Nu går tåget i La La Land, del 3

LA Kings – Phoenix 1-1 (Period 2)
* * *
Coyotes skulle mått bra av att ha fått jobba längre med den 1-0-ledning Langkow fixar i öppningen av perioden.
Det är ju såna gånger de lyckats stänga ner både Hawks och Predators.
Men Kopitar kvitterar strax därpå och sen börjar Kings långsamt varva upp och mitt tips är att de dödar det här i slutperioden.
* * *
Förlåt Rob. Jag vet inte varför jag hela tiden blandar ihop dig och Granvista, men jag bara gör det. Ni får det som en komplimang, jag gillar er mycket bägge två.
* * *
Vickningen Kopitar gör med händerna när han bara viker in pucken mellan benen på Smith är en bedrift i klass med den Da Vinci stod för när han fångade Mona Lisas leende.
Typ.
* * *
Smaklökarna känner sig lätt kronwallade av några av ostarna  jag helt djärvt tryckte i mig nyss.
Inget för morsgrisar – men fan så gott.
* * *
Men nog är det väl besynnerligt att Kings skapar farligare chanser under penalty kill än i sitt powerplay.
* * *
Mathias, jag var där på Sunset Strip 1990 och då var det verkligen the Mötley Crüe crowd som regerade på Whiskey a-go go och Rainbow och de andra haken.
Sen kom jag tillbaka två år senare. Då gick alla i flanellskjorta och såg ut som Kurt Cobain.
Men ville de ha en koppling till grungen fick de se till att powerplay blev sponsrat av heroin.
* * *
Det har av någon anledning varit ganska sparsamt med svenskar i Kings genom åren. Jag kommer efter lite eftertanke på följande:
Tomas Sandström, Notan Norström, Ulf Isaksson, Peter Helander, Anders Håkansson, Erik Ersberg, Oscar Möller och gamle Juha Widing.
Sen googlar jag och ser att även Mikael Lindholm, Kyösti Karjalainen, Arto Blomsten, Fredrik Modin (just ja, det var ju bara här om året) och Andreas Lilja haft korta gästspel i solen.
Lilja…hur fan kunde jag missa det? Nu kommer han skälla ut mig igen…
Men – är det någon som har teorier om varför det inte varit fler?
* * *
Lite kaffe nu, som hjälp åt de organ som försöker smälta de där råskinnen till ostar, kommer inte sitta fel.