Med Mister Hockey på måstematch i Philly, del 2

Philadelphia –New Jersey 1-2 (Period 1)
* * *
O-j-v-o-j.
He’s baack!
Bad Bryz alltså, som den fullständigt schizofrene Mister Universe tydligen kallas i sin hemstad när han har såna här kvällar.
Han GER Devils den här perioden med ett par rent pajasratade ingripanden.
1-2-målet, när han drar pucken rakt på Clarkson, är något av det sämsta jag någonsin sett.
Dessförinnan ser det ut som ett riktigt nasty och brutalt hemmalag gjort Devils direkt  spaka – särskilt efter manglingen av Volchenkov–  och verkligen är på väg in i den här serien.
Jag fattar inte att hur lagkamraterna klarar att hålla sig från att ge honom kompanistryk.
Han ställer ju till det lika mycket för gruppen som den där, ehum, storväxte stackaren i Full Metal Jacket.
* * *
Först mosar alltså Volchenkov Schenn i kortplanket så att det verkligen…schenns.
Sen får han i sanning smaka egen medicin när Couturier och råskinnet Rinaldo tillsammans knockar honom med den här slutspelsrundan hittills hårdaste tackling.
Just då känns det som att Flyers tagit över och har momentum och initiativ och vad fan ni vill, men Bad Bryz har andra tankar…
* * *
Både Volchenkov och Schenn återvänder, dessbättre, till isen efter viss omplåstring, men räkna med allvarliga skador under återstoden av matchen.
Det är Walkom som dömer, nämligen, och då är det fritt fram för armbågar i skallar och blindside hits.
Bara att köra, Rinaldo.
Det är en skam för NHL att en så inkompetent hälsorisk fortfarande är med och blåser i det här slutspelet.
* * *
Ledsen att det första inlägget kom så sent, det berodde på krångel i trött biffhjärna. Jag tyckte när stavningsprogrammet tvättade texten åt mig att jag såg att ett ord försvunnit – men sedan kunde jag inte se var och letade och letade och letade tills det blev panik.
* * *
Det tråkiga med att Mezaros återvänt är att han petar Lilja.
Det var på STOR is jag sa att skåningen  inte skulle spela, på det här mer hanterbara utrymmet är han ju mister security himself och nu blir jag sur på coach toalett.
* * *
Afiniogenov, där har vi det! Tack, alla.
* * *
Tanken kommer som en elektrisk stöt av glädje sådär en gång i timmen:
Om några veckor ska jag tillbringa finaldagar i antigen Phoenix eller Los Angeles.
Så jävla häftigt.
* * *
Jublet för Mister Universe under lineup blandas med rätt så kraftiga burop.
Sen sitter de stackarna brandgula eldsjälarna bara förstummade.
Dom kan inte tro det dom ser – och vem kan det?
* * *
Ski, du är väl ingen U-båt! Du tillhör det gamla gardet – men var har du varit?
* * ^*
Åker Flyers kommer jag att sakna den betagande Lauren Hart och hennes jumbotronduett med gamla Kate Smith i ”God Bless America”.
Det är en av ligans greatest hits.
* * *
Jag missade det själv, men tydligen stod Jagr under matchvärmningen och ropade åt Devils-legendaren:
– Hey Marty, hur känns det att vara 40?
Det är avväpnande charm mitt i det här blodiga allvaret.
* * *
Man tycker inte att Devils borde behöva bli mjuka i knäna för att Broad Street Bullies plötslig återuppstår.
Sån som Carter och Clarkson ska väl kunna stå upp i såna stormar, no?
Men det hade ju inte gjort nåt om Cam Janssen spelat också.
* * *
Vi hade årets fetaste fullmåne i det här landet häromdagen.
Det kanske förklarar kvällens personlighetsdrag hos Mister Universe.
I vilket fall måste han ovillkorligen skärpa sig, annars är det här slut hur vilt Rinaldo än tacklas.
Håll i hatten nu.