Original Six Showdown på Garden, del 2

NY Rangers – Chicago 0-4 (Period 1)
* * *
Så mycket för expert-Biffens teori om att Rangers alltid är som bäst när man förväntar sig att de ska ha en night off…
De har precis lika mycket semester som Sven Melander i första sällskapsresa ikväll och blir fullkomligt torpederade av desperata, hungriga Chicago-hökar.
0-4…ojvoj!
Däremot hade jag kanske lite rätt i påståendet att det hade varit bättre att låta den glödhete Lundqvist fortsätta spela den här matchen.
Tåbiran har varit, host host, sådär…
* * *
Torsdag lika med ni vet vad:
Ärtsoppssurr på läktarna.
Men Hawks-fansen kompenserar med desto större koncentration.
De är faktiskt så många att det nästan låter som hemmajubel när de slaktar tåbira.
Det säger mer om hur många Illinois-infödingar som bor i New York än om hur stort bortafölje Hawks har.
* * *
HEN-RIK-ramsan får man höra oavsett om han spelar eller inte…
Redan när Sharp gör 3-0 härs några spridda rop från kortsidorna och efter Hossas 4-0 ekar den under det välvda taket.
Lite taskigt, Tåbiran har inte precis de sista tappra krigarna från The Alamo framför sig och Tårtan böjer sig givetvis inte för fansens krav, det vore ju nästan som att erkänna ett misstag.
Men det är väl inte omöjligt att hemmalaget helt diskret gör ett litet målvaktsbyte nu i pausen.
* * *
Det börjar bli trångt på pressläktaren nu.
Och ju mer Rangers vinner, desto mer intresserade blir de som aldrig bryr sig annars.
Kul på ett sätt, men jag har aldrig påstått att jag är en bra människa och låter mig utan motstånd översköljas av bittra var-fan-har-ni-varit-förut-då-era-jävlar-känslor.
* * *
Garden Faithful är till och med så taskiga att de utbrister i rungande hån-jubel när Tåbiran stoppar en enkel icing-puck.
Med såna vänner behöver man inga fiender.
* * *
Precis, Eric. Hoppas det där var trejden som drog proppen ur hela fan och att spelaraffärerna börjar dugga som svordomar i en Joe Pesci-film nu.
* * *
När Toews slår passningen till den fristående Sharp  känner man igen Blackhawks.
Den är ett mästerverk.
* * *
Vi sitter här och debatterar vad man som coach egentligen sänder för  signaler när man vilar sin glödhete förstemålis i en match mot ett lag som Chicago.
Åt de egna spelarna säger man att det här nog inte är så svårt – och motståndarna provocerar man en smula, gör man inte?
Fel beslut var det uppenbarligen i alla fall…
* * *
Gå hem, Apan? Varför skulle jag göra det? Jag har alltid gillat Blackhawks och ser fram emot att få en pratstund med Stålberg och Krüger efteråt.
För att inte tala om hur skoj det ska bli att gå på presskonferens med Tårtan…
* * *
Ja, titta. Dominic Moore från Tampa till San Jose. Here we go tammefan.
* * *
Vad gött Yellbear ska ha framför tv:n hemma i Chi-Town nu.
Jag hoppas han firar med en rejäl Russnäs-grogg.
* * *
Nysse Nyström har inte sett Rangers sedan plattmatcherna i Globen och nu sitter här och tycker sig få bekräftat att det inte är ett bra lag.
Well, i den där tidningen kan man ju påstå vad som helst så det spelar väl inte så stor roll…
* * *
Kan inte förneka att jag längtar efter första dry martini-skålen med Eken nu.
* * *
Då får vi se vad Rangers verkligen går för då.
Dom har skrutit om att dom aldrig slutar jobba vad som än händer.
Om det verkligen är sant ska dom fortfarande kriga för en vändning och omöjligt är det ju inte, får man in ett par puckar på ett lag med så bräckligt självförtroende kan vad som helst hända.
Men det var i sanning inte mycket som tydde på en dylik scenförändring i första akten, det medges.
Nå, en sak kan vi alla fall vara hyggligt säkra på:
Jag återkommer i nästa paus.