Slaget om Hudson River, del 27

Arton år senare sitter vi alltså här igen…
25 maj 1994 hade New Jersey Devils ledningen med 3-2 i en konferensfinal när de tog emot New York Rangers för en Game 6 på hemmais.
Och 25 maj 2012 är scenariot exakt detsamma.
Devils leder efter sin mäktiga seger på Garden några dagar tidigare en konferensfinal med 3-2, Rangers har en fet slaktarkniv mot strupen och Game 6 ska avgöras i The Garden State.
Nu undras:
Kommer Rangers att se till att historien upprepar sig med en ny, klassisk comeback-seger – eller slår Devils en gång för alla ihjäl 94-spöket?
Hela New York-området är förhäxat av den frågeställningen. Det är bara hockey här nu, överallt hela tiden, och att få uppleva detta på plats är ett leva i en dröm.
Den drömmen ska jag försöka levandegöra i den här bloggen ikväll och nu är det inget snack: Alla ska med –  stammisar, vänner, fiender, schaubar, konsertpianister, julior, kollegor på tidningen och U-båtar!
Okej?
Nu kör vi.
* * *
Det var en konstig torsdag utan någon hockey alls, ens på tv, visst var det?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, men gick till sist och så ”Avengers” i 3D på bio.
Inte mycket till cineastisk upplevelse, men att se Scarlett Johansson i det formatet får ju ändå betraktas som…intressant.
Och en sak är säker:
Om någon på den här isen kan göra som Hulken gjorde med den intergalaktiske kungen, då vinner hans lag…
* * *
Media i New York vinklar milt uttryckt hårt på 1994, och Messiers odödliga garanti, men dagens coacher är så lagom roade av parallellen.
– Crap, säger den sedvanligt charmige Tårtan när ämnet kommer upp.
– 1994? Då hade jag hår. Så länge sen är det, suckar DeBoer.
Spelarna vill inte heller prata om historien, vare sig de i Rangers eller Devils omklädningsrum.
Med ett undantag:
Maaaaarty..
Men så var han med då också.
Jovisst. Devils målis i de magiska matcherna våren 94 var en då 22-årig gröngöling vid namn Martin Brodeur.
Som jämförelse var Henke Lundqvist en tolvårig knatte hemma i Åre, Anton Strålman åtta, Calle Hagelin drygt fem – och Brodeurs nuvarande lagkamrat Adam Larsson hade just fyllt ett och ett halvt…
– Det går inte att jämföra med då, spelet har utvecklats enormt sedan dess och vi befinner oss i en helt annan situation. Då var det inte meningen att vi alls skulle kunna utmana dem, men det vi att kan nu, säger han.
– Men en sak är likartad. Det är nu historia skrivs. Vår rivalitet kommer i framtiden att definieras av det som händer de närmaste dygnen.
Det är ord med klangen hos den mest himmelska poesi, tycker jag.
* * *
Inleder denna nådens hockeyfredag på Garden, med Rangers morgonvärmning. Det kan ju mycket väl vara säsongens sista och jag vill insupa atmosfären i the wooorld’s most famous – mer suggestiv än nånsin tidigare de senaste veckorna – åtminstone en gång till.
Om Rangers-spelarna har liknande tankar visar dom det verkligen inte. Träningen är lätt och lekfull och efteråt sitter de och pratar precis som vanligt.
– Det här ska bara bli kul, det är en häftig utmaning, säger till exempel Bork Bork Hagelin.
– Det är bara en match. Vi vet att vi kan slå dem, säger Strålle.
Det enda som skiljer sig mot tidigare i serien är att Henke pratar mycket tystare.
– Jag förbereder mig som vanligt och försöker låta bli att sätta extra press på mig själv, säger han med ungefär samma eftertryck som the low-talker i Seinfeld.
Det brukar vara ett tecken på att han tänker göra monstruösa matcher…
* * *
Själv skulle jag fylla 27 den där sommaren, hade varit två år på Aftonbladet och hörde till stor belåtenhet till inventarierna i Hannas källare på Södermalm..
Rangers slutspelsvåndor kan jag tyvärr inte påstå att jag engagerade mig alltför mycket i, det var nåt man hörde om och tyckte var häftigt eftersom det handlade om New York men jag kan inte minnas att det var mer än lite kuriosa innan det årets stora happening; fotbollssommaren som aldrig dog.
Däremot var jag i stan när de vintern därpå, när de – efter den första strejken – hissade mästarskapsbaneret i taket och tog emot Messier som gud när han gled ut på isen och det var nog då det gick upp för den lille borlängebonnen att det var nåt speciellt med hockey på Manhattan.
Där har ni  dagens lilla lektion i Biffen-historia…
* * *
Det vill till att Henke gör en av sitt livs matcher ikväll också.
Han har fått sina fiskar varma i både lokal och nationell media efter det mindre imponerande framträdandet i torsdags och idag skriver Brooksie att han kommer att mätas på Richter-skalan.
Alltså:
Han måste vara lika enorm som Mike Richter var under de där klassiska matcherna nittonhundra…just det; nittiofyra.
Och såvida han inte är skadad eller helt slutkörd – och inget tyder på det – skulle det förvåna mycket om han inte replikerar med en Conn Smythe show.
* * *
Var man går på Garden ser man rastlösa byggarbetare, kallade hardhats på lokal lingo.
