40-årskalas i The Rock

Hurra hurra hurra!
Vi kan inte gärna börja på annat sätt idag.
Bloggen har ju kört från Washington till The Rock i Newark och här firar Mary Brodeur sin 40-årsdag idag.
Och vad man än tycker om Devils, och om honom, är han en NHL-legendar och förtjänar en rungande gratulation.
Så:
Hurra hurra hurra!
Han, och hela norra New Jersey, hoppas såklart få fira bemärkelsedagen med en seger och svårintaglig 3-1-ledning i serien, men det står redan klart att Flyers inte tänker komma med några mjuka paket.
De tycker, framgår tydligt av förhandsbluddret, att de varit alldeles för snälla och lydiga och emotionellt oengagerade i de tre första matcherna – och det ska de korrigera ikväll.
Så det här kan verkligen bli ett födelsedagskalas att uppleva.
Jag tycker ni ska hänga med, allihop.
* * *
Tack för omtanken, men det är lugnt i Newark. Här hittar jag – och GPS:en – någorlunda.
Värre var det att hitta ur ett DC där de envisas med att lägga om genomfartslederna hela jävla tiden. Jag var först halvvägs till Richmond, sedan tillbaka i downtown och därefter på väg söderut igen.
Just då var det Tårtans lillebror som satt vid ratten.
* * *
Problemet för Flyers är förstås att de inte har råd att ta utvisningar mot ett Devils som, i alla fall emellanåt, går till storms med ett av slutspelets mest mördande powerplay.
Det gäller således att räkna ut exakt var domarnas gräns går och det känns inte som att Hartnell, Simmonds och de andra är så bra på just den matematiska formeln.
* * *
Har Sirius satellitradio i hyrbilen och lyssnade på NHL-kanalen större delen av resan hit.
Lite väl nördigt kanske, men ni får ursäkta – det är en högklassig källa för den som gillar hockey, fullsprängd av lysande debatter, kommentarer och nyheter.
Vet inte om den alls är möjlig att hitta från Sverige, men gör ett försök.
* * *
Marty är inte den enda målvakt med hemadress i den här hallen som fyllt år i helgen.
Hedbä blev 39 år igår också.
– Ja, Marty har berättat det är den tuffaste ålder man kan vara i. Det blir tydligen hårt. Vilket förklarar hur han varit hela året, säger masen flinande till The Record.
* * *
Något annat ni ska försöka leta på är ”The Road to Victory” – en dokumentär om Rangers resa till Stanley Cup-titeln 1994, visad på NHL Network igår kväll och huvudorsaken till att jag blev kvar på rummet.
Det spelar ingen roll om ni gillar Rangers och New York som stad eller inte; amerikaner är så bra på att bygga suggestiva stämningar i såna dokumentärer att den är sevärd för precis alla.
* * *
Kings fullbordar alltså sin sweep mot Blues och har nu, som åttondeseedad, slagit ut både ettan och tvåan i väst.
Snart är det dags att hålla trean, Phoenix, över grilljärnet också…
För ja, alltså, som det känns nu kommer ingen att kunna stoppa Kings från att nå Stanley Cup-finalen.
De har fantastiska matchvinnare som Quick och Dustin Brown – hela slutspelets kung –, de kombinerar lysande spel med den kaxiga nastiness och hårdhet som utmärker alla vinnare och de har alldeles uppenbart den vinnande feeling i laget jag brukar tjata om.
La la land, here we come!
* * *
Devils tvingas ställa över Ryan Carter ikväll. Han är sjuk. Istället spelar Tom Sestio.
Samtidigt meddelar Flyers att de förmodligen dundrar in Rinaldo i laget igen.
Det betyder att det här 40-årskalaset kan bli ungefär lika livat som det man föreställer sig att Clark Olofsson hade back in the day.
