Big, Big Night i Washington DC

Livet, vad är det?
Hockey heter det.
Jag gör ju just nu ingenting annat än tittar på och ser mer av Anton Strålman än min egen lägenhet.
Det här ju faktiskt femte matchen i rad. I lördags var vi ju här I DC, i söndags i Newark, i måndags på Garden, igår i Philly och nu är vi tillbaka i huvudstaden.
Men även om jag är en social katastrof och kanske inte har vänner kvar när det här tar slut om sådär en månad skulle jag inte vilja ha det på NÅGOT annat sätt.
Det är ju så kul, så spännande, så intressant och så häftigt att det bubblar av eufori i bröstkorgen precis hela tiden.
Nu, till exempel, har vi en fantastiskt nervkittlande Game 6 mellan Capitals och Rangers.
The stakes kunde – nästan – inte vara högre.
Om Rangers vinner blir de klara för sin första konferensfinal på femton år och får gå upp mot Devils.
Om istället Capitals tvingar de fram en Game 7 på Garden på lördag och i så fall tror jag båda städerna går ner på knä av
Att få vara på plats är ett sant privilegium och jag hoppas kunna dela med mig av den upphetsade känslan till er som är med mig och – givetvis – går i spinn i kommentatorsspåret.
* * *
Ser att ordförande Englund kallat en professionell kvinnlig reporter för ”lilla vän”.
Tänk om någon av the big shots här skulle tala så nedlåtande till Helen Elliott på LA Times, Helene St James på Detroit Free Press, Kate Strang på ESPN, Sarah McLellan på Arizona Republic, Katie Carrera på Washington Post eller någon annan av de utmärkta kvinnliga skribenter som bevakar NHL, om de på samma sätt blev behandlade som något slags mindre vetande kuttersmycken som ska vara glada att de får röra sig bland de stora grabbarna…den tomten skulle vara ute på gatan imorrn.
Det finns en viss sorts sunkig bilhandlargubbe-style i den svenska idrottsrörelsen som gärna fick bli ersatt med något mer bildat och skärpt och classy.
* * *
Det gick som en dans att komma att komma ut på 95:an från det dystra flygplatshotellet och hotellet här i DC ligger så lägligt till att man bara behöver tar av från den förbannade New York Avenue, gör en vänstersväng och en högersväng och är framme.
Otroligt, denna sällsynta smidighet i transporterna måste betyda nåt –  bara oklart vad.
* * *
Den årliga omröstningen om Guldkölden har börjat på Svenska Fans och pågår till 20 maj.
Om ni vill klicka på länken nedan och slå ett slag för den här lilla bloggen är ni bra fina.
http://www.svenskafans.com/svenskafans/guldskolden-2012.aspx
* * *
Det är klyschornas tid nu och en av de verkliga klassikerna ekar i Rangers omklädningsrum:
Fjärde matchen är alltid den svåraste att vinna.
Fast som en nån sa nånstans: En klyscha blir en klyscha av en anledning och det är förstås sant.
Som Fedotenko – eller Fedotänko kanske man ska kalla honom, när han är så klartänkt… – säger:
– Det blir svårare att kontrollera känslorna för de som vet att de kan avgöra serien och likaså för de som vet att säsongen kan ta slut. All desperation kommer fram och därför blir det tufft.
Det är det vi ser fram emot så mycket, Ruslan.
* * *
Granvista, för fan. Nog kan du ta en allnighter och sen gå och göra det du ska. En så här stor natt utan dig i kommentatorsspåret skulle kännas fel.
* * *
Det slår mig när jag sitter här på den kalla, tomma pressläktaren några timmar före matchstart och knattrar på min kämpe till laptop att praktiskt alla riktigt stora matcher jag sett här slutat med heartbreak för Caps.
Game 7 mot Flyers 08, Game 7 mot Penguins 09, Game 7 mot Habs 10…
Så det sitter viss ångest och rädsla i Verizon-väggarna inför såna här kvällar.
Å andra sidan:
De två gånger de HAR vunnit avgörande slutspelsmatcher under de här åren har det varit mot – Rangers.
Så kvalen blandas med försiktiga förhoppningar när det är just den här motståndaren som möter upp.
* * *
Åker den mystiska hissen med Ed Olczyk och kan knappt hålla mig från att berömma honom för hans fina skor.
Det var ju det hans dåvarande coach Mike Keenan gjorde när de åkte just hiss tillsammans på Garden och Olczyk klagade över att han fick för lite istid.
Iron Mike stod tyst och tittade i hissgolvet en stund. Sen sa han:
– Vilka fina skor. Var du köpt dem?
