När någon skaffar matchboll på Garden, del 7 – The End

NY Rangers – Washington 3-2 (Slut, första övertidsperioden)
* * *
Sorry att det här tog sån tid, men det har varit lite att skriva till sportbladet.se – och så var man ju tvungen att se när det blev klart att Phoenix går upp mot Kings i konferensfinalen i väst.
Helt otroligt.
Men Coyotes har spelat extremt bra mot Predators – gjorde det ikväll igen – och förtjänar den här sensationella triumfen.
* * *
Här på Garden hade jag alltså redan gjort bokslut när sekunderna rann ner mot full. Sladdar var utdragna och nerpackade i dataväskan, block och pennor hade rafsats ihop och jag stod upp för att kunna knattra ner resultat och sedan rusa mot omklädningsrummen.
Och jag var inte ensam om känslan av att Caps hade vunnit….
I Rangers bås stod Henke och tänkte på revanschen i nästa match…
– Under mina sju år här borta har det nästan aldrig hänt att vi kvitterat så sent, berättar han i omklädningsrumskaoset efteråt.
– Man brukar stå där och titta och sen får gå in i rummet med en förlust i ryggen. Så det var otroligt skönt.
Nu får han försöka parera ett revanschlystet Capitals istället.
* * *
Såg du Sade innan matchen, Kometen? Ja, hon är bra hon.
* * *
Rangers-spelarna verkar direkt tagna över den orkan av lycka som utbryter när Broadway Brad kvitterar.
– Helt otroligt…hallen bara exploderar ju, säger Strålle, ingen man av stora ord till vardags.
Strålle, by the way, är nu den back som gjort flest mål i slutspelet – av alla.
Det skulle man också ha spelat på.
* * *
I Nashville blir det nu en evig diskussion om det kloka i att hämta Radulov från KHL och trejda ”den andre” Kostistyn-brodern från Montreal.
Det här beramade nattklubbsbesöket var ju bara själva crescendot i ett onödigt högt vågspel av GM Poile.
Han hade ett riktigt tajt, sammansvetsat omklädningsrum och förstörde nog kemin när han tog in de där udda fåglarna.
* * *
Caps-spelarna är så snabba att lämna New York – för den här gången… – att jag aldrig hinner se vare sig Bäckis eller Bazooka, men Dale Dalle sitter på sin presskonferens helt lugnt och säger att han inte är särkilt orolig.
– Vi har karaktär och kan komma igen, menar han.
Därom råder inga tvivel.
De skakade inte bara av sig förlusten i tredje övertidsperioden förra veckan utan problem.
I första serien försatte de chansen att avgöra mot regerande mästarna i Game 6, fick det omöjliga uppdraget att gå upp mot dem i en sjunde match i TD Garden och vann.
Dessutom kan det vara värt att påminna om att de för tre år sedan låg under med 3-1 i en serie mot just Rangers och sen vann tre raka…
Så min profetia från tidigare ikväll står fast:
Det blir en Game 7 i den här serien också.
* * *
Lite demolerad i plytet är han, Bork Bork Hagelin.
– Jag fick en puck här, säger han och pekar på ett jack i hakan, ett slag på näsan så den började blöda  och så klubban i ansiktet på slutet.
Men det tar södertäljekrigaren förstås med ett leende en sån här kväll.
– Ja, det är slutspelshockey och det var ju väldigt bra att domaren såg high stickingen på slutet så han fick fyraminutersutvisningen.
* * *
Kors i både tak och golv, men det skrattas faktiskt på Tårtans presskonferens.
Någon kommer med den befängda uppgiften att John Mitchell sagt att det inte var några större fel på powerplay spricker sur-coachen upp i ett leende.
– Mja…I don’t know about that, fnissar han.
Då vet man att det hänt nåt stort i New York.
* * *
Man kan nog ganska lugnt konstatera att det här är den bästa hockeydagen i Arizona någonsin.
Först blir det mer eller mindre klart att Coyotes får en ny ägare och kan stanna i Glendale – och sedan går de in och avgör serien mot Predators.
* * *
Mot bingen.
I morgon är det bilresa till The City of Bortherly Love igen.
Vi hörs därifrån.