De snälla pojkarnas dans, del 3

Detroit – Nashville 0-0 (Period2)
* * *
Nej, här händer det ju inte så mycket att man direkt får armsvett.
Detroit har fortfarande pucken mest hela tiden och vinner skotten med löjliga 16-3, men Preds har tajtat till avsevärt så det skapas inte lika mycket avancerade chanser.
Och tacklas är det fortfarande ingen som gör.
Det får gärna bli ett mål i tredje, åt endera hållet, för ska det vara så här segt är övertid inget man drömmer om.
* * *
Ojvoj, just som jag sträcker mig mot kaffekannan jag har här bakom ryggen gör Mitch Albom detsamma.
Han är krönikör på Detroit Free Press och tillika excellent författare med flera romansuccéer under bältet.
Nu visar det sig dessutom att den satte lille mannen ser ut som karaktär i ”Spanarna på Hill Street”, med tjockt, jet-svart hår, sliten skinnpaj och tjocka gabardinbyxor av 70-talsmodell.
Bjuppe blir djupt imponerad.
* * *
Det är, Hugosson, som så ofta i den här arma staden, stolar längst ner på de dyra platserna som gapar tomma.
Men tusentals handlar det näppeligen om och uppe här hos the regular folks är det fullknökat.
* * *
Lidas försvinner ut i omklädningsrummet en stund och man hinner ju dra efter andan, men dessbättre – legendaren från Skogsbo återvänder snabbt.
* * *
Jag har inte sett Trotzens skjortsnibbar, Leifby (vilket fint besök!), men det kan det definitivt vara en sydstat speciale.
Återkommer med utförlig rapport i ämnet om jag får se närbild – eller när jag punktmarkerat honom efteråt.
* * *
Dino Ciccarelli zoomas in i den lilla Joe Louis-jumbon.
Då blir det liv i luckan.
* * *
Predators-backen Kevin Klein är bra, men fan inte så bra att man kan ursäkta den där bonniga svenne-mohikanen som får honom att se ut som en meth amfetamin-dealer från nordöstra Kentucky.
* * *
Hur lång tid behöver Shanny för att ta beslut om Bäckis, Asham och Neal?
Jag säger som Tony Soprano när han lät den vidriga Ralphie förstå att Jackie Junior måste tas av daga:
– Viktigare än själva beslutet är att det tas in a timely fashion.
Men det kanske börjar bli lite ångestladdat på kontoret efter all kritik?
* * *
Ja, ha ha, Quincy är en sån där riktigt hårig typ som redan efter fyra slutspelsmatcher ser ut som en av grottmännen i Geico-reklamen.
* * *
Förra pausens sanning är förstås ännu sannare nu:
Första målet blir betydelsefullt.
Om det nu kommer nåt…
* * *
Men den reklamen, Jack, när Lidas och Perry sitter i bil och en bläckfisk landar på vindrutan, är ju suverän.
* * *
Nu ska jag gå och leta efter Albom igen, han såg för jävla cool ut – som en blandning av Joe Pesci och J.D LaRue, Hill Street-hjältarnas verkliga ess.
Slutrapport kommer att glida ihop med bludder från slutet av Blackhawks-matchen, om den fortfarande pågår när det här är över…