Slaget om Hudson River

Nu finns det bara ett uttryck att inleda med:
Ojvoj.
Att få vara med om det här…
Slagen om Hudson River är alltid stora händelser, men nu är vi way beyond ”stort”.
Ikväll, när Rangers och Devils för första gången sedan mytomspunna året 1994, ställs mot varandra i en mäktig konferensfinal är det en brännande angelägenhet för hela Metropolitan Area.
Det buzzas om hockey och Rangers och Devils och Henke och Marty precis överallt, fans går i jerseys ute på stan även icke-matchdagar, dom andra sporterna spelar andrafiol och man kan känna förväntningarna liksom darra i den fuktiga luften.
Jag har drömt om just det här ända sedan jag kom hit för drygt sju år sedan, om just den här febern och just den här nerven och just den här passionen för hockey, och att få se den gå i uppfyllelse är så magiskt att det nästan darrar lite i dubbelhakan.
Tack, ödet.
Tack för att det händer.
Och tack alla som tänker bilda hög, liknande de vi får se framför Henke och Marty, i kommentatorsspåret.
För i natt kör vi för rekord, eller hur? U-båtar, upp till ytläge, allihop. Det är en order.
* * *
Att vi nu klivit upp på en helt ny nivå står klart så fort man kliver in i Garden för morgonvärmningen.
Det ser ut som det brukar göra när vi kommit till Stanley Cup-finalen.
Dom har till exempel byggt ett helt nytt pressrum bortanför zamboni-entrén med plats för flera hundra murvlar.
Tillika har dom adderat nya pressläktare högst upp i taket, på svitnivån.
Där är Bjuppe Biff placerad och det är ju lite sorgligt. Jag menar, det blir första gången på flera år jag ser en match på Garden utan Gris-Olle i ryggen.
Vyn är dock förstklassig och sätena verkade sköna. Återstår att se om det funkar med uppkoppling och eluttag. Om inte går jag ner i pressrummet i första paus – och i så fall dröjer andra inlägget längre vanligt.
Alla införstådda med denna logistiska osäkerhet?
Bra.
* * *
Undrar om David Puddy kommer ikväll…
Det var när Rangers och Devils möttes i konferensfinalen 1994 han – den kanske mest fantastiska av alla Seinfeld-karaktär – målade sig som röd-svart devil i ansiktet och tog med Jerry, Elaine och Kramer på Garden.
Jag vill gärna föreställa mig att det händer nu igen, arton år senare.
* * *
Henkes slutspelsskägg börjar nu bli så saftigt  och svartmuskigt att han ser ut som en bov i ett Tintin-äventyr.
Irriterar det, undrar jag efter morgonvärmningen, inte under masken?
– Ha ha, nej, jag ansar ju emellanåt, säger han och kliar sig i lurvet på hakan.
Om det stämmer är risken, apropå Tintin, stor att den svenske målvaktsstjärnan har den där sjukdomen som får allt hår på Dupontarna att växa okontrollerat och tvingar Kapten Haddock att agera frisör under resan till månen.
– Jag tycker det är härligt att ha långt skägg den här tiden på året, fortsätter Henke dock obekymrat
– Då vet man att det händer riktigt bra grejor.
* * *
Varför fick George, slår det mig, inte följa med på där matcherna 1994?
Det var taskigt, hockey bör ha varit en sport helt i den store Costanzas smak.
 * * *
Marty Brodeur vet hur man häller extra bensin på de motsättningarnas lågor som redan håller på att förvandlas till en eldstorm i gränstrakterna mellan Rangers- och Devils-land.
Han sågar inte bara Rangers som lag. Han ger sig på staden New York.
– New York ger mig ingenting särskilt. Jag trivs mycket bättre ute i New Jersey och åker aldrig in till New York, säger han.
Så kan man ju tycka att han får känna, alla måste väl inte älska storstan – men oh boy. New Yorkers är extremt omedgörliga när det gäller synen på hemstadens status som universums själva centrum och kommer att se de orden som svåra provokationer.
Och det är inte som att Brodeur inte vet det…
* * *
– Tur vi får utskrifter, säger någon med syrlig ton när Tårtan lämnar podiet, också det nybyggt, efter sin presskonferens på förmiddagen.
Eftersom han i vanlig ordning bara sagt ”ja” och ”nej” och kompletterat med några fullständigt meningslösa plattityder är det väldigt roligt.
* * *
Tungt för Capitals att Peter Dalle Hunter inte vill fortsätta.
Han införde sensationellt mycket know-how och konkurrenskraft i det där laget.
Vem kan bygga vidare på det?
Vore jag McPhee skulle jag ring Uffe Samuelsson. Det vore tufft det.
* * *
Står länge kvar efter Rangers morgonvärmning och tycker att Zuke och de andra reserverna måste sluta bag-skejta snart, Devils ska ju också värma.
