The Strålman Premiär på Garden, del 3

NY Rangers – Tampa 2-1 (Period 2)

* * *

Rangers är snälla och släpper in Lightning i matchen.

De överlever visserligen flera utvisningar, inklusive ett långt tre-mot-fem-läge, men sen tycker McDonagh att gästerna ska ha en present och slår säsongens grövsta indianare i famnen på Malone och så är det kvitterat.

Sen lyckas Anisimov öka på till 2-1 – med viss tumult som följd… – i ett annat numerärt underläge, men det här är öppet inför tredje.

* * *

Anisimovs målgest är ja, hm, något smaklös provokativ.

Men Lighntnings reaktion – dom blir helt skogtokiga! – får väl också  betraktas som något överdriven.

Lecavalier & co är dock notoriskt känsliga.

Det var dom som grinade när Ovetjkin ”värmde” händerna över sin heta klubba för några år sedan  och det var dom som tjurade över att Omark var ”respektlös” när han utförde sin klassiska snurrstraff.

Blir man så snarstucken av Florida-solen?

* * *

Alexander, jag tror nog inte 12-åringen verkligen ville se några ”lökar”.

Hon ville bara vara tuff och förolämpa, som pappa Olle…

* * *

Samtidigt såg Anisimov i ett slag till att bli ny publikfavorit i Garden.

Sån där kaxighet står högt i kurs på Manhattan.

* * *

De jumbotron-ansvariga är inte så roliga som de tror när de över bild på bortabåset klipper in en tjomme i Lightning-dräkt som utför fånig dans till den där outhärdliga ”What is Love”.

Ingen bryr sig.

* * *

Tårtan, däremot, är knappast helt nöjd, med sin ryske stjärnas agerande.

Det var Tårtan  som en gång planterade den lättstötta attityden där nere bland palmerna.

* * *

Det är lätt att glömma när det utlöser sån kalabalik, men det var ett helvetes snyggt short handed-mål. Framförallt höll Del Zotto världsklass i det läget.

* * *

Shit, jag var på väg att börja skrika ”Bork Bork Bork” när Hagge kommer ut från utvisningsbåset och i några ögonblick är helt fri.

Men tyvärr snubblar han och druttar på ändan.

Hm.

* * *

Såja, nu visar Del Zotto rätt takter när Moore är på sin gamle kompis Lundqvist.

Han ska ha The Broadway Hat ikväll.

* * *

Intressant, Amanda.

Ska det vara Kalle Anka-stajlen också, utan nåt annat – som Sven Wolter i ”Mannen på taket”, där han chockade oss som var små då genom att iklädd Hollands landslagströja göra skabrösa saker med Eva från ”Fem myror är fler än fyra elefanter”?

* * *

Ojvoj, vilken förstaperiod Wings verkar ha gjort hemma i The Joe.

5-0!

Nu gör ”Don’t stop believin” på repeat där uppe.

* * *

Den kvinnliga Ligthning-supportern som i första blev uppmanad att, ja, ta av sig tröjan, låter sig inte direkt skrämmas av Gris-Olles kompisar och släktingar.

Hon fortsätter stå där medan otidigheterna haglar och gör till och med tummen ner när fansen runtomkring hyllar Lundqvist med HEN-RIK-ramsan.

Jag tycker hon är rätt rolig.

Pojkvännen på stolen intill (ja, hennes alltså…) verkar mindre road.

* * *

St.Paul-St. Louis-Nashville-Chicago-Columbus-Pittaburgh-New York.

Det är så, ungefär, jag tänkte att min roadtrip under senvintern/tidiga våren skulle se ut.

Ni får ju gärna hjälpa till och sy ihop ett bra spelschema längs den trippen…

* * *

Det är sällan roligare än när spelarna blir förbannade på varann på riktigt.

Då känns det som att nästan vad som helst kan hända och med lite tur är det en sån tredjeperre vi har att se fram emot.

Slutrapport kommer när jag är tillbaka i gruvan.