Saturday Night Live

Hallå i decembernatten.

Vad sägs om en liten Saturday Night Live från korresoffan?

Jag behöver definitivt luta mig tillbaka och kopppla av med lite raka puckar ikväll.

Mamma är nämligen här på besök. Då blir man turist i sin egen stad och hamnar, exempelvis, i shopping-kvarteren runt Rockefeller Center så här sista lördagen före jul och nåt mer utmattande har jag inte varit med om sedan Front 242-Åke tvingade ut mig på överlevnadsläger i Vancouver.

Att promenera på femte avenyn i höjd med varuhuset Saks var ungefär som att försöka röra sig längst fram vid kravellstaketen på en Springsteen-konsert på Ullevi.

Helt chockerande, faktiskt.

Men för 76-åringar från Borlänge är den sortens shopping-trängsel uppenbarligen själva himlen, och man är ju en god son så man står ut.

Man är dock, som sagt, väldigt glad när man nu får sätta sig ner i den gamla korresoffan…

* * *

Det är ändå en rätt avsevärd skräll att David Rundblad plötsligt trejdas till Phoenix, tycker jag.

Han kanske haltat lite i försöken att anpassa sig till det obönhörligt snabba spelet i NHL, men det gör de flesta unga backar som kommer över från Europa och han är ju ändå en av de verkligt stora talangerna.

Såna brukar inte Senators vilja göra sig av med.

Men han får trösta sig med att det är oerhört mycket trevligare att bo i Arizona än i Ottawa – och att han får spela med Oliver Ekman-Larsson; en jämnårig som kan förklara exakt varför det kan vara bra att ta ett litet hundår i farmarligan.
Det var just vad han gjorde i Phoenix ifjol och nu är en av Coyotes mest oumbärliga lirare.

* * *

Det konstiga med de här mamma-turerna på stan är att hon säger att hon har ont i ett ben och inte kan gå så långt.

Men när man kommer till skönhetsbutiker som Sephora upphör symptomen som genom ett mirakel och plötsligt ska det trampas mellan smink- och parfym-hyllor i timmar,.

Det slutar med att jag sitter på en bänk vid in gången och väntar med en samling uttråkade män vars fruar också är ute på liknande odysséer bland au de toilette-flaskorna.

* * *

Det var fan vilken omsättning det är på coacherna just nu.

Idag fick alltså Jacques Martin lämna Habs också. Ingen jättebomb direkt, det har länge surrats om att han är på väg ut i kylan, men för att ett sånt ingrepp ska få riktig effekt krävs – som vi sanning sett på andra håll – att ersättaren håller verkligt hög klass.

Craig MacTavish borde finnas på the short list – och vill inte han kan det finnas skäl att ringa den stenhårde Bob Hartley.

* * *

Ingen ska dömas ohörd, men låt mig i alla fall säga att jag inte är förvånad över att Mike Milbury anklagas för att ha varit våldsam mot tolvåringar.

Han är en genuin skitstövel; det har varit tydligt på tv och det har varit ännu tydligare när man haft oturen att springa på honom ute i NHL-arenorna.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Gubbfan är tills vidare avstängd från NBC:s och Versus sändningar.

* * *

The Finnish Flash återvänder till Winnipeg  i natt.

Det är nåt väldigt vackert med det.

* * *

Darryl Sutter låter som ett bra coach-namn i Kings.

Han är otrevlig han också – en gång gav han mig en tackling och sur blick i kaffekön på pressläkaren i Joe Louis Arena – men han vet hur man coachar hockeylag.

Räkna med att hela laget får en ny ”edge” framöver.

* * *

Jaha, det är risk för en sån där zapp-fest som förstör koncentrationen

Men jag ska försöka börja med Leafs-Canucks och Wings-Kings, för att sedan glida över lite snyggt i Coyotes-Rangers.

Om nu inte mamma hellre vill se andra matcher.

Det är ändå hon som bestämmer…