Hockey night i Dixieland, del 2

Nashville – Colorado 2-1 (Period 1)
* * *
Ojvoj, vad Avalanche inte är bra.
De börjar i och för sig hyggligt och gör ett snabbt mål, men sen tar Predators över helt och spelar tidvis powerplay fast båda lagen är fulltaliga.
Att de inte leder med mer än 2-1 beror på att de av oklara skäl inte kommer till avslut oftare, men gästerna får fan snyta sig – annars kommer en avalanche av baklängesmål i de två resterande perioderna.
* * *
Det är med stor fascination jag specialstuderar vår vän Hal Gill.
Jag fattar att han gör nytta med sitt lugn och sin förmåga att stänga ner i egen zon, men att se honom åka skridskor är som att höra Mike Tyson spela gitarr – med boxhandskarna på.
Tack, hal, för att du ändå finns!
* * *
För första gången någonsin ser jag tomma platser på de snygga Bridgestone-läktarna – och för första gången är det också rätt sömnig stämning.
Vad är dealen med det, plötsligt?
* * *
Calderskog?
Mja, vi har väl inte sett så mycket av någon i förstakedjan, the swedish youngblood inkluderad..
Men att han är utrustad med ”hockey sense” av ädlaste kaliber framgår ändå.
Han kan komma att bli lika stor stjärna som den förre svenske profilen som spelade i Colorado.
* * *
Nehejdu, Taggen, här är vi aldrig så gubbiga att vi sitter och kommenterar några cheerleader-tjejer.
Men dom har väldigt fina kjolar i år…
* * *
Det är fortfarande rätt coolt att se Predators göra entré genom käften på en sabeltandad tiger.
* * *
Hade ingen riktig aning om att kollegorna – inte minst de från New York – uppdaterar så frekvent under matcherna på twitter.
Det är ju som att få ingående referat serverade i realtid.
Grymt.
* * *
Däremot är det inte så coolt att se en maskot åka omkring i nåt slags minitraktor på isen.
Bönder!
* * *
Jag misstänker, zanoj, att Van Halen ska spela här snart; därav sargreklamen. Annars hade ju det varit en rätt fräck sponsor.
* * *
Hörnqvist och Calderskog krockar i flera mini-clinchar i den här perren och ser ut ha otrevliga saker att säga varandra.
Ska inte djurgårdare hålla ihop i så här bistra tider?
* * *
Jag håller med, Jack. Det är nåt väldigt tilltalande med de här chock-gula kreationerna.
Och jag understryker ännu en gång att de verkligen är gula.
Under slutspelet i våras försökte delar av läsekretsen påstå att de var brandgula och färgfrågan utvecklades snabbt till ett minnesvärt krig – som jag givetvis vann…
* * *
Ett rätt krattigt cover-band uppträder på en läktaravsats  i pausen, men de har i alla fall en gitarrist som är en sanslös lika-som-bär-kopia av Jonas Stenstäpp, också känd som ena halvan av oförlikneliga duon Hjalle & Heavy, och det är ju kul.
* * *
Det där med kalla Heineken lät ju lockande, Taggen, men det blev några stycken redan igår, så ikväll tar nog Biffen en night off.
Tror jag…