Sanningens ögonblick, del 2

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Nu är det i sanning Saturday night i New York City.
Big Goal Brad – också känd som Broadway Brad – bombar in 1-0 redan efter en och en halv minut och det resultatet står sig resten av den typiskt jämna och ”grindiga” perioden.
Så ett rungande party pågår i the woooorld’s most famous.
* * *
Rangers gör en väldigt mycket bättre match än senast – framförallt känns förstakedjan hetare än den gjort under hela slutspelet.
Men det är ju inte som att Caps inte kan kvittera precis när som helst.
De lyckas inte skapa särskilt heta chanser, men några gånger etablerar de återigen sånt tryck att det ser ut som att de har powerplay och får de göra det många gånger till kommer det till slut att smälla.
* * *
Kenn B, vi får hålla dörren öppen, jag är så försiktig med alkoholen jag…
* * *
Bork Bork Hagelin väcker starka associationer till Formel 1-bilarna jag såg i den där Senna-dokumentären igår.
Till slut får han en standing ovation när han forecheckar damaskerna av Wideman och ser till att pucken fastnar djupt nere i Caps-zonen.
* * *
Idag lyckas Ron Dugay bättre när han kommer ut i zamboni-entrén och eldar på massorna med några högtidliga ord om hur laget jobbat hela året för att skaffa sig hemmaplansfördel i just såna här matcher.
Jävlar vilket liv det blir.
* * *
Broadway Brad kan ju tacka mig och min magic touch på hans gråsvarta Bauer-plös i morse.
Om jag vetat att jag satt på såna krafter hade jag tafsat på Bäckis grillor i morse också, jag är ju helt neutral i denna match-up.
* * *
De skäggiga männen i kilt, de som svärmade runt Joel Ward för några timmar sedan, visade sig vara trumslagare som strax innan nedsläpp piskar upp stämningen ytterligare med en militärisk marsch bakom utvisningsbåsen.
* * *
Rangers powerplay fortsätter se ut som en pensionärsdans på Folkets hus en söndageftermiddag.
In med Lill-Pröjsarn!
* * *
Jag är inte ensam, JedBartlet. Nästan alla som tippade den här omgången har tre fel av tre möjliga.
* * *
Gris-Olle har också upptäckt Hagge och sitter mest hela tiden och flåsar ”Go Hags, go Hags”.
Det är förstås det ultimata beviset på att man slagit igenom.
* * *
Johnny Mac gör succé i jumbotronen – med ett strippnummer.
Han ställer sig och tar långsamt av sig en jacka. Under har han förstås en Rangers-jersey och när han väl har den exponerad går han bananas och viftar vilt med både armar och fötter.
* * *
Undrar just om två favoriter i Notgården utanför Ludvika fortfarande är med i den här matchen.
Det skulle jag gärna vilja ha lite info om.
* * *
Cralkin och Eric, då är det fel på era tv-apparater eller på sändningen , för här är energin helt otrolig
* * *
Holtby använder plocken med extremt snygg swagger emellanåt.
* * *
Problemet med att vara sista europé i pressboxen är att jag blir utan kaffe i pauserna – och är det någon gång jag verkligen skulle behöva en slurk eller två är det ikväll.
Men man ber inte de här allvarliga kanadensarna om såna tjänster.
Så jag får istället sitta här och värma mig med tanken på vilket fint drag det är även i kommentatorsspåret.
Tack!