Saturday Night Hockey Fever, del 5 – The End

Nashville – Detroit 3-2 (Slut)
* * *
Ledsen att den här slutrapporten tagit sån tid, men när jag var klar med referaten till Jaber hemma på redaktionen i Stockholm – en legend, ni skulle bara veta – visade HBO om ”Game Change”, dramadokumentären om McCain-kampanjen i förra valet, och den kunde jag inte låta bli att titta på.
Men den visade sig faktiskt rymma sensationella hockeyreferenser med omätbart värde för den här
Julianne Moores Sarah Palin använde flera gånger NHL-jersyes, för Rangers, Colorado – och Detroit.
Den senare bar hon under förberedelserna inför vicepresidentdebatten mot Joe Biden och när hon vände sig om fick vi se vad hon hade för nummer på ryggen:
40.
Så noga som HBO varit med fakta den här filmen kan man av det förmodligen dra slutsatsen att verklighetens Sarah Palin är Zäta-supporter.
Helt sensationellt, skulle jag vilja påstå.
* * *
Det är nog som Ken Hitchcock, enligt ett citat på jumbotronen i Bridgestone i tredje perren, sagt:
– Man vinner inte i Nashville en lördagkväll. Att komma in här då är som att kliva in på Coliseum i Rom i kristendomens barndom.
Ja, herregud vilket drag det var i tredje perren.
Till och med en så svårimponerad man som The Mule blev lite tagen.
– Det var något i hästväg under särskilt en sekvens, jag vet i tusan vad det var, säger han medan han försöker vinna ett parti wordfeud mot Vetlanda-Posten på mobilen.
Se det som en rekommendation.
Gå på hockey i Music City on a saturday night.
* * *
Eller så tycker Sarah Palin bara att Zäta borde bli uttagen till All Star-matchen någon gång…
* * *
Det blev lite spännande efter Abdelfuckers reducering där i slutet – tillkommet efter förträffligt förarbete av Nyquist – men om det var någon gång Wings saknade Pavel och Lidas och Big Bert var det när de skulle iscensätta den riktigt hårda forceringen på slutet.
* * *
Som sittande på bland creme de la creme-kollegorna får jag vara med och utse matchens tre stjärnor ikväll.
Jag röstar på bröderna Kostitsyn och Pekka Rinne, men Legwand, med tre assist, glömmer jag.
Det gör inte kollegorna och han får stjärna nummer två.
* * *
Som Hörnqvist himself säger i omklädningsrummet:
– Jag skulle inte vilja möta oss.
Nej, fy fan. Med Weber, Suter och pansarkryssare Gil i uppställningen kan det inte finnas många mer frustrerande lag att gå upp mot.
Kan bli en riktigt skojig playoff-fest i Tennesse i år.
* * *
Sharks under slutspelsstrecket – liksom de båda andra Kalifornien-lagen.
Vad är det som hänt med McLellans stolta lagbygge? Någon som kollat mer ingående än jag och kan förklara?
* * *
Säger ni svenskar nånting åt varandra, frågar jag Hörnqvist.
– Ja, svarar han och flinar, jag brukar i alla fall säga åt Kronwall att dra ner visiret lite lägre.
Ha!
* * *
Homer, väldigt bra ikväll,  ser ut som en italiensk tangokavaljer när han kommer ut från omklädningsrummet och jag måste berömma honom för att han är så stylish.
– Ja,  vadå, svarar han med blicken hos den som menar att han väl alltid är en sharp-dressed man.
Det förstås.
* * *
Är fluga på väggen – eller åtminstone golvet – när djurgårdsduon Kron Wall of Pain och Hörnqvist träffas helt kort träffas i korridoren mellan de båda omklädningsrummen och med bekymrade miner diskuterar den kommande.
– Det blir en pärs, jag är orolig, säger Kron Wall of Pain och grimaserar.
– Dom måste få en bra start, replikerar Hörnqvist och skakar sin blonda hjässan.
Inte blir dom gladare när jag inflikar att det inte är kul när ens lag första gången som allsvenskt går upp mot Oskarshamn…
* * *
Nu är det hallabaloo ute på Broadway, kan jag försäkra.
En lördagkväll i Nashville är alltid en lördagkväll i Nashville, men om man dessutom slänger in en Predators-seger mot Red Wings i mixen blir det riktig vilda västern.
Yours truly biff har dock bagarväckning – tillspetsad av att USA går över till sommartid i natt – och avstår från de lustfyllda danserna.
Och just därför hörs vi igen från derbyt på Garden i morrn.
Kom nu bara ihåg:
Det är sommartid här.
Alla matcher börjar en timme tidigare än vanligt de kommande två veckorna.