Men det ska dom inte alls.
Lou har bestämt att de stannar hemma i Newark och kör morgonövningarna i The Rock, samtidigt som Rangers lajar på Garden.
Det är en kraftig missräkning, jag hade sett fram emot att ta tempen på Youngblood Larsson och Hedbä, och se vad Kovy har för uppsyn inför karriärens största matcher.
Att det nu inte kommer så många fräscha observationer från det hållet beror alltså inte på mig, så Fempoängs-Tucholsky vet…
Han ska också veta att jag är helt neutral här. Jag har en god relation till alla svenskar som ingår i serien och önskar dem lycka till.
* * *
Klämmer inte på några skridskoplösar idag. Dels är det tomt vid Broadway Brads plats, han verkar ha rören på slipning, dels är det för många PR-nissar som står och blänger och jag har en känsla av att det egentligen inte alls är tillåtet att fingra på någon utrustning.
Däremot kommer jag åt Gabby Gabby Heys skenor med ena axeln när någon från en radiostation på Long Island tränger sig lite dumt.
* * *
Kolla Youngblood Larsson när han kommer tillbaka till båset.
Efter nästan varje byte är självaste Larry Robinson framme och uppmuntrar honom.
– Ja, berättade Adam efter sista matchen i Philly, han är suverän. Jag blir förbannad på mig själv när jag gör misstag, men han pushar mig hela tiden att tänka positivt. Det uppskattar jag verkligen.
Ja, sämre mentorer kan en ung backtalang sannerligen ha.
* * *
Har kvällen till ära klätt mig ungefär som Tony Soprano skulle gjort om han gått på ett så här högtidligt evenemang.
Det är den ljusbeiga, blanka kostymen, skjorta i guldnyans och slips mönstrad i svart och samma beiga färg som kostymen.
Vad är det Puddy säger när han skämmer livet ur Elaine och Jerry:
– You gotta support your team, man!
You gotta support your sport, kontrar jag just ikväll.
* * *
Det är många som befarar – eller hoppas – att Rangers ska vara trötta efter sina Game 7-maraton, men det dementerar Bork Bork Hagelin kraftigt.
– Den här tiden spelar det ingen roll hur man känner sig på förmiddagen. Om man är seg när man kommer till morgonvärmningen under grundserien är man det i allmänhet på kvällen också. Men den här tiden på året börjar adrenalinet pumpa när det blir match. Inga problem, säger han och skakar lite morgonvärmningssvett ur lockarna.
* * *
Fatta detta:
Om den här serien blir lång – och vem tror något annat? – kommer Game 6 att spelas på exakt samma datum som den  sägenomspunna Game 6 1994 – och Game 7 på exakt samma datum som den ännu mer sägenomspunna Game 7 1994.
Det är fakta som får romantikernas hjärtan att slå ännu hårdare.
* * *
Okej, nu har jag förflyttat min tragikomiska lekamen till den nya pressboxen och so far so good. Jag har uppkoppling, jag har el och jag har en rätt så sensationell vy över hela the woooorld’s most fanous arena.
Det enda som saknas är Gris-Olle. Hoppas han har det bra utan lilla mig…
* * *
Playstation-matcherna igår var enkla affärer för hemmalaget. I den ena hade Rangers gjort fem mål i början av andra, varmed Marty fick lämna spaden till Hedbä. Då blev det lite bättre ordning på bortaspelet och Blueshirts vann till slut ”bara” med 6-2.
I den andra blev det en mer normal 3-1-seger, efter mål av Broadway Brad, Bork Bork Hagelin och Stepan.
Men Devils-fansen kan vara lugna. Nästa gång är dom hemmalag och kommer att krossa. Kovy är alltid magnifik när jag coachar honom.
* * *
Strålle, slutspelets målfarligaste back, började som bekant säsongen i New Jersey på tryout men fick i slutändan inget kontrakt.
Så det vore ju inte så konstigt om extra mycket revanschbegär brann i honom inför  den här serien, men icke.
– Nej, säger han när han efter värmningen som vanligt sitter och meckar med sina sulor, kontraktssitutionen var ju sån att det helt enkelt inte fanns plats. Jag blev bra bemött där och har fortfarande bra kontakt med Hedberg och Tallinder, det är bra killar.
Sen är han tyst en stund.
– Men det är klart, lite roligt vore det ju om det gick bra nu…
* * *
Värmningen rullar för fullt och Biffens radar säger att Boyle hos Rangers och Clarkson hos Devils har stora insatser på lut.
* * *
Nu är vi uppe i novellängd igen, sorry det är lätt att get carried away såna här kvällar.
Hoppas ni hinner läsa innan dom släpper pucken.
Det gör dom alldeles snart.
Håll i hattarna, för nu blir det åka av.