New York City Stanley Cup-inferno, del 5 – The End

Ååååååh.
Långsamt rinner de guldfärgade, perfekt tempererade dropparna från Tennessee ner i  min torra hals.
It’s – äntligen! –  bourbon time och vore det inte för att han som vanligtvis kallas kung i den här stan förmodligen har en tung kväll skulle jag säga att jag mår som en sån.
Flaskan är en singel barrell-historia som bara säljs vid Jack Daniel’s destilleri i Lynchburg, Tennessee och inhandlades där förra månaden, mellan två Predators-matcher.
Den känns som en vän och den ska få värma mig ordentligt när jag klipper några gamla Sopranos-avsnitt nu på småtimmarna
* * *
Så…var det här sista matchen på Garden för den här säsongen?
Risken finns.
Om inte Rangers spelar betydligt bättre på måndag, och på något sätt klurar ut hur man ska göra mål på Misssster Anderson, är det definitivt.
Vore ohyggligt snöpligt efter den här gloriösa säsongen, men sånt är Stanley Cup-livet.
Serieettor har haft svårt att växla från grundserieshow till slutspelshockey förr och då går det alltid åt helvitte.
* * *
Blues är alltså , relativt, lätt vidare och när jag har Alex Steen i luren från Missouri börjar jag prata om vilken fantastisk konferensfinal det kommer att bli mot Nashville.
– App app app, inflikar Alex, nu går du händelserna i förväg, Bjurman. Vi har en serie kvar innan dess vi måste vinna också.
Visst, såklart, jaja.
Men – till sist blir det ju så i alla fall…
* * *
Om nu Zäta kommer till VM vet ni vad ni ska kräva.
Han måste bli uttagen i All Star-laget!
* * *
Entourage-Karlsson har verkligen klippt av sig hårmanen och kommer ut från omklädningsrummet med uppsynen hos en mönsterelev i söndagsskolan.
– Ja, nä, jag är inte vidskeplig och tvekade inte att klippa mig mitt under slutspelet. Och det funkade ju, säger han.
Indeed.
* * *
Lite kul var det väl, nånstans, att nummer 19 Jumbo Joe Thornton gjorde mål efter 19.19 i andra perioden i St Louis.
Men det är ändå inte ett så coolt nummer som 20.
Att det inte blev mer debatt i den frågan, har ni inga åsikter om tröjnumren?
* * *
Tårtan får inga utbrott under sin presskonferens, men gör sig däremot rätt löjlig när han påstår att Chris Neil ”gjorde precis som Raffi Torres” när han tryckte till BB King Boyle i sista perren.
– Det är en kopia av samma händelse. Han gör precis likadant, menar Rangers coachen.
Men nej. Neil hoppar inte in i Boyle, träffar honom inte huvudet, pucken är i närheten och Boyle bärs inte ut på bår.
– Jag är säker på att han är en återfallsförbytare också, fortsätter Tårtskrället.
Inte heller det stämmer.
Neil har blivit bötfälld en gång, 2003, och det är allt.
Tjenare.
* * *
Tro på fan om det inte blev övertid för femte gången i rad mellan Coyotes och Blackhawks.
Vad är det med dom?
Den här gången small dock ingen dansk dynamit. Istället klev kapten clutch Toews fram och sprätte in sudden-pucken för Hawks.
Nu blir det fortsättning i United Center på måndag och jag har ju väldigt, väldigt, väldigt svårt att se att Phoenix ska kunna ta en tredje raka seger där.
Game 7 i öknen är att vänta. Vore gött att åka på…
* * *
Nä, nu häller jag upp en John Daniel’s till.
– Men det heter väl Jack Daniel’s, replikerar du förmodligen.
Då svarar jag som Al Pacino i En Kvinnas doft.
– He may be Jack to you, but we’re close.
Vi hörs under en lång, skön söndag när vi först har Pennsylvania-battle redan vid lunch, Washingtons försök att sänka mästarna mitt på eftermiddagen och sen Game 6-rysaren i Vancouver.
Skål!