Kapitel två i sagan om Stanley Cup, del 6

Att få tag i en taxi utanför Garden mellan sju och åtta en lördagkväll är inte lättare än att göra mål på Jonathan Quick, så det tar ett tag att innan jag är hemma på gloriösa östsidan igen.
Men nu sitter jag i korresoffan och glor, så – bloggaftonen fortsätter.
* * *
För tre veckor sedan spelade Chris Kreider college-hockey i Boston.
Nu avgör han Stanley Cup-matcher – och får sitt namn skanderat av ett kokande Madison Square Garden.
Bör känns rätt okej i ett 20-årigt hjärta…
* * *
Bulan gick väl inte sönder när han tog det där skottet på foten?
Såg inte alldeles bra ut när han inte kunde stödja på ena 46:an, eller vad det kan röra sig om i hans gigantiska fall.
* * *
Sant Granvista, Dale Dalle är ju den verkliga hiten.
* * *
Minns när det var så kallad puck possession och offensiv talang som vann Stanley Cup?
Det är bara några år sedan, men känns som en helt annan era…
* * *
Öhman, när jag har mer tid kommer det bilder, men som jag förklarat några gånger – det går väldigt segt att ladda upp bilder på den plattform bloggen är på.
* * *
Det är, med all rätt,  Kreider som sitter och poserar i The Broadway Hat efteråt.
– Den känns lite liten, säger han.
Well, den sitter ju på ett stort hockeyhuvud.
* * *
Det är ändå rätt roligt att Garden-publiken kapat Alfie-greppet i Ottawa, räknar ner till åttonde minuten i perioderna – och förenas i ett dånande ”Ovie sucks”.
Det är läktarkultur när den är som roligast.
* * *
Bäckis hör till de som blir allra olyckligast efter förluster. Det räcker med att Carolina gör ett mål mer i 22:a omgången för att han ska skära ihop – och efter en slutspelstorsk kan ni ju bara tänka er.
Men han står i alla fall och pratar efteråt och säger att Caps inte gjorde någon bra match och måste ställa till större problem för Henke nästa gång.
* * *
Det ser ut att bli härligt hårt och jämnt mellan Blues och Kings.
* * *
Caps bor på Four Seasons under sina dagar på Manhattan. Bättre blir det inte – och inte dyrare heller. Att hitta ett rum för mindre än tusen dollar natten där är inte lätt.
Men då ingår en magisk Joel Robuchon-restaurang.
* * *
Nu kanske det är dags att försöka äta nåt. Inser plötsligt att jag glömt det idag.