Kapitel två i sagan om Stanley Cup

Hej och välkommen till New York City igen.
Här har vi idag den största hockeymatch som spelats på…ja, två dagar.
Första kapitlet i andra omgången alltså, mellan Rangers och Capitals?
Känner ni pulsen?
Nej, inte jag heller. Man åker alltid på en saftig downer när man varit med om en Game 7-klassiker som den i torsdags och sen får en sån här öppningsrond i knäet direkt.
Där har vi ytterligare  ett problem med att NHL inte kan ge oss minsta buffertzon mellan omgångarna.
Men vänta bara.
När serien väl börjar, när den får liv och karaktär och känslor, blir det lika häftigt igen.
Det kan ske redan i inledningsperren, så sitt inte och slumra till med lördagsgroggen nu.
* * *
Det blev en väldigt sen och väldigt blöt och väldigt rolig sittning på Neary’s när jag till slut tog mig härifrån i torsdags – och det var precis vad som behövdes efter två veckors nästan helt snustorrt playoff-race. Nu är systemet rensat och ketchupflaskan går i topp igen, för att tala Abris-svenska.
* * *
För mig är det lätt hisnande att tänka på att antigen Capitals eller Rangers kommer att spela konferensfinal.
Det är de två lag jag följt noggrannast under mina åtta år här borta, i synnerhet i slutspelet, men ingen av dem har ju under den tiden tagit sig förbi andra omgången.
Rangers var nära det året när de gick i clinch med Drury- och Briere-upplagan av Sabres, 07,  och Caps hade ju en Game 7 mot Penguins hemma i Verizon 09 – bara för att stupa igen.
Men nu kommer den ene av dem obönhörligen till tröskeln till Stanley Cup-finalen och…ja, jag har helt enkelt svårt att fatta det.
Men för jävla roligt blir det, alldeles oavsett.
* * *
Till följd av skojigheterna natten innan var det en synnerligen seg Biff som låg i korresoffan och försökte följa matchen
Jag tror till och med att jag slumrade till några gånger och det är ju inte riktigt okej, men, ah, det var ändå bara första matchen i andra omgången.
Ni ursäktar va?
* * *
Tårtans presskonferenser börjar nu anta rent metafysiskt komiska nivåer.
Idag svarar han ”no updates” tre gånger, säger tjena till Scott Burnside och går igen.
Och det satt man en kvart i intervjurummet och väntade på…
* * *
Henke är alltså inte bara up for en Vezina Trophy, han nomineras – helt välförtjänt – till tungviktspriset Hart också.
Lite jobbigt måste det vara för de som hävdar att det bara är svenska medier, med den här bloggen i spetsen, som hajpar New Yorks kung…
* * *
Dale Hunter är betydligt mer pratglad än sin kollega och pratar ingående om skillnaden mellan Lundqvist och
Det slår mig dock att den gamle bondpojken är lite nervös och trummar med fingrarna, ständigt byter ställning och slår ned blicken.
Det intrycket fick man inte riktigt när han spelade, i synnerhet i den berömda situationen med Pierre Turgeon.
* * *
Man hade inte räknat med att det skulle bli sju mål med Pekka Rinne och Mike Smith på isen igår kväll, men så är det med slutspel:
Det blir nästan aldrig som vi alla på förhand vet att det ska bli.
Å andra sidan avgjorde Coyotes på övertid och DET var i alla fall helt enligt manus.
* * *
Det här är inte första gången Caps och Rangers går upp i en playoff-dans.
De möttes ju även 2010 och ifjol – och bägge gångerna knockade huvudstadslaget ut Blåskjortorna.
Nu vill Rangers ha revansch.
– Man försöker låta bli att tänka på det förflutna, men det är svårt. De har slagit oss två gånger och vi vill verkligen spöa det där laget, säger Henke.
* * *
Danske dynamitarden Mikkel Bödker gjorde ett av slutspelets allra snyggaste mål på Rinne igår – den kylan, det tålamodet! – och när jag efter matchen pratade med Oliver på telefon höll jag ett helt litet hyllningstal om hans rödvita kompis.
– Ja, svarade smålänningen på vad som uppenbart var en handsfree-linje, han sitter med mig här i bilen.
Då kände sig Bjuppe Biff lätt fånig…
* * *
Ser att valrossmustacshen i detta nu håller säsongsavslutande presskonferens uppe i Ottawa och inleder med att säga:
– Vi hade alla velat vara i Philadelphia nu…
Ja, men då måste man vinna sina matcher, Paulie…
* * *
Det är bara ett par veckor sedan Washington sopade Garden-isen med Rangers i grundseriefinalen också, och ni kanske minns vad Bäckis sa till papa Biff då:
– Det kändes som att de inte ville möta oss i slutspelet.