* * *
Nä, löftena om att vi ska hålla det här forumet fritt från VM-gafflande går inte att hålla. Inte när jag läser att Sverige upptäcker att Russnäs rules.
Så jädra kul att det går bra för Yellbear Hjalmarsson.
 
* * *
Hissresan med  är för övrigt Olczyk lärorik. Han diskuterar framtida logistik med nån administratör på NBC och gör klart att han helst bor ute i Marina Del Ray om det blir final i Los Angeles.
Eftersom både Clippers – dom jävlarna! – och Lakers ser ut att gå långt i NBA-slutspelet kommer finallagen nämligen med all säkerhet att få genomföra alla träningar i Kings träningshall och då är det avsevärt mycket närmare om man bor Marina Del Ray.
Att det sedan är betydligt angenämare ute vid kusten än i downtown LA har givetvis inget med saken att göra…
* * *
Det kittlar också att höra att Kron Wall of Pain junior får spela forward.
Det bor en Kenta Nilsson nånstans i Staffan, det är jag övertygad om, så det här kan bli ett sensationellt genombrott.
* * *
Apropå skor har de här reserverna jag fortfarande trampar omkring i visat sig vara något trånga och 45:orna värker nu som jag föreställer mig att Henkes diton gjorde när han med plågade grimaser satt och masserade sulorna efter de tre övertidsperioderna hör för exakt en vecka sedan.
Så det är med iver jag ser fram emot att imorgon komma hem och gå och hämta de ut nysulade, nyputsade number one-pjucksen.
* * *
De här andra gångerna Caps förlorat De Stora Matcher under senaste femårsperioden har de som bekant spelat en helt annan sorts hockey.
Definitivt roligare – men lika definitivt mindre framgångsrik.
Och på Garden senast fick Bäckis frågan om inte han, med sina skills och sina offensiva instinkter, sakande den tiden.
– Nej, sa han och log brett.
Är det verkligen sant det, fortsatte den lätt påstridige reportern.
– Ja, insisterade Bäckis.
Men leendet var fortfarande lika brett…
* * *
Mats, nej, jag förstår inte heller varför förbundskaptenerna är så genuint ointresserade av Mojo Bazooka Globen.
Har dom överskott av speedkulor som skulle kunna spela med Ovetjkin och Bäckis?
Nej.
* * *
Jodå, Holtby är ute i båset och stirrar ut sin kasse ett par timmar före match idag också.
Sen tar han en målvaktsklubba, vänder den upp och ner, lutar ansiktet mot det tejpade bladet och sluter ögonen i en minut.
Såna zenbuddistiska övningar såg man aldrig Abris hålla på med…
* * *
Härmed utgår en liten specialhälsning till trion Länsman, Bjuggen och Johan J som ser den här matchen i en fin lägenhet på Hagavägen i Borlänge.
Inte för många Carlsberg nu pojkar, det kan bli en lång match.
* * *
Jag behöver inte varna för Strålle idag va?
Är man hela slutspelets målfarligaste back så talar man rimligen för sig själv.
* * *
Det är mycket oväntat, men Simple Minds ”Sweat In Bullet” har blivit en låt jag måste ha i lurarna när jag sitter och skriver dessa intron.
* * *
Frallan, för att vara 84 bast gör Gordie Howe ett sensationellt piggt och vaket intryck – och givetvis bemöts han med samma respekt som en kejsare i Japan.
Jag, till exempel, känner sån vördnad att jag inte vågar ställa några frågor alls – ens om en snudd på jämbördig som Forslund, Dalarnas egen Mister Hockey.
* * *
Post har idag en hjärtvärmande liten story om hur de Staal-bröder som inte längre har några säsonger – Eric och Jordan – följer lillebror Marcs äventyr med stor entusiasm och rentav börjat hålla lite på Rangers.
– Det var riktigt stort när de kvitterade i slutet senast och när Marc gjorde övertidsmålet for jag upp ur soffan. Det händer inte ofta, berättar Eric.
Vi som har storebröder vet hur stort det måste kännas för nummer 18.
* * *
Det är synnerligen skojigt att följa Calderskog Landeskogs tweets från de gemensamma övningarna med rumskompisen Krüger.
* * *
Verkar som att Capitals får klara sig utan Beagle ikväll. Han var inte med på värmningen i morse, men Peter Dalle påstod att det inte vara någon fara med honom. Likväl saknas han nu på matchvärmningen.
Istället är Halpern med.
Känns inte helt lyckat för hemmalaget.
* * *
New York håller andan, Washington håller andan och bloggen håller andan.
Ni också?
Låt oss höra om det i kommentatorsspåret.
Mycket nöje nu, det här kan bli en oförglömlig Stanley Cup-kväll.