Nyårsfest i Chicago, del 3
Chicago – Detroit 2-2 (Period 2)
* * *
Nä, vi får fortsätta på att någon tänder de tunga blixtkanonerna i nyårsnatten, men matchen är bra och jämn och tredje kan fortfarande kan bli ett stycke klassiker.
Hawks har mest av spelet och gör snyggast grejor, men Wings spelar stabil bortahockey och ser till att utnyttja sina chanser, så det är långtifrån avgjort.
* * *
Yellbear sa i morse att jag skulle hålla extra koll på Hossa.
– Han har varit sanslöst bra på slutet, hette det.
Well, man får tacka för rekommendationen.
När slovaken trampar runt hela Wings-zonen och sen prickar in 2-2 lovar jag att hockeygudarna spelar luftgitarr av lycka.
* * *
22 160 nånting, lyder den officiella publiksiffran – och det är inget fusk med den.
Det är fullsatt och fantastiskt i the Madhouse.
* * *
Om det dessutom blivit mål när Hossa var siste man i ett av säsongens snyggaste klapp-klapp-anfall hade de där gudarna börjat lira med tänderna, som Hendrix, men eftersom jag inte fått se några repriser vet jag inte om Howard gjorde karriärens räddning eller om det var Lidas som helt lägligt stod i vägen.
* * *
Jag tror att Wings steker sin kväll när de får börja andra perren med nästan fyra minuter efter varandra i numerärt underläge, men penalty-dödandet är riktigt vasst.
* * *
”Yellbear for President”, jag måste säga att jag hade räknat med större aktivitet från din sida när jag nu äntligen tagit mig hit.
Låt kommentarerna flöda.
* * *
Bertuzzi touchar pucken innan den går in, men Detroits 2-1-mål är ju fine rödtoppen Commodores.
Så slutar det när man hälsar på Biffen på Tavern on Rush kvällarna för match, det är sen gammalt.
* * *
Ja, hdw, det är lite fusk. Abdelkader låter mer tyskt, tycker jag. Som Apfelstrudel – världens otäckaste bakelse.
* * *
Nyquist- och Andersson-kedjan ser man inte alltför mycket av, de är mest inne för att grinda ner Hawks förstalinor, men några gånger är de framme hos den inte helt Patrick Roy-säkre Crawford och sticker lite; bland är deras center Emmerton rätt nära att få in en puck.
* * *
Grizzly, det är en riktigt iakttagelse att jag trivs i The Madhouse – och det ska fanimig inte dröja ett och ett halvt år innan jag återkommer nästa gång, det är ett löfte.
Men jag tycker nog att fansen nån gång borde dra en mer entusiastisk ramsa än den nu rätt tjatiga ”De-troit sucks”.
* * *
”Chelsea Dagger” låter fortfarande lika underbart irriterande och retsam, det är härligt att kunna konstatera.
* * *
Nu luktar det körv från pressloungen, så det är dags att ta paus för mig också.
Slutrapport kommer vid lägligt tillfälle, men räkna med att jag måste ta mig tillbaka till det bekväma hotellrummet innan det blir nåt.
