Nyårsfest i Chicago, del 2

Chicago – Detroit 1-1 (Period 1)

* * *

Det är playoff-stämning i hallen, men på isen dröjer det innan det händer nåt och jag ska inte sitta här och ljuga och påstå att det överhuvudtaget slår såna nyårsgnistor som jag hade räknat med.

Dock börjar det röra sig under andra halvan av perren, när först Äppelkakan gör 1-0 och Kapten Toews kvitterar på straff, och jag har fortfarande förhoppningar om att det blir champagne och fyrverkeri innan kvällen är över.

* * *

Corneliuson, han som sjunger nationalsången, ser ut att ha gått ner en 40 pannor sen sist.
Det hindrar inte att Madhouse-publiken skriker ner honom fullständigt.

Lika högt som under de gloriösa finalmatcherna blir det inte, då höll dom ju på att fälla Sears Tower med blott decibel, men vibrerar i trumhinnorna gör det nu också.

Det är en fantastisk, helt unik upplevelse.

* * *

Hanson Brother Carcillo lever upp till sitt namn när han saftar in självaste Bertuzzi i planket så hjälm och allt ryker.

Sen vinner han knappt när Big Bert vill göra upp med nävarna.

Där tror jag att Hawks ska börja spinna på alla cylindrar, men nej – det händer inte riktigt.

* * *

Lidas borde fått utvisning när han hakade Toews även vid första läget, men straff – det kändes lite hårt.

Det är dock angenämt att få se ett snille med sådan killer-instinkt slå en straff.

Bör visas under många videolektioner i veckan.

* * *

Crawford ligger inne i kassen och simmar som rena Lars Frölander när pucken ligger precis utanför målgården och så kan Äppelkaka stänka in 1-0.

In med Backlund!

* * *

Dom är för jävla bra på majestätiska intron i den här hallen. också.

Det historiskt laddade som går på jumbon precis innan lagen kommer in på isen är som en riktigt emotionell Hollywood-trailer.

I like, man kommer i sanning i stämning.

* * *

Det är synd att Yellbear inte får assist på straffen.

Passningen han slår till den friställde Toews var ett mästerverk.

* * *

Nej, KalleBalle, jag väntar fortfarande på att stöta på en svensk hockeyspelare i NHL som är otrevlig. Några av dem kan vara jävligt griniga efter förluster, men allmänt otrevliga – nej, det är förbluffande, faktiskt.

Det är ett av många skäl till att jag är glad över att jag skriver om hockey och inte fotboll.

* * *

Yellbear har överhuvudtaget lysande. Såg ni när han hade Zäta på ryggen och ändå förde in pucken i anfallszonen?

Russnäs rules.

* * *

De-troit sucks, De-troit sucks, De-troit sucks…

Det är en ramsa den här staden kan, använd långtifrån bara under hockeymatcher.

Den rullar precis hela tiden ikväll.

Kanske en Let’s go Hawks skulle kunna vara på sin plats också, no?

* * *

Ja, Elvis, jag säger som Erik – har vi börjat fira 2012 redan, ha ha?

* * *

Ojvoj, cheerleader-damerna som skrapar isen i periodpauserna…dom hade jag glömt.

Bara Carolina har en mer imponerande trupp på den punkten, om man säger så.

* * *

Coach Q sa redan tidigare idag att Johnny Toews bara blir bättre och bättre.

I så fall är han snart den här ligans allra bäste. Det är inte många i världen som tvingar Lidas till två såna avgörande hakningar.

* * *

Nu ska avnjuta en av de verkliga fördelarna med den här pressläktaren:

Glass!

Dom serverar sån ute i loungen och sånt missar inte Biffen.

Vi hörs i nästa paus.