Magi i nationens huvudstad, del 3

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 2)
* * *
Det här fortsätter att vara seriens hittills mest underhållande spektakel.
Jag tror att det ska dö en smula när Rangers lyckas spräcka Holtbys nolla, men de fortsätter ligga på och spenderar ju ett par minuter i sträck i Caps-zonen vid ”halvtid” – bara för att få se Carlson kontra in kvitteringen strax därpå.
Sen blir det speedig, intensiv kamp igen.
Kul.
Så här mycket har jag inte sett fram emot en tredje period – och eventuell förlängning – sedan…ja, Flyers serie mot pingvinerna.
* * *
Typiskt Dirty Harry Callahan-mål, ja.
Men det är ingen tillfällighet att Michael Del Zotto är inblandad heller.
Han har varit Rangers bäste back de senaste två matcherna.
* * *
Sånt händer inte, Alexander. Lite hederskodex finns det i den här yrkeskåren – tro det eller ej.
* * *
Carlsons mål, däremot, är inte särskilt karaktäristiskt.
Backen får plötsligt för sig att han är Kenta Nilsson och soloåker in kvitteringen.
* * *
Hanky Lundqvist gör nog sin svettigaste räddning på hela slutspelet när Laich & co kommer i klapp-klappande tre-mot-en-läge den här perioden.
Sen följer han upp med ett par grymma parader till i momentet efteråt.
* * *
Det syns några små blå fläckar av Rangers-sympati här och där i all det röda och de försöker dra igång någon ramsa då och då, men blir genast överröstade.
Som sig bör.
* * *
Tänk om de ryska kollegorna också följde den kodex som säger att man inte ska sitta och bladdra oavbrutet om  annat när det är match…
* * *
Ojvoj, när till och med Elof klättrar upp på the Bork bork-banwagon, då vet man att Hagelin verkligen börjar göra intryck.
Ja – det ÄR han som ger det här laget fart.
* * *
Zuke sitter på pressläktaren – och meddelas kan att armen i alla fall fungerar tillräckligt bra för ivrigt knattrande på mobiltelefonen.
* * *
Hör ni möjligen vad McGuire säger åt Tårtan när han är inne i båset och gör sin störande mitt-under-matchen-intervju med den koleriske coachen? Jag ser bara att Tårtan flinar outgrundligt efteråt.
* * *
Tadd, just ikväll stämmer ju den analysen rätt dåligt.
Jämfört de tidigare två matcherna – och framförallt den första – är ju det här rena cirkusföreställningen.
* * *
Det känns som att det måste komma en liten islossning för Mojo Bazooka snart.
Han är så nära, så nära hela tiden.
* * *
Girardi och Ovetjkin har mötts på det här siamesiska-tvillingar-sättet sättet i tre-fyra år och måste nästan känna varandra intimare än vad respektive flickvänner/fruar gör.
Blir man inte till slut lite kompis på det viset?
Mja, en julkortstradition borde i alla fall ta vid när deras karriärer såsmåningom är över.
* * *
Nu hoppas jag på frekventa uppdateringar från Nashville.
Okej?
* * *
Här blir det, jodå – overtime. Lång och jobbig och härlig.