Den största matchen i New York på 18 år, del 5 – The End

NY Rangers – Ottawa 2-1 (Slut)
* * *
De sista sekunderna, när det står klart att Rangers slagit ut Ottawa och tagit sig förbi den skärseld första slutspelsomgången varit för så många i år, låter det inte bara som att det är den största matchen i New York på arton år de vunnit.
Vrålet är så öronbedövande högt att man skulle kunna tro att de tagit titeln, vunnit VM, bärgat ett par OS-medaljer, fått Elaine Kaufman att återuppstå och fixat en World Series åt Yankees på en gång.
Jag har två timmar senare, efter gerillaräder i båda omklädningsrummen och artikelproduktion monumentale i det fullknökade pressrummet, fortfarande ont i öronen.
Men det får såna upplevelse vara värda.
* * *
Vab Bastens lilla knä – du stod kvällens kommentar med Castrosofal!
* * *
Otroligt roligt att Erik Karlssons hälsning till Henke under the handshake hördes rakt genom etern.
– Din jävla gris, jag hatar dig, sa han.
Men det var med glimten i ögat.
Och Lundqvist, som är mycket road över att de karlssonska svordomarna hördes i tv, tog inte illa upp.
– Ha ha, nä, det var på skämt, skrockar han.
Fast med ett litet, litet uns av uppriktighet i bottensatsen. Man frustrerar sin omgivning när man är så omöjlig som Henke var under den rent ohyggliga Senators-pressen i tredje perioden…
* * *
Själv har jag, för att nu spinna vidare på det kubanska temat, rena Bay of Pigs uppe hos mig i pressläktarholken.
Gris-Olles krig med de som ställer sig upp och skymmer hans panoramavy intensifieras nämligen och till slut känns det verkligen som en väpnad invasion pågår.
* * *
Grattis, Devils. Vi som sitter kvar här i Gardens pressrum fast klockan passerat midnatt har en fin stund framför bildskärmarna under de båda övertidsperioderna i Fort Lauderdale och det hörs ett och annat dämpat ”yes!” när Henrique avgör.
Det blir mycket hockey att skriva i den här trakten även i nästa omgång…
* * *
Det råder, förstås, djup depression i Senators omklädningsrum men Alfie, Erik och young Silfverberg visar sig alla vara riktiga män och kommer ut och svarar redigt och ingående på alla frågor.
Sånt imponerar på mig.
Read all about it på sportbladet.se – där berättar Alfie om tankarna kring framtiden, Erik om VM och Jakob om hur mycket han hunnit lära sig på de här två matcherna.
* * *
Cred till djungelkatterna också. De har pressat Devils hårdare än jag nånsin hade föreställt mig att de skulle kunna göra.
Får Tallon hålla på ett tag kan det bli nåt riktigt intressant av det där laget.
* * *
Varför kan jag inte lära mig att Pär Mårts stavar sitt förnamn med Ä? Förmodligen för att jag har väldigt bestämda åsikter om hur man bör stava när man har ett så fint namn…
* * *
Stor stund när jag står i en av alla korridorer och väntar på att Rangers omklädningsrum ska öppnas.
Edie Falco, också känd som Carmela Soprano, sveper förbi.
Jag drar efter andan – och håller nästa på att fråga om hon inte kan laga lite ziti åt mig.
Men det är lite störande att se att går hand i hand med en ung man. Han kan få problem om fel personer ser det…
* * *
Rangers mot Washington alltså.
Det betyder att ett av de lagen kommer att spela konferensfinal och bara det känns ju hisnande.
Det betyder också att jag även i år får ägna våren att pendla mellan DC och New York och det är jublande kul.
* * *
Nu har jag varit på Garden i närapå femton timmar i sträck och nu jävlar ska jag gå ut och sänka några rejäla drinkar bland vännerna på Neary’s.
Tack för i natt, det var fantastiskt. Vi hörs inom kort.