De ska ju inleda fas nummer två av renoveringen av den skrotiga gamla hallen, men de kan inte börja på allvar förrän Rangers spelat klart och stämningen börjar bli lite nervös; så här länge var det ju inte meningen att de skulle behöva vänta…
Idag blir jag stående med en hel bunt medan Zuke och de andra som inte ska spela får bagskejta och dom tycker det är otroligt häftigt att jag är från Sverige.
– Wow, du är min första svensk, ropar en krallig tjomme från Long Island och dunkar mig i ryggen.
Man kan få uppskattning för de mest oväntade saker…
Sen pekar han ut var nya pressläktaren ska byggas, säger att Henke är för jävla bra men att han själv håller på Islanders så hur det går i den här matchen kvittar för hans del.
* * *
Mattep74, NHL-lag bor inte på några flygplatshotell – och inte bor dom vid Times Square heller. Dom bor redan till vardags på så dyra Ritz-Carltons och Four Seasons att du skulle storkna. Och går de ända till final sparas inga kostnader alls. Då bokar klubbarna, för komfortens skull, de lyxigaste som finns och i New York handlar det om etablissemang där du svårligen får ett rum för under två tusen dollar natten.
Det är vi i mediapacket som blir hänvisade till flygplatser och Times Square…
* * *
Bickel hör till de som skejtar på slutet och det betyder, sannolikt, att Tårtan tagit sitt förnuft till fånga och petat honom.
Karln är ju inte bara dålig – att ha honom på isen är som att låta mig att flyga en Boeing; det slutar garanterat med katastrof.
* * *
Ser Puddy på Transit-tåget ut till Newark Penn och trots att han gormar sitt ”we’re the Devils, the Deeeevils” kan man se oron bakom målarfärgen i ansiktet.
Han minns ju vad Kramer sa när de promenerade hem från Garden för arton år sedan, just innan han mötte den stackars prästen från El Salvador.
– This is far from being over, very far from being over…
Kolla här bara:
http://www.youtube.com/watch?v=ftUR6AFTNMA&feature=related
* * *
Det är rätt skönt att höra DeBoer döda den gamla klyschan om att den fjärde matchen alltid är den svåraste att vinna.
– Tar man bara bort den onödiga press man eventuellt sätter på sig själv är den såklart inte svårare att vinna än några andra matcher, säger han lugnt.
Jag börjar tycka väldigt mycket om den mannen.
* * *
Jag tror det är i hissen i Sharktank i San Jose man kan dra sitt lilla ”or not to be” när konduktören ropar att man stannat på plan 2B.
Här kan jag inte lite bli att droppa ett ”I guess I will” när dom säger att vi nått UC.
Det bor en liten göteborgare i den gamla masbiffen!
* * *
Det har varit kompakt radiotystnad från det svenska Devils-huset i Jersey City de senaste dygnet och jag kan bara tolka det på ett sätt:
Melissa Horn har anlänt nu.
* * *
Åtta bast som han var har Strålle Strålman inga minnen av Rangers Stanley Cup-run 1994, men när vi diskuterar ämnet säger han plötsligt, med ett gåtfullt leende,  att han året därpå fick sitt första Sega Elitserien.
Sedan går han, så jag hinner aldrig fråga om han redan då hittade portalen med vilken han tar sig in i dataspelsvärlden…
* * *
Konsertpianisten, Per, är hemma och spelar luftorgel idag, men tyvärr lär vi inte, hur jag än tjatar, få några kommentarer från det begåvade hållet.
Han är för nervös.
I onsdags  rapporterades att han blev så till sig att han gjorde en Julia och började städa huset hemma i Princeton…
* * *
Det är svårt att se ända från takåsarna, men jag tror det är Ryan McDonagh som två timmar före matchstart kommer ut i Rangers bås och som en annan Holtby står och blänger på isen i några minuter.
Man ska alltid varna för spelare som laddar så hårt.
* * *
Pat Leonard på News twitter-rapporterar att Empire State Building i kväll tänds i rött och blått som stöd till the local hockey boys.
Well, dom kan behöva allt stöd som går att få.
* * *
Första målet blir som vanligt hyperviktigt.
Å andra sidan:
1994 – för att nu ta upp det inte alls uttjatade årtalet – hamnade Rangers i 0-2-underläge innan Kovalev och, framförallt, Messier tyckte det var dags att börja spela hockey…
* * *
”Let’s Go Devils” börjar eka i hallen redan innan värmningen.
Det har ALDRIG tidigare hänt, inte ens under de tidigare matcherna i den här serien.
Här kommer att bli ramalama a la instanbulskt fotbollsderby ikväll.
* * *
Sorry, John J. Det råder strikt lakritstorka under slutspelet…
* * *
Okej, värmningen har börjat och det slår redan gnistor redan på isen.
Min bild är att Devils har 70-30-fördel ikväll. De har spelat bäst, framförallt på hemmaplan, och ska om de kommer upp i normal standard kunna slå in den här matchbollen.
Å andra sidan har den store Schauben på Hockeyrummet en poäng när han säger att Rangers är lite som kackerlackor: Väldigt svåra att bli av med, även när de inte spelar bra.
Och om han längst bak kan spela som i början av serien…well, då är allt möjligt.
Jag hoppas, alldeles oavsett, på en oförglömlig kväll – för mig och för er.