Den största matchen i New York på 18 år, del 2

NY Rangers – Ottawa 0-0 (Period 1)
* * *
Det ser ut ungefär som väntat på ett Garden där känslostormen är som en kategori 5-orkan i Mexikanska golfen i slutet av augusti.
Hemmalaget inleder i ursinnig frenesi och vräker skott mot Missster Anderson, men Senators överlever rusningen.
Sen blir det jämnare, men alltjämt otroligt intensivt, och sen tar gästerna över på slutet, efter utvisningen.
Så?
Ja, eftersom blåskjortorna inte spräckte nollan där i början känns det  som detta kan sluta precis hur som helst.
* * *
Så okej, New Tork – i rubriken.
Morsning korsning
Jag såg det inte ens.
Övertändning, för att uttrycka det mycket milt.
* * *
Silfverberg flyttas snabbt till fjärdelinan och får inte spela så mycket, men fatta vilken upplevelse.
SM-final i all ära…det här är nåt annat än Läkerol.
* * *
Chris Neil har gjort intryck på Garden faithful och får sig ramsan ”Neil’s an asshole” tillägnad – och det med ett eftertryck som inte hörts sedan Boudreau i förra årets sa att publiken här är tystlåten…
* * *
Ja, GA och Zanoj , det har ju inte spelats några andra riktigt stora matcher sedan dess; absolut inga Game 7 och inga när förväntningarna varit så stora på Rangers.
* * *
Alfie blir också påhoppad, helt taskigt. Sens-fansen som är hör gör de vanlig nedräkningen i elfte minuten – och hemmapubliken tar över med ett par Toronto-inspirerade ”Alfie sucks”.
Men det gör han ju inte alls, han har varit toppen i den här perioden.
* * *
Har inga synpunkter på nationalsången.
Det var United Center när Amirante drog den amerikanska, så den gick inte att höra.
Det kan förklara påstådd svajighet också. Amirante är ju vanligtvis kung.
* * *
Nej, Effe, jag kommer att ha mycket dålig koll på vad som händer i Fort Lauderdale.
Men jag räknar med att du och Nalle håller mig uppdaterad.
* * *
Gris-Olle är förstås het ikväll – men hittills mest på de lallare som måste ställa sig upp så fort Rangers kommer in i anfallszon.
Han brölar nästan oavbrutet att dom skitstövlarna ska sätta sig ner – och han har mitt helhjärtade stöd.
* * *
Micke NHL, det där har du missförstått.
Jag är ingen true blue. Jag är en true yellow and blue och håller på svenskarna i alla lag.
Och vinner Sens det här, vilket är mycket möjligt, så kommer bloggen att följa dem och Washington i fortsättningen.
* * *
Entourage-Erik, den formidable, bara struntar i att insatsen är så hög och gör bort två blåskjortor på blålinjen – som om det vore träningsmatch i oktober.
Det är den sortens nerver som gör att man blir störst
* * *
Ja, vem det nu var som frågade – på pressläktaren jublas ingenting. Det är ingen som tror mig, men bortsett från de gånger när jag slagit Eken hårt på armen i Verizon Center när Bäckis gjort snygga mål, sitter jag faktiskt alltid helt oberörd och visar inga känslor alls.
* * *
Rangers har mycket puck, men det är precis som i de tidigare mötena på den här isen.
När ett smart spelande Ottawa väl kommer in i anfallszon känns det hela tiden väldigt, väldigt farligt.
* * *
Tror fantamme att jag rentav är lite svettig på överläppen. Sån anspänning är det.
* * *
Jo, Spezza säljer den där utvisningen bra, men i ett sånt läge – vem skulle inte gjort det?
* * *
Kaffe kommer det inget den här pausen, trots att det verkligen skulle behövas.
Men jag ska i alla fall stå upp och andas en stund.
Vi hörs snart.