Game 7-klassiker i Beantown, del 2

Boston – Washington 0-1 (Period 1)
* * *
Fan, Bruins får smaka på lite egen medicin – mot Washington.
Hade man aldrig kunnat drömma om för bara ett år sedan, men den tjurrusning mästarna såklart planerat i inledningen blir aldrig av för att motståndarna gör det så trångt och tätt och syrefattigt där ute.
Och sen kliver krigaren Hendrick fram och styr in ett Carlson-på-taket-skott.
Ojvoj.
* * *
I alla fall åtta sjundematcher förra året vann laget som gjorde första målet.
Sån historia betyder förstås nada ett år senare, men det är en liten historisk nuggett för er att tugga på så här i pausen, tycker jag.
* * *
Det är lite Peter Svensson i Cardigans över Holtbys look och det lovar gott för Caps, han är en av de absolut lugnaste och minst lättupphetsade jag nånsin träffat.
* * *
Man skulle också kunna säga att Washington, genom hela den här serien,  gjort vad Montreal gjorde mot Washington för två år sedan.
Jag sitter faktiskt och får den känslan hela tiden.
* * *
Nä, skånske Jan – jag hade andra uppdrag idag och kunde inte lämna New York i tid.
Grattis till ledningen i bloggens tipslista by the way, den borde du kunna njuta av över en välblandad grogg ikväll.
* * *
När det är sånt här tryck i TD Garden, då är det inte lätt att vara bortalag, det kan jag försäkra. De hårdföra Boston-fansen gjuter en intensitet i sin stridsrop, sina ramsor och sitt jubel som känns ända in i benmärgen.
* * *
Johannesson, det pre game-evenemanget med Pröjsarn minns jag allt – möjligen för att det var första och hittills enda gången jag gjort nåt sånt.
* * *
Med saftigt jack över näsryggen och två begynnande blåklockor ser ju Chara ut som en serietecknare på gott humör försökt göra karikatyr på en hockeykrigare involverad i en brutal slutspelsserie.
Fantastiskt.
* * *
Pata, det speciella om Coyotes vinner är ju att de inte har någon ägare utan i princip drivs av ligan och att Bettman himself borde få sitt namn inristat i bucklan…
För övrigt tror jag, vem det nu var som frågade, att ja – med Smith i kassen är det inte fullständigt otänkbart att de kan ta sig till final.
Och helt själviskt skulle jag inte ha något alls emot att tillbringa några vårdagar i den betagande Arizona-öknen…
* * *
Lucic och Marchand finns för att provocera och reta, det trodde jag ni visste.
Outhärdligt för motståndarfans – exalterande för de egna.
* * *
Adam Proteau är bästa NHL-twittraren.
Nu konstaterar han out of the blue att Dale Hunter skulle passa i en ny Blues Brothers-film.
Ja, ha ha.
* * *
Personligen tycker jag det mest förvånande med Vezina-nomineringarna är att St. Louis Blues inte är representerat, men Halak och Elliott tog förmodligen ut varann.
* * *
Vad är det Hunter gjort med, och sagt åt, Ovetjkin för att få honom att ändra attityd?
Han är, åtminstone bitvis, samma slugger på isen som tidigare, men ger ett helt annat, ödmjukare intryck när man ser honom i båset.
Det är nåt lite mirakulöst över det.
* * *
Hur är pulsen, Storbjörn?
* * *
När han nu är på tapeten  (fast det är han ju inte, hur skulle det se ut, han är ju i båset) måste jag återigen skryta om att jag druckit bira med Dale Hunter.
Det var han väldigt bra på.
* * *
Ny kopp ska hällas upp och ny snus placeras under läppen, på höger sida den här gången.
Sen kör vi igen.