The Silfverberg night in Ottawa, del 2

Ottawa – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Unge Herr Silfverberg får nog vara med om en ny jublande fest ikväll.
Ingenting tyder på att ett tuffligt, uddlöst och frustrerat New York ska kunna vända det här.
De har haft lite mer puck idag också, men de skapar ju ingenting – och de gånger Senators kommer i anfall känns de betydligt farligare.
Så:
Fram med dansskorna igen, Jakob.
* * *
SM-hjälten hinner inte mer än in på isen förrän han laddar ett skott mot Henke.
Så ska man inleda en NHL-karriär.
Sen ser vi väl inte så värst mycket av honom, men jag sa ju det:
Han kommer in i en ohyggligt svår situation och den som förväntar sig stordåd är nästan taskig.
* * *
Mja, Rick Grames – det är sant att jag länge ifrågasatte det ”riktiga” i Rangers storhet, men till slut drogs ju även jag med i den där 94-febern och började yra om att det här skulle kunna bli The Year.
Framförallt trodde jag Tårtan var en riktig slutspelscoach, men MacLean leker ju med honom.
* * *
Hör ni Scotibank fullkomligen  explodera när Alfie återvänder till isen?
Han så stor där uppe att ni inte kan förstå.
Jag var där och följde honom några dygn för Sportmagasinet här om året och att komma in med Daniel på restauranger eller caféer var som att ha med sig själva Jesus.
Det blev alldeles tyst, ögon spärrades upp, munnar öppnades, gäster fastnade mitt i rörelser.
Och när vi körde genom en drive-thru på Starbucks och jag låg i bilen bakom och kom fram till luckan kunde biträdet bara flämta.
– Vet…du…vem…som…körde…bilen…framför!?!
Visst. Alfie. Den störste.
* * *
Nyman, Sauerkrauten åkte på en riktigt allvariga hjärnskakning och missar resten av säsongen.
* * *
Och ja, ni hör alldeles rätt.
Varje period när klockan tickar ner mot minut elva kör de alltid, likt Bajen-fansen med sitt Tidaholm sista kvarten,  en särskild Alfie-ramsa.
* * *
Tuben, din dåre, jag blev så överrumplad över din skabrösa kommentar att jag godkände den av bara farten.
Men please, låt oss inte veta i fortsättningen…
* * *
Det ser nästan ut som att McDonagh skjuter sönder knät på Turris.
Det hade ju varit oturr…
* * *
För övrigt är det sjujävla skogshuggarskägg Alfie fått ut.
Ha ha.
* * *
Det måste vara gött för BB King Boyle att sitta hemma i tv-soffan på Upper West Side och se Prusten stå upp för honom mot Neil.
Lika kul är det kanske inte att han, som vanligt, får sig en omgång…
* * *
Men då är det ingen fara, Taggen. Redan om några dagar är Henke kontaktbar igen. Det är precis efter matchen den frågan kan sluta med att man får klubbhandsken intryckt i pannan.
Det är inte SVT-Åsberg, på plats där uppe, helt medveten om så det är honom du ska fnissa åt…
* * *
Det är färre än väntat som buar åt Hagge, man hör bara nåt enstaka, Gris-Olle-artat bröl när han har pucken. Själv bryr han sig föga, han leker Indy 500 på isen som vanligt.
* * *
Nu ska det inmundigas svagt, blaskigt, underbart amerikanskt kaffe på östra Manhattan.