Slaget om Hudson River, del 24

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Period 2)
* * *
Det var väl ingen alldeles pappskallig analys av Bjuppe Biff.
Rangers gör mål direkt – och får i sanning liv.
De gör ju sin klart bästa period i den här serien, trycker tillbaka Devils ordentligt och med lite mer skärpa i avslutningarna kunde de fått in kvitteringen också.
Så varför blir det så efter utskåpningen i första?
Dels är det, tycker jag det känns som,  som att hemmaspelarna blir heligt förbannade och bara vägrar få stryk på det här sättet, dela kanske det gick lite för lätt för Devils i början, så att de slappnar av och sen inte kan hitta tillbörlig desperation när temperaturen plötsligt stiger igen,.
Ni vet ju mycket väl vad Boork – Leif, inte Hagge – sa:
Det finns inget svårare än att leda med 3-0…
Och nu är det upplagt för riktigt drama i slutperren.
Hade man inte trott att man skulle få skriva efter de inledande minuterna…
* * *
Callahan gör ju en sinnessjuk period.
Han är som Charlie Sheen i det sista slaget i Plutonen, när han vrålande rusar upp ur sitt skyttevärn och med vansinnigt ett ”this is so fucking beautiful” skjuter på allt som kommer i hans väg.
Dirty Harry gör mål, dödar utvisningar och är inblandad i nästan allt som händer framåt.
Det kallar jag att svara på motgång på rätt sätt.
* * *
Jag är ganska säker på att DeBoer i pausen sa att nu håller ni er på tårna i början för dom kommer att komma ut och försöka få ett tidigt mål, men lyssnade hans spelare?
Nä, dom stod och sov.
Det ska fan vara hockey-coach.
* * *
Men det måste ju vara precis på gränsen att Dirty Harry Callahans mål blir godkänt.
Han sparkar kanske inte, men han vinklar skenan och när vi står och blänger på en stor skärm vi har här precis bakom oss ikväll är Bjuppe Biff den som säger att det där nog blir underkänt.
Men Toronto är gud och säger Toronto mål så är det mål.
* * *
Devils gör det väldigt bra som inte tar några utvisningar när Rangers trycker på som mest.
Efter serien mot Panthers har den disciplinen varit en av deras verkliga styrkor.
* * *
Och nu när jag säger så, att Toronto är gud slår det mig att det kanske var i den riktningen Tårtan riktade sina böner…
* * *
Min kaffeabstinens börjar påminna om suget Dennis Frans emellanåt hade efter en drink i ”NYPD Blue”.
* * *
Prusten har ju lätt den här seriens mest episka skägg. Han ser ut som att han skulle kunna spela Hammond-orgel i The Band.
* * *
Apropå drink…ingen match imorrn. Ledigt. Om detta slutar i någorlunda tid…mm, kanske kan vara nåt att tänka på det.
* * *
Var är Julia ikväll? Det här borde vara en match i hennes – eminenta – smak.
* * *
Kometen, inte så otänkbart med Callahan som Sabres-krigare nån gång i framtiden. Han kommer från trakterna och det var just i Buffalo hans underbara farmor, 100 år and change, kom och hälsade på honom i 24/7.
* * *
Presshotellet här borta, för att nu plötsligt dra upp nåt helt oväsentligt, kommer att vara Westin vid Times Square – oavsett om det är Devils eller Rangers Kings får möta.
Dom har inga hotell i Newark, nämligen, så it’s New York final no matter what.
* * *
HEN-RIK-ramsan dröjer först till artonde minuten i andra perioden.
Så långt har det aldrig tagit tidigare under det här slutspelet, men så har det inte funnits så särskilt många skäl att fram den – ramsan alltså… – heller.
Först släppte han in allt Devils skickade mot honom, sen har han inte haft något att göra förrän precis här i slutet.
Ingen särskilt angenäm upplevelse, skulle jag tippa.
* * *
Själv ska jag nu sitta och dra ramsan ”Kaaaaffe”, ”kaaaaafffe”, ”kaaaafffe”.