* * *
Alla representanter från nationella medier som var på plats i Verizon igår är här idag också. De kommer tillika att vara på Garden imorrn, i Wells Fargo i övermorgon och tillbaka i Verizon på onsdag.
Det faktum att alla lag i öst är belägna utefter samma relativt korta järnvägslinje har gjort oss till ett godmodigt litet turnésällskap.
* * *
Betydligt viktigare för Flyers är förstås att det ser ut som att även Couturier kan återvända ikväll.
– Han är så jädra ung och ändå en av de smartaste jag spelat med, sa artisten Lilja nyligen.
och jag tror honom.
Synd bara att Couturier ska vara ett så jädra krångligt namn att stava till.
* * *
ALDRIG Taggen, det blir inga shorts på jobbet om vi så ska ha Stanley Cup-final på Jamaica – och jag skulle hellre amputera ett par tår än sätta på mig sandaler.
Kostym it is.
Jag är för övrigt klart upphetsad över tanken på finalvistelser både i LA och Phoenix. Det är underbara favoritstäder, bägge två.
* * *
Prudential-nätet krånglar redan, så var beredd:
Det är överhängande risk för förseningar med både inlägg och publicering av kommentarer i natt.
* * *
Själv hade jag min förhållandevis modesta 40-årsskiva på gamla favoritkrogen Virage i East Village.
Jag var god vän med de som jobbade där då och hade lärt dem vissa svenska favoritfraser, så på den tårta dom rätt vad det var bar in till mitt bord stod det:
Happy Birthday, Slampa!
Sen kom det in en Marilyn Monroe-kopia, städslad av vänner hemma i Sverige, och dansade förföriskt.
Får Marty vara med om sånt idag?
* * *
För bara en dryg vecka sedan var Claude Giroux världens bästa spelare.
Men i slutspel går det fort och nu undrar alla var han tagit vägen.
För Flyers del är det väldigt bra om han replikerar på den frågan ikväll.
* * *
Vare sig  Hedbä eller Marty behöver för övrigt oroa sig; precis som min mamma alltid sagt är livet som allra bäst mellan 40 och 50, när man lärt sig exakt vad man gillar och inte gillar och samtidigt börjar slutar bry sig om vad andra tycker.
Själv har jag faktiskt inte haft en endaste ålderskris – bortsett från när jag bevakade Swedish House Mafia på Garden åt bladet för några månader sedan…
* * *
Det var enligt tillförlitliga vittnen elektrisk stämning i The Rock under senaste matchen och att döma av vad jag ser på plazan utanför drygt tre timmar före matchstart finns det ingen anledning att vänta sig något annat idag.
Det är ett regelrätt party där ute, Jersey stylee.
* * *
50-årsskivan, om DRYGT fem år, kommer bli allt annat än modest, för att nu spinna vidare på det temat.
Tanken är att jag då ska vara så förmögen att jag kan arrangera flera stycken och en ska i så fall vara för kommentatorsspårets trevligaste stammisar och U-båtar.
Bokar du Globen, John J?
* * *
Det var länge sen jag såg Adam Larsson spela live, men varje gång jag gjort det har det hänt nåt spektakulärt.
Se det som ett omen.
* * *
Och med Globen, John J, menar jag arenan i Stockholm – inte spelaren i Washington Capitals.
* * *
Är med i hemligt presslotteri om vem som gör matchavgörande målet och drar namnet Hartnell ur den lilla plastburken.
Sämre lägen har man haft på potten.
* * *
Nej, Björn, Rangers är ingen favorit. Dom har verkligen full sjå med Capitals. Jag tycker Devils känns som en vassare utmanare.
Ja, Hank, om inte förr kommer jag dit i finalen…
* * *
Ännu har vi inte hört någon Happy Birthday-sång i The Rock, men det måste ju komma.
Det är som sagt självaste Marty som når The Big Four O.
Själv hoppas jag få fira högtiden med en riktigt sprakande hockeymatch.
Häng med!