New York City Stanley Cup-inferno, del 2

NY Rangers – Ottawa 0-1 (Period 1)
* * *
Ja, Rangers har pucken, och spelet, men tillåts inte skapa särskilt mycket chanser.
Istället kontrar Senators giftigt och till slut sprätter Spezza-pizzan in periodens enda mål.
Därmed har dom, Sens, för första gången i hela serien ledningen under ordinarie matchtid och det ska bli intressant att se hur Blåskjortorna reagerar på det.
När de själva haft har den blivit åt helvete för passiva, men nu måste det ju komma nåt slags offensiv urladdning här.
* * *
Stämningen i the woooorld’s most famous är direkt explosiv under upptakten, men blir efter hand allt mer frustrerad och under det sista, impotenta PP:t börjar Gris-Olle med kompanjoner bua.
De kanske insett att det här kan vara säsongens sista match i hallen…
* * *
Hankie gör inte bort sig på målet, Spezza vet hur man skjuter, men han gör inte heller det omöjliga som krävs av vinnande målvakter i Stanley Cup.
* * *
Någon framförde tidigare åsikten att Senators blir bättre coachade under matcherna.
Det är ju också en tanke.
Vad gör Tårtan för att få igång mjölkpaketen egentligen?
* * *
Men räddningen Henke gör när Sens kommer i friläge under Rangers sista powerplay är desto viktigare.
Nödvändig Pekka Rinne-klass där.
* * *
19-årige Mark Stone begår alltså sin NHL-debut i den här matchen.
Och börjar med att servera Spezza den mackan före 1-0-målet.
Det är ju – häpp – stone-coolt!
* * *
Man kan inte klaga på Dan Girardis warface när han, med plåster över näsryggen och allt, står och lyssnar på nationalsångerna.
Jisses, att nån som är så snäll kan se så farig ut.
* * *
Man vet att publiken är taggad, för att inte säga övertänd,  när det blir jubel för att motståndarna får byta tekare…
* * *
Coolt att college kid Kreider fått nummer 20. Det har alltid varit ett av mina favoritnummer i hockey. De andra är 2, 5, 7, 9, 17, 19, 21 och 24.
Har ingen riktigt aning om varför, men så är det bara.
* * *
Själv jublar jag om de där tekningarna överhuvudtaget blir av.
Det är fan vad linjemännen är sega och petiga.
Släpp pucken, för fan!
* * *
John J, jag har en stark självbevarelsedrift och håller alltid en extremt låg profil i Tårtans närhet.
Men rätt vad det är ska du se att Ros – ja, du vet, Front 242-Åke – och de andra där hemma kräver att jag gör en one-on-one med galningen och då lär jag, som alla andra, få mina verbala snytingar.
* * *
Ballongerna, tydligen källa till irritation på andra sidan havet, släpps ut över läktarna under amerikanska nationalsången och jag lovar, blir det ytterligare matcher på Garden tar jag med mig luftgeväret.
* * *
Nej, MangeJay, det hjälper inte med stora bokstäver – jag hinner inte till Philly redan klockan 12 imorrn.
Men jag ser matchen i soffan och räknar med din närvaro ändå.
Och jag tror också att Pens vinner igen.
* * *
Vad är det som händer med er sändning där hemma? När det gått fem minuter postar Hälsing ”kan de inte släppa pucken snart” i spåret. What?
* * *
Darby Cash, var Backlund håller hus spelar ingen roll. Stridsropet ”In med Backlund!” gäller forever and ever.
* * *
Så långt är Michael Rappaport den ende av alla kändisarna som blivit inzoomad och han river inte hela haket precis, men jag blir glad.
Han är ju Christian Slaters suveränt underhållande skådispolare i True Romance och därför en hjälte.
* * *
Tanken i början av inlägget, att det här as a matter of fact, kan vara säsongens sista match på Garden känns lätt psykedelisk, men om inte hemmalaget kammar till sig i de återstående två perioderna kan det mycket väl vara ett faktum.
* * *
Slutspelet har nu pågått i elva dygn och jag har inte gjort annat än jobbat, tittat på hockey, rest och sovit alldeles för lite under tiden
Barer, drinkar och fester har jag inte ens varit i närheten  av– och det blev inget av den varan i Philly i onsdags heller, vad jag än fantiserade om på det här utrymmet.
Så jag vill redan nu göra klart att vad fan som än händer  så kommer jag ikväll, när jag kommer hem och jobbat färdigt, att ta en stor och redig och underbar jävla bourbon.
Det ska bli rasande gött – och jag har ert hjärtliga godkännande.
Just nu nöjer jag mig dock med en snus.
Vi hörs i nästa paus.