Eastern Conference Showdown

Guten morgen, music lovers.
Klockan är egentligen på tok för lite för puck och klubba, men nu blir det ändå sprakande hockeyfest.
Det är ju seriefinal a la eastern conference på Garden.
Ettan mot tvåan.
Rangers mot Bruins.
Kung Lundqvist mot Kung Thomas.
Tiden är desto mer perfekt på era breddgrader, så jag hoppas på trängsel i kommentatorsspåret motsvarande det där startkaoset i Sälen för några timmar sedan, okej?
* * *
Your host i hockeyottan är tyvärr trött som en sån där vasaloppsåkare som trodde att det gick att ge sig ut i fädrens spår utan förberedelser och tvingades bryta redan i Evertsberg.
En text som inte ville låta sig skrivas blev inte klar förrän småtimmarna och sen gick det i alla fall inte att somna; väntar seriefinal blir en 44-årig NHL-bloggare lätt som en nioårig födelsedagsfirare…
Så:
Jag vill, återigen, varna för kortare intro än vanligt – och måhända mindre svikt i steget än man normalt ska kunna kräva.
Sorry.
* * *
Att döma av gårdagens insats mot Islanders är Bruins svacka djup och tung. Men man ska nog inte dra för långtgående slutsatser av möten med just Islanders. Vad gäller motståndarnas motivationsnivåer är alla New York-lag långtifrån jämlikar och mitt tipps är att regerande mästarna redan hade den här matchen i tankarna under eftermiddagsbalunsen i TD Garden.
I Tårtans välkonstruerade lagbygge har de inte bara en huvudrival och spegelbild  – de har en motståndare som spöat dem två gånger på raken och med hjälp av de två segrarna gjort ett betydande ryck i tabellen.
Så stalltipset är att vi får se ett väldigt mycket hetare Boston idag.
* * *
Wville, du är ju kommentatorsspårets metaformästare. Liknelsen mellan Ryan Miller i Rogers Arena och Sonny Corleone vid vägtullen på Long Island var lysande.
Men som dom brukar säga här. Tänk om stackars Sonny bara haft ett EZ-pass, då hade han undkommit sitt blodiga öde…
* * *
Rangers, å sin sida, imponerade verkligen inte i sin senaste match, mot Tampa i fredags, de heller.
Det tycktes dock bero mer på trötthet än på att de redan börjat febra om den här seriefinalen.
Hoppas de vilat ordentligt under de 36 timmar som gått sedan dess, eljest kan det här gå väldigt illa.
* * *
Så fort jag såg Wvilles Gudfadern-referenser var det förstås omöjligt att inte börja tänka på vem som är vem i Rangers-organisationen.
Tårtan är förstås sån självklar Sonny att det nästan är löjligt – man vill verkligen inte tänka på vad han skulle göra om någon var dum mot hans syster – och då måste ju ass-coachen Mike Sullivan vara Tom Hagen.
Man kan väl också vara snäll och utse Sather till Don Vito, även om han inte direkt besitter samma strategiska briljans.
Men Michael?
Callahan, tror jag. Han har intelligensen, hårdheten och kallblodigheten för att såsmåningom ta över hela organisationen.
Och MSG-ägaren Dolan är förstås Fredo…
* * *
Varpu har tur i oturen som befinner sig i Sverige, hos sin hemlige fästman, just idag.
Hon missar i och för sig en potentiell klassiker till match, men hennes Boston-objekt, Tuukka Rask, skadade sig svårt igår och fick lämna TD Garden på kryckor, så hon hade inte haft något att hänga upp sina rapporter
Kan för övrigt bli en svettig jobspost för Bruins, det. Deras grymma målvaktstandem – den bästa i ligan, vill jag påstå – har varit ett av mästarnas mest effektiva vapen.
* * *
Den skrämmande Luca Brasi? Rupp. Det är ju honom Callahan använder när han ska ge motståndarna offers they can’t refuse. Och Prust och Bickel är förstås Tessio respektive Fat Clemenza.
* * *
Det är en tröst att konstatera att jag inte är den ende närvarande i pressrummet som längtar tillbaka till kudden.
Den här tiden på dygnet påminner pressuppbåd i NHL-arenor starkt om…ja, vi kan väl dra till med Clemenza när han dansat på Connies bröllop; det stämmer på fler sätt en ett.
Men nej, det har i inget fall med lördagskvällsrummel att göra. Alla här har för länge sedan passerat åldern då man inbillar sig att man kan gå ut och härja när man ska upp i svinottan dagen efter.
* * *
Storbjörn och Lillbjörn, idag är ni väl med oss? Det vore skön peppar i mixen.
* * *
Tårtan är en av få i dessa kvarter som har erfarenhet av vad som krävs för att vinna Stanley Cup – och han är tillika en av få som varnar för att Rangers inte åstadkommit ett skit ännu.
Idag i Post säger han så här:
– Vi har vunnit några matcher, men framgång mäts i kontinuitet. Vi har flera ton hockey kvar att spela och åtskilligt vi måste bli bättre på.
Jack Adams, snart står du i en hylla hemma hos samtidens Sonny Corleone.
* * *
Freddan, ettan i divisionerna innehar alltid en av topp 3-platserna i konferensen. Utan den lilla detaljen – som ger hemmafördel i slutspelet åtminstone fram till eventuell konferensfinal – vore divisionsindelningen poänglös.
* * *
Själv ser jag mig som Johnny Fontaine.
* * *
Yes, original six-möte som det är kör Rangers i jubileumströjorna från ifjol. Dom är snygga dom.
* * *
Vad gäller korrelationen mellan Rangers och familjens Corleones fiender kan man efter förra veckan lätt slå fast att Scott Howson i Columbus är Philip Tattaglia.
Glöm aldrig vad Don Corleone, med suveränt förakt,  sa om honom:
– Tattaglia is a pimp…
* * *
Det är inget fel på Bruins vita bortaställ heller. Senast jag såg det live var i Rogers Arena i Vancouver 15 juni. Det minnet ger ställen en särskild sorts respekt.
* * *
Sportlov som det är har det den gångna veckan varit så mycket svenskar i stan att man emellanåt kunnat få för sig att man befunnit sig i Tranås.
Det lär betyda mäktig blågul närvaro på Garden-läktarna idag också.
Hoppas de får se vad kungen kan göra.
* * *
Okej, seriefinal. Jag är lika upphetsad som Fredo när Michael kommer till Vegas och han öppnar dörren till sviten där orkester, damer och Fontaine väntar.
Hoppas nu bara inte Rangers och Bruins gör oss lika besvikna som en sur Michael gör sin storebror.
Vi vet i första paus, när jag återkommer här.