Stanley Cup-slutspelet 2012 börjar nu

Ladies and gentlemen!
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
Jag önskar jag kunde förklara exakt hur det omtumlande känns, exakt hur det är att ha de den här bubblande euforin i hela bröstkorgen, exakt hur mycket större och roligare och mer exalterande än precis allting annat det här är i min lilla värld – år efter år.
Men det är ingen idé, jag har försökt inför varje playoff de senaste åren och det har bara blivit platt.
Å andra sidan behövs ju inte heller. Inte inför den här läsekretsen. De flesta som brukar rumstera i kommentatorssprået – och ni u-båtar som aldrig hör av er också, misstänker jag – känner ju uppenbarligen likadant.
Så jag bara säger det igen:
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
* * *
Man kan inte precis påstå att vi går ut försiktigt heller.
Snarare med en rungande vätebombseruption
Penguins-Flyers är inte bara en potentiell evergreen till match-up bara för att de inblandade lagen hatar varann så innerligt – även om den komponenten onekligen kittlar alldeles särskilt.
Den känns som hela slutspelet kommer till en form av avgörande redan i det här serien.
Som Lilja sa på telefon innan den korta flygresan till västra Pennsylvania igår:
– Det lag som vinner den här serien kommer att gå hela vägen.
Riktigt så långt vet jag inte om jag vill sträcka mig, men helt klart:
Om Penguins tar sig förbi Flyers, då är det väldigt svårt att se någon som ska kunna stoppa dem.
* * *
Hur jag laddat idag?
Mja, det har varit lugnt – men sammanbitet.
Jag har varit ute och gått, lämnat en artikel, ätit en stilla lunch och spelat nattens matcher på Playstation
Nu är det dukat med största kaffekannan, tre dosor Ljunglöfs Ettan (jag måste ha en full att bolla med – och två att kedjesnusa ur), läsk som jag låtsas är påskmust, några chokladkakor fulla av energi och laptop.
Snart  sätter jag mig tillrätta i min gaffatejpade korresoffa – och det är fan så hela väldiga Biffen håller på att explodera av pepp.
* * *
Bad news från Vancouver.
Danne Sedin kan inte spela första matchen i natt.
Han fick enligt obekräftade uppgifter – ja, de ska ha kommit från pappa Sedin, rapporterar upphetsade media i Vancouver – ont i huvudet efter den första träningen i måndags och stämmer det är det inte alls bra.
Now, nog klarar Canucks att vinna in inledande slutspelsmatch, hemma, mot Kings ändå, men in the long run kan det bli mycket besvärligt.
* * *
Korresoffan kommer för övrigt snart att bli tv-stjärna.
Ett förträffligt tv-team var här i slutet av påskhelgen och följde mig i några dagar – nej, jag skojar inte.. – och kommer 25  april att visa glimtar ur mitt lilla New York-oliv i showen ”Hej världen” på Aftonbladet TV.
 Mer info i ämnet kommer.
* * *
Sidney Crosby i playoff…
Jag har inte tänkt på det, men det är ju faktiskt två år sedan senast.
Han kommer att vara hungrig som en hel Eken – fast på  segrar snarare än bbq-ribs då.
* * *
Jag var hemmalag i alla Playstation-matcherna  och har dåliga nyheter åt alla som håller på Kings, Red Wings och Flyers.
Jag gjorde braksuccé och tog förkrossande segrar i samtliga fajter. Wings var med i första perren i Bridgestone, men sen tog Barry Trotz maskin över och manglade de stillastående Michigan-stjärnorna med 6-1 – och jag fick till allmänt jubel i vardagsrummet in en hel räcka smaskiga open ice-hits på Kron Wall of Pain. Canucks lekte med Kings (men så var Danne med också) och i Pittsburgh gjorde Sid The Kid hattrick redan i förstaperren.
Hungrig, jag sa ju det.
* * *
– Det var ingen som trodde att vi skulle vinna fyra raka.
– Att vinna den fjärde matchen är det svåraste.
– Vi har grävt ett djupt hål åt oss själva, men vi kommer ta oss ur det.
Ja, förlåt. Jag ville bara öva lite på citat som kommer att rafsas ner i anteckningsblocket de kommande två månaderna.
* * *
Det är mycket Henke Lundqvist i New York och USA nu.
Han var föremål för ett tre sidor långt reportage i NY Times i söndags, han är omslagspojke i senaste Sports Illustrated och han hade nyligen huvudrollen i Bryant Gumbels ”Real Sports” på HBO.
Idag har Brooksie dessutom en skoj hyllningsartikel i vilken Brad Richards berättar att han kände ”Hank” genom gemensamma kompisen Sean Avery (trodde man inte riktigt, att Broadway Brad hängde med Page Six Sean…) redan innan han lämnade Texas för New York, men att han inte hade en aning om vilken tävlingsmänniska svensken är.
– Tidigt under säsongen gjorde jag misstaget att försöka föra en konversation med honom när han kom till rinken halv tio på förmiddagen under en matchdag, och det lärde jag mig snabbt att aldrig göra igen. Han är så total fokuserad på att vinna och vara bäst, heter det.
Sen blir Brooksie lite nostalgisk och berättar om hur han efter Henkes fjärde match i Rangers-tröjan i oktober 2005 gav honom ett nytt smeknamn.
– ”Hes is King Henrik of Sweden”, I remember writing as if it were yesterday, so apparent were his world-class skills.
Coolt, säger jag.
* * *
Jag tror Tyler Kennedy gör första målet i årets slutspel.
* * *
Mika Zibanejad har varit med Senators och tränat de senaste dagarna – och matchades till och med i förstakedjan igår – men är nu skickad till Binghamton för att hjälpa till i AHL-slutspelet.
Vill dom kan Sens dock slänga in youngstern längre fram och det vore ju i sanning häftigt.
* * *
Mja, BroadStreet, om Flyers skulle slå ut Penguins är det förstås ingen skräll av samma dignitet som att Scott Gomez plötsligt skulle göra ett hat trick, dom har obestridligen kvaliteter – men nog är det en upset om ligans bästa lag försvinner redan i första rundan.
* * *
Ser att ni har åsikter om var jag ska vara de kommande dagarna och tack för det, men hold your horses. Slutspelet är långt och jag kan inte resa upp hela budgeten på en gång.
In time dock, vänner, kommer ni säkert att blada och lyckliga allihop.
* * *
Det finns många här borta som tror att Jagr kommer att fullkomligen explodera i slutspelet.
Frågan är om de bara är nostalgiska – eller verkligen har sett att legendaren samlat sig till något alldeles extra nu.
Vi får veta om en halvtimme nånting.
* * *
Okej
Playoff 2012 är här.
Och jag skickar iväg er med de magiska Karin Boye-raderna från SVT:s klassiska VM-krönika 1994

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen som är mödan värd.
 
Jag är här hela natten och vi hörs med jämna mellanrum.