Clinching night i New York City (inte), del 5 – The End

Nä, det blev ju ingen clinch av det här.
Jo, för Boston, som med de här två poängen säkrar förstaplatsen i Northeast-divisionen.
Men Rangers missade chansen att få fira konferenssegern ihop med fansen i the woooorld’s most famous Arena.
Det blir så när man ger Bruins ledningen inför sista – då är de omöjliga.
Men det kanske var lika bra, Tårtan hade bara blivit Kapten Haddock om det blivit för mycket fokus på att hans lag grundserietriumferar.
* * *
Tiden alltså, den går skrämmande fort ibland.
Jag tycker det inte alls det kändes länge sen jag satt här och såg tv-sändningarna från Globen och tänkte att Rangers skulle få en ohyggligt tung säsong.
Nu är vi framme vid den absoluta slutspurten. Bara sex dagar återstår av grundserien. Sen börjar det där som är så roligt att hjärtat börjar rusa bara jag tänker tanken.
Ojvoj.
* * *
Och hur stort tycker Boston det är att ha säkrat divisionssegern.
Tim Thomas talar nog för merparten av mästarna när han efteråt står med keps nerdragen i ögonen och filosoferar.
– Vann vi divisionen i fjol? Jaha. Jag minns det inte ens. Så viktigt är det…
* * *
Vilka sex dagar det är dessutom, dom vi har framför oss nu. Det är minst en omistlig kanonmatch per kväll – och sen bara smäller det till med full omgång på lördag.
Jag räknar då med att först vara ute i Newark för att kolla på Devils och Senators – för att sedan störta direkt till Garden och en, kanske, avgörande holmgången mellan Rangers och Washington.
* * *
Henke är å andra sidan inte så till sig över det där med säkrade divisionssegrar han heller.
– Hade vi kunnat clincha idag, frågar han med uppriktig förvåning när jag vaggar fram och ställer frågor i ämnet.
– Jaha, där ser man. Well, jag fokuserar på annat just nu.
* * *
Timpa, du är hjärtligt välkommen in i kommentatorsspåret – liksom alla andra nyomlingar som dök upp i natt. Stanna gärna kvar. Jag har dock försökt skicka mig till dig; det där du nämnde måste redas ut. Jag har noll minne av något sådant.
* * *
Tårtan tar Girardi i försvar.
– Det där är en sån grej som om han hade fått iväg pucken så hade ni sagt att det var fantastiskt spelat. Nu studsade pucken olyckligt och det blir så ibland, säger han.
Han har sina favoriter, den koleriska mannen.
* * *
Jag lyssnade på Alexander, den kloke, och skippade den planerade korgsvängen.
Nu ska det – äntligen – sovas.
Återkommer i morrn, förhoppningsvis med en liten lista.