Sista grundserieomgången, del 4

Det är ikväll Bäckis gör comeback på riktigt, ser det ut som.
Han har klipp i åkningen igen, träffar rätt med passningarna – och producerar. Först var det en fin assist i förstaperren, nu åker han igenom och sprätter in det sannolika matchavgörandet på sin landsman i Rangers-kassen.
Sämre nyheter kunde Capitals som sagt ha fått inför the big games.
* * *
Det finns verkligen dom sitter här och yrar om att Rangers medvetet lägger sig för att få slippa Caps i playoff.
Snacka skit, säger jag.
Dom har i veckor själva tjatat om att det inte går att sluta köra på alla cylindrar och sen tro att det bara är att trycka på en knapp när playoff börjar.
Det här handlar om motivationsproblem och det bådar inte gott.
* * *
Pal LaFontaine blir inzoomad och föräras den här periodens enda riktigt glada jubel.
Med all rätt.
En sann hjälte, jag var alltid tagen av det coola namnet och tyckte han hade en kittlande ”flash”.
* * *
Dessutom är jag verkligen inte säker på att Senators är någon slutspelsmotståndare som passar Blueshirts särskilt väl.
Vad har dom att förlora?
Noll och inget – och dom brukar dessutom trivas i, och mot, New York.
* * *
Men okej då, det ser lite ser lite bättre, och lite passionerat, ut efter Boyles reducering.
Och det är klart, skulle dom mot all förväntan lyckas vända det här är det ett rätt mäktigt statement.
* * *
Nja du, Katt. Lika fokuserad som om det här varit en slutspelsmatch är Lundqvist näppeligen.
Och nu har han tvingats kapitulera för en landsman också.
Det blir en butter middag på Tiny’s om några timmar…
* * *
Att hoppas på Carolina i det här läget av säsongen är som att hoppas på bra badtemperatur i Mälaren i januari.
Dom lyckades inte få upp pulsen när de skulle ta sig till slutspel i sista grundserieomgången ifjol, mot redan klara Tampa, och är förstås ännu en slakare en sån här gång.
* * *
Nu luktar det rentav timoteij i pressboxen. Har Gris-Olle tvättat sig?
* * *
Jag hade tänkt skriva att det var nåt annat än pulsen Carolina inte fick upp i sista matchen ifjol, men jag vågade inte…
* * *
Ojvoj, Bäckis blir förbannad också – och hamnar i handgemäng med Dirty Harry Callahan.
Kan inte vara något annat än ett bra tecken det heller.
* * *
Det är mindre fart på McDonagh än vad det var på Springsteens 85-åriga morsa när hon igår kväll kom upp på scenen i ”Dancing In The Dark”.
* * *
Fan, det där krånglandet i passkontrollen mellan USA och Kanada, en skärseld när man inte är medborgare i något av länderna…ser inte riktigt fram emot det.
* * *
Att just Boyle gör Rangers tröstmål är ingen tillfällighet. Han är en av få i laget som är som är bättre nu än han varit tidigare under säsongen.
Eller kan ni nämna någon som toppat formen lagom till playoff?
* * *
Nu ser jag fram emot att matchen mellan Kings och Sharks ska vara färdigspelad.
Strax därefter publiceras nämligen schemat för första omgången och mycket lite i världen är mer upphetsande än att sitta och dregla över det.
Men först ska vi väl ändå se klar den här matchen och sen gå ner och prata med Bäckis om hur det känns att ha kommit tillbaka på riktigt.