Den känslan har Caps antagligen rätt så stor nytta av under förberedelserna inför den här serien.
* * *
Tämligen strikt slutspelsoutfit idag;
Svart kostym och gräddvit skjorta, men vi hyllar andra slutspelsomgångens start med en pastellfest till slips.
* * *
BB King Boyle har börjat träna igen, men huruvida han kan spela är högst oklart. Samma icke-besked gäller Duby Duby Doo.
Eller som Tårtan säger:
No updates.
* * *
Jag minns inte vem det var, men någon i kommentatorsspåret påstod för någon veckan sedan att Mojo Johansson i sin ungdom kallades Bazooka.
Detta tog jag upp med honom på telefon strax efter och fick en glad skrattsalva till svar.
– What!?! Bazooka!? Det har jag verkligen aldrig hört talas om.
Så var det med det.
Men det är ändå ett jävla coolt namn, så det är inte omöjligt att vi i den här bloggen börjar använda det i alla fall…
* * *
I den första Playstation-drabbningen i den här serien fick Rangers slita ont – huvudcoachen var ju svårt bakis – men vann till slut med 3-2 och tro på fan om inte Strålle Strålman gjorde mål igen.
Han må bli bänkad av sur-Tårtan emellanåt, men i mitt vardagsrum är västgöten definitivt kung.
* * ’
Godis-Stefan, välkommen hit! Med lite tur hinner jag in och hälsa på dig innan dess, men du har alldeles rätt – energi behövs.
* * *
Efter en kort pressträff med Hendricks, Wideman och en väldigt cool Knuble utanför Caps omklädningsrum två timmar före matchstart ser jag materialarna kånka in ett helt containerlass ispåsar.
Lär komma att behövas.
De här lagen var de två som täckte flest skott i hela första rundan…
* * *
Skånske Jan, jag förväntar mig mer tupp-beteende när du leder bloggens tips-liga.
Kom igen nu, kör ett segervarv i kommentatorsspåret.
* * *
Jag drömde i natt att jag var hemma hos Scott Hartnell – och konstigt nog bodde han i en lägenhet identisk med den gamla runketta jag en gång hade på Ljusterögatan i Stockholm.
– Här ser ju inte alls ut som i 24/7, kommer jag ihåg att jag utbrast.
– Jag har flera, sa Scott.
Sen minns jag inget mer, men jag tippar att vi spelade Playstation.
* * *
Det grova namnet på Ljusterögatan-lägenheten får ni helt enkelt ursäkta, det är så vissa borlängebor kallar ungkarlslyor…
* * *
Ojvoj, det är så kallat i the wooorld’s most famous att vi skulle kunna hänga kött på pressläktaren idag.
* * *
Det var, enligt mätningsföretaget Nielsen, över en halv miljon hushåll i New York-området som kollade Game 7-smockan i torsdags på tv.
Det är den högsta siffra Rangers haft sedan – just det, sjunde finalmatchen 1994.
Zanoj, vad säger vi om det?
Att det var media som hajpade för mycket, lyder ditt svar kan jag tänka mig…
* * *
Enligt vanligtvis välplacerade källor är hela familjen Bäckström – mamma Katta, pappa Anders och storebror Storchen – in the house idag.
Det kan bara betyda att nummer 19 kommer gör en kanonmatch.
* * *
Man kan se ett visst spår av jäkt i ögonen på de MSG-anställda. Även Knicks är ju i slutspel och det krävs ett jädra pusslande för att få ihop schemat.
De kan alltid trösta sig med att de inte jobbar på Staples Center. Där ska Kings slutspelsträngas med BÅDE Lakers och Clippers.
Jag får armsvett bara av att tänka på att det FINNS sån ekvationer att lösa.
* * *
Mojo Bazooka ser het ut på värmningen, tycker jag.
* * *
Alla the usual suspects har fått tillbaka sina säten på pressläktaren idag, men vi har spritts ut på nya, konstiga platser. Jag, till exempel, har fått flytta en stol till höger om min vanliga. Vad är dealen med det?
* * *
Nä, ingen Duby och ingen BB King på värmningen. Rangers får klara sig utan de krigarna, tydligen.
* * *
Om ni tittar på Viasat-sändningen bör ni spetsa öronen i första paus. Då kan det, om jag har mobilnät,  hända att ni får höra lite sjungande dalmål…
* * *
Okej, nu börjar andra slutspelsomgången i bloggen.
Hoppas vi får rasande kul igen.