Kungarna i Kings mot final (inte), del 5 – The End

LA Kings – Phoenix 0-2 (Slut)
* * *
Ja, det var nog som somliga av er säger:
Kings-spelarna hade redan börjat hetsa upp sig över att de ska spela Stanley Cup-final.
Men samtidigt gjorde Coyotes sin klart bästa match i serien och jag säger det igen.
Om de spelat så här hela tiden, om de var lika noggranna och uppoffrande i defensiven, vunnit lika många närkamper, tagit sig lika snabbt ur egen zon och varit lika resoluta när de fått de avgörande lägena, då hade den här serien
* * *
Minns ni vad de utbrast  i Sopranos när någon gjorde eller sa något hårresande:
Whoa, ropade de – fast med en emfas som inte hörts någon annanstans.
Just så lät jag när de plötsligt visade Gandolfini på läktaren i Staples.
Vilken femtekolonnare, vilket svek! Han är ju Devils blytunge maskot.
Men okej, vi försöker låtsas att han var Old School Lous scout ute i värmen idag.
* * *
Har ni hört Alabama Shakes?
Fantastisk band, jag lyssnar just nu hela tiden på Jack White-producerade albumet ”Boys & Girls”.
* * *
– Det är aldrig försent, säger Oliver på telefon från södra Kalifornien.
Han menar – vilket man nu, eller alldeles snart, kan läsa om i ett referat på sportbladet.se – att Coyotes definitivt kan väna på det här, bara de spelar likadant i fortsättningen.
Han köper inte heller den allmänna bilden att Kings varit magiska tidigare i serien.
– Eftersom vi inte kommit upp i normal standard har de kunnat dominera. Av det har de fått mycket självförtroende och därför sett bättre ut än de egentligen är, säger han.
Där har vi nåt att suga på.
* * *
Borde inte Shanny och hans medarbetare kunna komma med ett utlåtande om Prusten nu?
Time is of the essence mitt i en slutspelsserie, no?
* * *
Nu ska jag, inspirerad av Burskydds utläggningar om gamla Forum, se om Grand Canyon; det ligger en dvd-kopia nånstans och skräpar.
Sen är det läggdags. Redan före nio i morgon kommer det en bil och kör Biffen till Newark och där ska han sedan tillbringa hela måndagen.
Vi hörs framåt matchstart, eller hur?