Det sista slaget om Hudson River, del 5 – The End

NY Rangers – New Jersey 4-2 (Slut)
* * *
Tårtan blev vansinnig när han fick se att DeBoer tänkte börja med Carter, Janssen och Boulton.
– Ja, vi hade en riktigt eldigt snack om det före matchen. Vi blev ordentligt peppade, berättar Henke medan han pumpar i sig den där konstiga gulgröna drycken han har alltid har stående vid sin plats i omklädningsrummet.
Själv vill Tårtan dock inte kommentera incidenten.
– Jag har inga synpunkter på hur dom coacher sitt lag i New Jersey, säger han surmulet på sin presskonferens.
Nej, vi såg det under matchen, Tårtan, vi såg det. Inga synpunkter alls…
* * *
Adam Larsson sitter för sig själv på en träningscykel utanför omklädningsrummet efteråt och tycker, precis som jag, att resultatet inte är så mycket att säga om.
– Det var lite omvänt mot hur det såg ut i förra matchen. Dom var hungriga och vi kom inte till och skapade nånting, säger han och rycker på axlarna.
En analys så god som någon.
* * *
Men om Tårtan är ovillig att säga nåt om vad som hände i den spektakulära matchöppningen är DeBoer desto mer frispråkig.
– Jag antar att det i Johns värld är okej att de kommer in i vår hall och startar med sina tuffa killar, men vi kan inte göra detsamma här. Antigen har han problem med närminnet eller så är han en hycklare, säger han.
Ojvoj, om Tårtan ändå hade hört det INNAN han höll sin presskonferens.
Men han lär återkoma i ämnet efter träningen i morgon, såna högersvingar tar han knappast stående.
* * *
Bananflugorna surrade som aldrig förr uppe på pressläktaren i slutet av matchen.
Dom gillar när det hett och grinigt, såna är bananflugorna.
* * *
Världen är hård, lill-X:et har fått överta omklädningsrumsplatsen intill Hagge.
Det vill säga Strålles plats.
Men han ska inte be om ursäkt för det och gör det inte heller.
– Det är väldigt roligt att vara här igen, säger han med ett leende bredare än Skellefteälven.
* * *
Tänderna sitter kvar på Yayo – så till den grad att han kan tugga i sig en rejäl slice pizza när han trampar iväg mot spelarbussen.
Jag frågar om han kört hårt med Hedbä efter dramat hemma på Hovet, men icke.
– Man måste vara lite ödmjuk, säger han.
Precis.
Gamlingar förtjänar respekt.
* * *
Så var det här Martys sista match mot Rangers?
– Nej, nu måste jag ju komma tillbaka, säger han med ett snett leende.
Men faktum är att den legendariske målvakten inte alls gillar den typen av scener som utspelades i inledningen.
– Jag vet att fansen blir uppeldade, men vi är här för att spela. Det tog ju tio minuter att plocka upp utrustning och skrapa bort blodet från isen, suckar han.
* * *
Att Rangers clinchar slutspelsplatsen är inte direkt någon sensation, att de ska spela playoff har i praktiken varit klart sedan i julas.
Men ändå.
Efter fler års lindans är det, åtminstone för veteraner som Henke, skönt att veta att de sista veckorna av grundserien kan spelas av utan nerver på helspänn.
– Ja, det här känns ju betydligt skönare. Nu kan vi koncentrera oss på att bli bättre istället, säger han.
* * *
Stu Bickel är ju lite smårolig när står och fingrar på en sårskorpa och konstaterar att han är hundraprocentig i sin karriär som tekare…
* * *
Nä, nu är det läggdags i östra Midtown.
Nästa gång har vi Red Wings på sällsynt besök i Metropolis.
Det ska bli väldigt kul – trots att alldeles för många av Motowns stjärnor saknas.
Vi hörs då.