Serifinalsblogg från 48:e våningen, del 5

Jag har sett Henrik Lundqvist göra många lysande matcher i sin Rangers-tröja, men det här kan mycket väl ha varit den mest magnifika någonsin.
Bruins dominerar ju kraftigt i två perioder, skjuter sammanlagt 42 skott – och han håller nolland, bland annat tack vare åtminstone tio direkt omöjliga räddningar.
– Otroligt, flämtar Micheletti, otroligt.
Jag ber att få instämma.
* * *
Helt riktigt, Phillysteen.
Jag påpekade just det när Bäckis i söndags dök up på pressläktaren på Garden och sa nåt om hur imponerad han var av Rangers.
– Jo, men man har ju sett andra lag dominera kraftigt i grundserien för att sen inte vara så jättelyckade i slutspelet.
Som respons på det fick jag ett snett Gävle-leende…
* * *
Sam, eller vem du nu är som har ett så tragiskt liv att du ägnat hela natten åt att försöka få in hånfulla kommentarer om Lundqvist under ett helt batteri pseudonymer, gör bäst i att inte kika på några länkar till New York-tidningarna i morrn – eller på nhl.com för den delen.
Det kommer vara kung hit och Vezina dit, I’m sorry…
* * *
Det säger något om inställningen i Rangers att dom har ledningen med 3-0 när det är en minut kvar – och ändå slänger sig handlöst och täcker skott för att hjälpa Lundqvist att ledningen i nolla-tabellen.
* * *
Nej, Jan, men jag vill inte ha nån parabolantenn på min lilla balkong. Det vore ett estetiskt brott.
Keenan framstår mer som kufisk än docuchebag, sån jag föredrar nog ändå honom framför Milbury.
* * *
Och Detroit tar sin 21:a raka hemmaseger – och slår alltså alla tiders rekord.
Fantastiskt.
Nu ska jag knåpa lita på utlovad lista…