafs som besöker Garden ikväll och då blir det aldrig riktigt genuin serielunksgråhet. Därtill krävs att ett Florida, Carolina, Columbus eller Calgary kommer hit och harvar.

Leafs har, som minnesgode Prytzen påpekar , alltid varit en Garden-gäst som legat mig rätt varmt om hjärtat,

Det är i och för sig inte längre lika skoj som när Sudden – eller, för att ta i ordentlig, Fast Freddy Shoestring – var med, men laget har en särskild aura, innefattar några härligt polariserande profiler och drar alltid en skrälldus kaxiga fans

Nu är dom ju dessutom bra, som det verkar alldeles på riktigt, så just den här måndagen får Rangers

* * *

Den andre dörrmannen på Simons skift, Bazil, håller som bekant på Islanders, och säger överhuvudtaget inte så mycket längre.

När jag kommer trampande genom lobbyn suckar han bara, ruskar på huvudet och muttrar:

– Måste jag se dig?

Det är ungefär som när jag var gift…

* * *

Som så många andra lag passar Leafs på att genomföra den årliga papparesan när de ska hit till New York.

– Ja, farsan var först med till Boston och sen hit till New York igår. Då tränade vi i Central Park. Det var väldigt coolt, berättar Calle Gunnarsson när jag råkar springa på honom under en typisk biffpromenad i Gardens environger två timmar före matchstart.

Sedan låter den gode närkingen, något oväntat,  bli att nämna Allsvenskan hemma i Sverige.

– Ja, man får ju vara lite sjysst. Men vi kan ta det efter matchen, flinar han.

* * *

Dom skojar inte när dom säger att Gabbe Landeskog kommer att bli en av den här ligans allra största inom några år.

Helvitte vad bra han var mot Wings igår.

* * *

Närkingarna ska dock veta att slår i luften när dom försöker knäcka mig med Örebros senaste seger.

Sedan dom sparkade Christer Olsson och Niklas Eriksson är det svår kris i min livslånga relation med Leksand och för närvarande bryr jag mig inte ens om dom som får på truten av Mora i nästa omgång.

* * *

Ikväll vrider HBO på kranarna för fullt; inspelningarna av ”24/7” börjar på allvar nu.

Det betyder, förhoppningsvis, att vissa showmän i laget – till exempel han med nummer 16 på ryggen – bjuder på några extraordinära dansnummer.

Det betyder också att papa Biffen inleder arbetet för att komma med på ett hörn någonstans.

* * *

Den vanligaste invändningen mot mitt förstklassiga förslag på ny  är, ser det ut som, att Pennsylvania-rivalerna Penguins och Flyers hamnar i olika divisioner.

Fine, jag hör er. Det är inte optimalt. Men personligen tycker jag drabbningarna mellan Pens och Caps är ännu roligare, så jag står tjurigt fast vid mitt utkast.

Å andra sidan spelar det ingen roll vad vi säger och tycker här,

Allt bestäms av dom bredaxlade gossar som garanterat hugger in på Kaliforniens finaste biffar (no pun intended…) i Pebble Beach ikväll.

Åh, som jag skulle vilja sitta med framåt småtimmarna, när Burkie tagit av sig i skjortärmarna och lättat på slipsen och häller upp den riktigt fina konjaken i Stealth-flygarens glas…

Det är egentligen såna stunder jag är gjord, och finns, för.

* * *

Dion Phaneuf gör inte bara en bra säsong. Enligt coach Wilson har han visat att han är ligans bäste back – by a country mile.

Är inte det en lätt överdrift?

* * *

Provar ikväll ny stajl med svart polo och svart manchesterkavaj och känner mig som en fetare Erland Josephson i ”Scener ur ett äktenskap”.

Klart coolt.

Huruvida  funkar som hockeytittaroutfit återstår att se – och man vet aldrig, det kan vara som den inte helt entusiastiske signaturen Axel säger också: Jag kanske bara försöker se vuxen för att kompensera hur illa det var förr…

* * *

Ikväll ska Dion dessutom möta Avery och då brukar han vara upptagen med annat än att vara världens bäste back, om man säger så.

* * *

Pittsburgh mot Boston i Consol ikväll.

Ojvoj.

Det är rena Ali-vs-Frazier- och Borg-vs-McEnroe-given det.

Ni rapporterar, va?

* * *

Det roligaste med NHL 12-tappningen av den här matchen, avgjorde igår kväll, var att Henke slogs med MacArthur.

Skulle se ut det.

Som Fast Freddy brukade säga:

– Henke i fajt? Han skulle hålla upp händerna och ropa ”inte ansiktet, inte ansiktet”…

För övrigt vann Leafs klart, men EA Sports löjlar sig ju också. Så fort ett kanadensiskt lag har lite framgång blir de, när man laddat ner senaste rostern, så jävla bra att de skulle krossa CCCP – och i mål står plötsligt en Hasek multiplicerad med 40.

* * *

Slaget om Southeast, mellan Washington Florida, vill jag givetvis också höra allt om i kommentatorsspåret.

* * *

Plötsligt kommer det en kopia av Front 242-Åke – också känd som Tomas Rose – lufsande genom pressrummet.

Det är nästan så jag börjar diskutera Mattias Weinhandls vara i OS-truppen på ren Pavelsk hund-instinkt.

Men mannen visar sig vara tillrest Toronto-murvel och reagerar inte ens när jag visslar lite på ”Rhytm of Time” i hans riktning.

* * *

Egenartat nog spelar Rangers i dom vita bortställen ikväll.
Det lär bero på att Leafs tvingades spela i de blå tröjorna mot Boston häromkvällen. Sedan reste de direkt hit och mer än ett ställ vill de inte ha med sig på sina roadtrips.

Ska vi slå vad om att jag, trots den förklaringen, kommer att få frågor i ämnet under kvällen…

* * *

Det första jag ser när jag kliver ut på läktaren är fyra landsmän med vikingahjälmar i blågult tyg på hjässorna och jag kan inte låta bli att undra hur diskussionerna går i såna sällskap innan resan över Atlanten.

– Ah, vi ska ju på hockey. Vi tar med oss vikingahjälmarna till New York.

Eller vad?

* * *

Själv har jag inte alls emot tröj-rockaden. Vi ser det vita stället så sällan här. För att inte tala om hur sällan vi ser Leafs klassiska blå.

* * *

Av värmningen att döma blir det, något otippat, Fedotenkos kväll ikväll.

* * *

Eken är i Gävle och Varpu i Brooklyn, så jag får försöka underhålla mig själv på pressläktaren ikväll. Och blott drömma om kaffe. Hur kan dom överge mig på det sättet?

* * *

Nej, nu åker vi.

Må det slå gnistor om serielunken.

Jag ber att få återkomma i första paus.