En lång, underbar hockeysöndag, del 3

Philadelphia – Pittsburgh 4-1 (Period 2)
* * *
Jag sitter just och försöker avgöra om jag verkligen ser rätt, om det stämmer att Erik Gustafsson är den Flyers-back som fått mest istid under första halvan av matchen.
Då kliver han fram och klappar in NHL-karriärens andra mål.
Flower är hopplös schweizerost i det läget, absolut, men likafullt:
Vad kul för den unge mannen.
* * *
Nu då, kan man utgå från att Flyers vinner det här?
Dom gör en jävla kanonmatch samtidigt som Penguins ser lite tagna ut, så man BORDE ju det.
Men den här serien är som den är och Mister Universe är ingen att hålla i handen när åskan går.
Så jag säger ingenting.
* * *
Det är inte ofta man ser Bylsma förlora humöret, aldrig skulle man rentav kunna säga, men efter 3-0-målet blir han rena Tårtan.
Och:
Man förstår honom.
* * *
Edin, jag vet inte själv, just nu kräver det sin man att sitta med fingret på godkänn-knappen, men det bygger på att jag litar på vissa skribenter och utgår från att de inte skriver dumheter.
Det ska inte Granvista inte ta som ursäkt för att plötsligt börja skriva fula ord jag inte ser…
* * *
Nu nämnde dom Nickelback i sändningen också. Jag har inte velat ta i det där, men ja – jag ska definitivt ha hörselskydd med mig till Vegas.
* * *
Hundra poäng, Håkan. Visst fan är det lite Joe Strummer över Brie-osten. Att man inte satt den förut!
* * *
Det är nåt särskilt underhållande att närbilder från sarghörnen när man på en ena sidan av ett plexiglas ser elitidrottsmän kämpa för livet – och på andra, på bara några millimetersavstånd, fryntliga män som sitter och skrockar med ölmuggar i nävarna.
* * *
Jag vill påminna om vad Lilja sa till Sportbladet dagen innan slutspelet började.
– Den som vinner den här serien går nog hela vägen. Så känns det.
Att tänka på när ni ser det som borde bli en minnesvärd tredjeperiod i Wells Fargo.