Big, Big Night i Washington DC, del 5 – The End

Washington – NY Rangers 2-1 (Slut)
* * *
Det blir ångest monumentale i hela hallen när Gabby Gabby Hey prickar in sena reducering.
Ska det otänkbara hända igen, liksom – fast ännu värre?
Nä, nån måtta får det vara.
Och Rangers förtjänar verkligen ingen kvittering. Caps var bättre från första till sista byte och det är precis vad Rangers-spelarna själva också tycker.
– Vi befann oss ganska långt från där vi behöver vara och var aldrig nära förrän sista 20 sekunderna. Jag vet inte varför det blev så, säger Lundqvist.
Well, dom visste att dom hade en chans till och Caps visste att dom inte hade det.
Simple as that.
* * *
VM är såklart fortfarande tabu i det här läget, men just som vi svenskar ska börja prata med Bäckis i omklädningsrummet trampar en rysk reporter ogenerat fram och frågar hur Bäckis tänker göra med VM om dom, God forbid, förlorar på lördag.
Bäckis tittar på honom en sekund, biter ihop käkarna och fnyser:
– That’s a stupid question right now.
Ojvoj.
* * *
KalleBalle, ett par texter har Jessica Simpson faktiskt försökt sig på.
Och dom håller inte Leonard Cohen-klass, så liknelsen med Rangers Powerplay har täckning.
* * *
Det blir härlig konfrontation i Rangers omklädningsrum.
En riktig idiot till kameraman stormar plötsligt in i full galopp, trampar ogenerat på utrustning, knuffar bort folk och svingar sin förbannade kamera i huvudet på andra.
PR-basen får ett raseriutbrott och säger åt honom att för helvete ta det lugnt.
– Höh, vem är du med då, svarar idioten stött.
PR-basen:
– Vem jag med? The New York Rangers! Och om du nånsin gör något liknande ska jag se till att du aldrig mer kommer in i det här rummet.
Underbart att se och höra. Är det några man börjar hata efter några veckors Stanley Cup-race är det hänsynslösa kameramän.
* * *
Det är ju som Bäckis säger:
– Har man slagit Boston borta i en sjunde, avgörande ska man kunna slå Rangers borta i en sjunde, avgörande också.
Å andra sidan har Hagelin lika rätt när jag springer på honom i korridoren utanför pressloungen och han konstaterar att om man slagit Ottawa hemma i en sjunde, avgörande så ska man kunna slå Washington hemma i en sjunde, avgörande också.
– Game 7 på Garden…det är ju därför man spelar. Det blir fantastiskt, trycker Bork Bork.
* * *
Kommer jäktande  i slutet av Tårtans presskonferens och hinner bara höra ”it sucked,”, it sucked” och ”it sucked” och sen är det klart.
Men där får man ändå ge honom att han lyckas sammanfatta sitt lags insats.
* * *
Mitt tips är för övrigt att Mårts och Garpen kan glömma både Bäckis och Henke.
Dom kommer att kunna lämna USA tidigast på måndag, således vara i Sverige tidigast tisdag morgon och sen alltså hoppa rakt in i kvartsfinalen, Henke med vetskapen att Joel inte är med längre och Bäckis nyligen tillbaka från hjärnskakning.
Äh, det händer ju inte.
* * *
Okej, nu drar vi ner jalusien här och imorrn blir det garanterat igenbommat i det här bloggen.
Han som administrerar den – herr Biff – känner tydligt att det här var femte nattmanglingen i rad och att han gick på träga bensinångor.
Men om inte förr återkommer vi på lördag, när ett av de största idrottsevenemang jag varit med om avgörs.
So long tills dess – och tack för i natt.