Do or die i Tony Soprano-land, del 2

New Jersey – Florida 1-0 (Period 1)
* * *
Hej på’re!
Här är det tajt och brötigt och skottäckningsfestival och svårt att ens skapa chanser.
Tills Steve Bernier med tre och en halv minut kvar tacknämligt  håller sig framme och får in en puck på Clemmensen.
Då öppnar sig matchen omedelbart och nu kan det nog bli åka av.
* * *
Det är i det närmaste helt fullpackat i The Rock ikväll och jo, Kurt – Paulie Walnuts-folket står på bättre än jag hört när Rangers inte varit här.
Det tackar vi för när det inte händer mer på isen.
* * *
Men Hawkeye, det är ju fullt med gamla Chicago-spelare i Tallons lagbygge.
Lite puls borde du få när du ser Madden, Campbell och Kopecky.
* * *
De har ersatt de gamla bekväma kontorsfåtöljerna på pressläktaren i The Rock med så låga pinnstolar att jag även här påminner om en sån där Del Boca Vista-pensionär som sitter och försöker sträcka sig över ratten för att se.
Tror dom att vi är Zuccarello allihop?
* * *
Markan blir inzoomad i jumbon och ser cool – och rätt så hänförd – ut i baseboll-kepa med perfekt böj på skärmen.
* * *
Raffe:
Vilka som möts i nästa omgång avgörs av vilka som går vidare. Det är seedat, kolla sluttabellen i öst och räkna ut.
Rob:
Andra omgången börjar till helgen, förmodligen lördag – så jag kan gå ut efter Garden-dramat på torsdag och sen vara helt väck på fredag…
* * *
Det verkar vara lite varannan-match-är-jag-på-G-upplägg för Marty i den här serien och ikväll, med kniven på den dyrbara strupen, glöder han tydligen – det syntes tydligt när katterna började klösa här på slutet.
* * *
Varje gång jag ser att Brian Pochmara, som ikväll, dömer tror jag för några ögonblick att NHL kallat in Aftonbladets sport- och nyhetschef Poromaa.
Det borde dom göra, då skulle det jävlar bli ordning och reda på isen.
* * *
Nalle, det var för väl att du dök upp till slut – och nu har du fått sällskap av en Effe som också kallar sig hardcore Panther-fan, och en Robban.
Så sent som för några veckor sedan trodde jag inte ni fanns, men välkomna.
* * *
In med Markström!
* * *
Riktigt varför uttrycket ”hej på’re” trycker på så mycket idag är ett litet mysterium. Jag älskar i och för sig första Sällskapsresan, men har inte sett,  eller tänkt på den, på länge. Likafullt vaknade jag i morse och sa ”hej på’re” till mig själv och då blev det bestämt att det skulle gå som tema här.
* * *
Kovy är frustrerad. Det finns ingen som hungrar mer efter en riktig framgång och kanske är det just därför han, so far,  inte får det att fungera.
* * *
Nu ska vi gå och se om de har svenskt kaffe på grisfesten.