Hey ho, let’s go!, del 3

NY Rangers – Ottawa 3-0 (Period 2)
* * *
Tårtans triumf!
Först får vi what we in Sweden call en total scenförändring.
Sens tar över helt och framförallt kedjan med Alfie, Foligno och Turris har några byten när de etablerar sånt tryck i Rangers-zonen att det ser ut som powerplay på powerplay fast det inte alls är det..
Då är det en viss svensk målvakt som räddar hemmalaget – ett par gånger om.
Sen tar Tårtan, i exakt rätt läge, en timeout.
Och efter den vänder gör Rangers comeback, vänder spelet och går upp till 3-0.
Jag har länge sagt att mannen ska ha Jack Adams…
* * *
Man vet att det är stressigt och upphetsat när man glömmer hälsa Storbjörn och Lillbjörn välkomna tillbaka till kommentatorsspåret.
Jag ber om ursäkt och gör det nu istället.
När ni dyker upp är det i sanning vår!
* * *
Nä, Gabbby Gabby Hey syns inte så mycket – tills han plötsligt får utrymme av Sens-backar som innan dess bevakat honom som fångvaktarna på Guantanamo bevakar sina fångar.
Då hugger han direkt.
Det är sån slovaken är och jag misstänker att han kan bli rätt nyttig i det här slutspelet…
* * *
Mycket skumt folk på pressläktaren ikväll, såna vi aldrig sett tidigare.
Jag försöker vara en öppen och generös människa, men det är svårt att inte hata dem lite…
* * *
Skådespelerskan Susan Lucci, nån som har koll på henne?
Hon är här i alla fall.
Det är Carmela Soprano också, men det börjar vi bli vana vid. Hon är på Garden nästan lika ofta som hon brukade laga ziti åt Tony.
* * *
Ojvoj, vad Henke blir förbannad när McDonagh åker för trippingen på Karlsson.
Och man kan väl lugnt säga att han kompis från göteborgssomrarna sålde den rätt bra.
Blir nåt att diskutera på Avenyn om några månader…
* * *
MSG leker The Joe och vräker plötsligt på en utvattnad version av  ”Don’t stop belivin”.
Den faller platt och såna stölder ska ju trampas ner i smutsen.
* * *
Boyles mustasch är nästan pervers, är det inte?
* * *
Det är något obehagligt med det där USA-skanderandet publiken går loss under slutminuterna.
Fansen i Washington gjorde likadant under den beramade serien mot Montreal för några år sedan och jag vet inte riktigt varför, men det känns just…ja, obehagligt.
* * *
Skillnaden i den här matchen kan också beskrivas på följande sätt:
En magnifik målvakt står i ena änden av isen – och en ordinär i den andra.
* * *
Annars är stämningen här inne rätt så betagande nu. Jag kommer att tänka på hur det var när Springsteen spelade ”Rosalita” i fredags.
* * *
Ska Senators kunna göra en Flyers och hämta in det 3-0 som är svårt att leda med.
Kalla mig surmagad, men i det här fallet tror jag det blir väldigt svårt.
* * *
Slutrapport blir det ingen vanlig ikväll.
Så fort jag är klar med det jag ska här störtar jag hem för att se det jag hinner av mötet i Phoenix och så kör vi som vanligt.
Så folks, håll er vakna nu.