Sanningens ögonblick, del 5 – The End
NY Rangers – Washington 2-1 (Slut)
* * *
Där kom den till slut.
När allt var klart och Garden förvandlats till ett enda gutturalt vrål av glädje.
– We want the cup, we want the cup, we want the cup!
Det är långt, långt kvar innan Rangers har chansen att uppfylla den önskningen, men i alla fall.
Jag älskar att höra den där, den är så ren och klar och säger allt som behöver sägas.
We. Want. The. Cup.
* * *
Och vilken tredjeperiod…
Episk var ordet.
Jag trodde, som alla andra, att det var över när risotto Del Zotto stänkte in 2-0, men Hamrlik – av alla – replikerade på en gång och därefter åkte Rangers omedelbart på en utvisning och sen var det tammefan ett enda jävla inferno.
Redan så här ett par timmar efteråt känns det som att man varit med om något helt overkligt, sinnena har liksom inte hunnit bearbeta alla extrema intryck ännu.
Ojvoj – gånger hundra.
* * *
Det är lustiger kalabalik i Rangers omklädningsrum när vi tio minuter efter segerorgierna på isen ramlar in i Rangers-kabinen
Runt Henke står till exempel tiodubbla led av reportrar och fotografer och allsköns filurer och vill veta hur det känns att för första gången ha tagit sig vidare från andra playoff-omgången.
Inte helt oangenämt, visar det sig.
– Jag är väldigt glad, säger han när vi svenskar till slut får en egen liten pratstund mitt i kaoset.
– Det har varit mycket snack om att jag aldrig tagit mig ur den här omgången och det är skönt att få tyst på det nu.
* * *
I år blir det Stanley Cup-final i New York-området no matter what.
Även det har sinnena svårt att bearbeta så här på en gång
* * *
Inne hos Capitals råder förstås förtvivlan, så intensiv att man knappt törs harkla sig, men Bäckis tar det som en man och kommer ut och svarar redigt på alla frågor.
Även den jobbigaste…
– Vi får se, jag måste smälta det här först, säger han och låter ju inte precis glad men inte heller direkt avvisande.
Det tar jag som ett tecken på att han kommer hem och spelar VM.
Jag tar det också som ytterligare ett tecken på att Valbos finest mognat.
För bara nåt år sedan kunde man se att han hade lust att slå en på käften när VM-frågan kom upp. Nu uppför han sig som den lagkapten han borde vara och gör sitt jobb utan att klaga.
Respekt.
* * *
Bork Bork Hagelin har en försvarlig mängd mediafigurer runt sig han också – och undra på det.
Han gjorde ju den korta karriärens match och stod för assist till båda målen.
– Det är som en dröm, säger han.
Sen får han beröm av en Tårtan som faktiskt ser ut att få njuta av att hålla en presskonferens.
– ”Hags” har varit lysande hela serien. Det har inte blivit så många poäng, men han jagar ner puckar på ett alldeles utmärkt sätt, myser den vanligtvis surmulne coachen.
* * *
Vad gäller han som lämnade pressläktaren i slutet av andraperren, och blev idiotförklarad av kommentatorsspåret, känner jag mig skyldig att förklara att kollegorna här i New York har tajta deadlines och ibland måste ta sig ner till pressrummet och börja randa.
Och ni ska ju vara glada för Ekens skull.
Nu fick han sitta on prime location och se en av de mest omvälvande perioder som spelats i den här stan på decennier.
* * *
Capitals får sina hjärtan krossade i andra slutspelsomgången ännu en gång och visst, det börjar bli en tjatig melodi.
Men den här gången har de verkligen ingenting att skämmas för.
De har spelat sin bästa playoff-hockey någonsin, de slog ut regerande mästarna och de visade att de har fantastisk karaktär när de bara skakade av sig de brutala övertidsförlusterna mot Rangers och kom igen på en gång.
Får Peter Dalle Hunter fortsätta jobba på det här lagbygget – och allt annat vore väl vansinne – kommer det att lossna nästa år.
På riktigt.
* * *
– Du ser ut som en president i den blå skjortan….
Eken vet hur man smickrar den som hör av sig om lediga platser på pressläktaren.
President…det är åt just det hållet jag strävar.
* * *
Nu är det sen natt i New York och en oförglömlig dag ska avlutas med lite Playstation-avslappning; ska omedelbart börja spela de bägge konferensfinalerna.
Men vi hörs på söndag kväll, när första ronden går mellan Coyotes och Kings.
Sedan är vi tillbaka i Garden på måndag för att inledande Battle of Hudson River.
Ojvoj!
