Blixtar och dunder på Manhattan, del 5 – The End

NY Rangers-Tampa 4-3 (slut)
* * *
Ja, jävlar.
Det regnar i Atacama!
Scott Gomez gör alltså sitt första mål på ett år – som några av oss vet tack vare det inspirerade stödet från en synsk svensk supporter som heter Julia.
Och rektionen på årets websajt är lysande.
Kolla:
http://www.didgomezscore.com/
* * *
Här på Garden grindar Rangers till slut till sig en övertidsseger och det är Broadway Brad som till slut exploderar in det avgörande 4-3-målet.
Vid det laget har the garden faithful smält den där sega ärtsoppan för länge sen får då är det sannerligen liv i luckan.
* * *
Springer på Mattias Öhlund efteråt och han kommer tyvärr inte några särskilt goda nyheter.
– Jag hoppas fortfarande att jag kan spela i år, men jag vet inte…jag åker fortfarande inte skridskor, så det ser väl inte så ljust. Tråkigt, men så är det i den här branschen, säger han.
Sedan berömmer konstaterar han att Rangers ser väldigt bra ut just nu.
* * *
En smooth operator i taxikön frågar plötsligt kvinnan bakom om hon vill dela en taxi ner till East Village.
– Jag ska till Upper East Side, svarar hon.
– Bra, då vinkar jag till oss en taxi då.
– Sa du inte att du skulle till East Ville?
– Not anymore…
Kvinnan skrattar glatt och ruskar långsamt på huvudet.
– Sorry, stud. Hoppas du har bättre lycka med taxichaffisen än med mig.
Bara i New York.
* * *
Vigge Hedman är väldigt stilig i grå, slim kostym och en silvrig slips, men så har han flickvännens mormor och morfar på plats i Garden också.
– Jag ska gå och träffa dem nu, säger han och rättar till den där slipsen.
Varför Prusten och Emm-Inger var så griniga på honom vet han inte.
– Äh, det blir lätt så i de här mötena. Dom blir griniga på mig och jag blir grinig på dom och snart är alla griniga.
En beskrivning så god som någon, skull jag säga.
* * *
Nu har jag inget mer att säga, faktiskt.
Men det blir hårdkörning i helgen och jag hoppas vi hörs då.