Stjärnorna i New York, del 5 – The End

NY Rangers – Dallas 0-1 (Slut)

* * *

Nä, det hjälpte inte ens att jag flyttade ner till ett nytt och bekvämt  säte på lyx-sektionen närmast isen och för en gångs skull fick se the action på rätt avstånd.

Det var lika mycket Coldplay där.

Och om jag förstår saken rätt har det varit lika segt över lag där ute.

Mitten av december alltså, då är det serielunk på alldeles fel sätt.

* * *

Uh, Henke visar mig axeln där Sheldons brottar-mörsare träffade.

Den är lika röd som lampan bakom målet efter att Woywitka bjudit på matchens enda mål.

Och ändå tog pucken inte på nåt oskyddat ställe…

– Nej, då hade axeln gått av. Jag förstod redan när han laddade på att det skulle komma att kännas. Han har ett fruktansvärt skott. Nu kommer det inte vara skönt i morgon, grimaserar kungen.

* * *

En sak var ändå kul där nere på läktaren.

Snubben intill, en duktig tankad tjomme med ketchup och senap i mungiporna, drog Potvin Sucks-visslingen.

That’s a first, att få uppleva den på så nära håll.

* * *

Skön Tårtan om den absurda utvisningen på Hagge:

– Jag sa åt honom att göra det igen. Det var målvakten som chargade honom, ”Hags”  SKA jaga på dom där puckarna.

* * *

Tack Signaturen, Mats. Jag kör ner zambonin till Österfärnebo när kardanaxeln börjar krångla.

* * *

Henke tröstar sig med att Loui Loui i alla fall inte gjorde några mål.

– Då hade det blivit jobbigt i sommar, upprepar han.

Loui Loui, å sin sida, är besviken.

– Jag hade ett läge att styra in en puck. Verkligen synd att den inte gick in. Det finns inget roligare än att få komma på somrarna och köra med honom det, säger han med ett glatt flin.

* * *

Nu börjar uppladdningen för 24/7.

Det ska bli så JÄVLA skoj att se.

Håll utkik här efteråt, det kan komma något slags rapport åt er till torsdagens frukost.