En lång, underbar hockeysöndag, del 5

Washington – Boston 1-2 (Period 1)
* * *
Blir tungt för Caps de här – om de inte ser till att komma ur egen lite oftare.
Jo, det är ju så här det sett ut mest hela tiden, men nu är mästarna desperata och går inte att besegra på det här sättet.
Tror jag.
Och att sen försöka vinna  en Game 7 i TD Garden – well, det låter som att försöka klättra upp för byggnaden jag har utanför fönstret, i träskor.
Empire State Building heter den.
* * *
Och efter allt krigande, alla slagsmål och allt trash-talk möts Flyers och Penguins i en helt civiliserad handshake.
Det är en av ädel ceremoni hockeyn har där.
* * *
Samtidigt förblir jag frapperat imponerad av Capitals uppoffrande och tajta spel i egen zon.
De har verkligen, till sist, börjat uppträda som ett playoff-lag.
Hail Dale Hunter!
* * *
Tydligen bad Giroux, som Fifthymagpipes påpekade i spåret, att få spela första bytet idag.
Sen gick han ut och körde över Crosby och gjorde 1-0.
På 32 sekunder.
Pure class indeed.
* * *
Tråkigt att höra att spårets björnar har ångest, men roligt att se ni är här i alla fall.
* * *
Oj, nu ringer det på dörren.
Det är antigen delivery-killen – eller Jennifer Connelly.