Kapitel två i sagan om Stanley Cup, del 3

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Det är två högst skilda karaktärer som spräcker de bägge målvaktskungarna respektive nollor – på högst skilda sätt också.
Artem Anisimov, degraderad till fjärdekedjan och offer för en måltorka monumentale senaste månaderna, brötar in ett riktigt slutspelsmål på Holtby.
Svarar, när bara sekunder återstår av perren, gör mannen som nästan alltid står för Capitals stora mål i år:
Chimera.
Och han gör det, under en kontring,  på magnifik passning från Laich – han som brukade ha samma roll tidigare.
* * *
Satan i gatan vilket liv det blir när Rangers dödar tre-mot-fem-läget i mitten av den här perioden.
Det låter ungefär som sista tjugo sekunderna i torsdags.
Men med all rätt, det är en enastående jävla penalty kill.
* * *
13-8 i skott efter två perioden…
Det gör ju inget om den här uppvisningen i defensiv åtstramning öppnar sig i alla fall liiite.
* * *
Björken, jag och Calle har ju gjort fem Stanley Cup-finaler ihop och låt oss säga att vi vet hur man har kul mellan matcherna!
* * *
Att det ens blir diskussion om målsituationen när Mojo Bazooka brakar in i Lundqvist – i och för dig med benägen assistans av Strålle, men ändå – göder de konspirationsteorier Gris-Olle och hans vänner när sedan det godkända målet i Game 6 i Ottawa.
– Ring inte Toronto, brölar han, där kommer dom att döma mål bara dom får chansen.
* * *
Vad gäller bilden, och skägget, ni såg på Viasat-sändningen var den från OS.
Skägget är mer välansat nu.
* * *-
Roligast var det den gången i Philadelphia när Calle tog med sig en kompis som hette Dale Hunter…
* * *
Medan jag lät mig plågas tv-sändning var Eken nere i pressrummet – och kom tillbaka utan kaffe!
– Ojdå, säger han med rodnande kinder, jag har glömt hur det går till här…
Oacceptabelt!
* * *
He he, Eric, jag sprang på MacGuire för några dagar sedan och kom omedelbart att tänka på dig.
Nästa berättar jag att han har ett passionate fan i Värmland in Swiiiden.
* * *
Ha ha, när Johnny Mac blir inzoomad i jumbon brukar han bara sitta och le lite. Nu reser han sig upp och gör några klassiska ”You cannot be serious”-gester med arg för att få igång Garden.
Ett stort ögonblick!
* * *
Sån där boarding som Prust får två minuter för åker jag alltid på i mina Playstation-matcher – och dom går inte att snacka bort där heller, även om jag ibland skriker åt domarn – samma alltid, egendomligt nog; han har att göra han – tv-rutan nästan spricker.
* * *
Det blir visst liv även när Stephane Matteau blir inzoomad, kyssande sin Stanley Cup-ring.
Och han gjorde ju ett av de mest klassiska målen i Rangers historia, det på övertid i sjunde konferensfinalen mot Devils 1994.
* * *
Ska morsan din jinxa Henke på det viset, Matsooon. Du får säga åt henne.
* * *
Ovie är inte samma offensiva monster längre, nej, men grejen är ju att Hunter fått honom att spela för laget, ta defensivt ansvar och till och med offra sig emellanåt.
Och inte gnäller han över att han får mindre istid heller.
Det är en verklig bedrift.
* * *
Underbart, vem det nu var, som satte ett lika som bär på Dale Hunter och Peter Dalle.
Det är ju klockrent.
Nu heter han Dalle Hunter, inget annat….
* * *
We’re in for övertid, det kan man ju nästan garantera.
* * *
Nu sprang en förskrämd Eken i alla fall iväg för att fixa kaffe.
Detta ska avnjutas innan vi klämmer sista perren.