Slaget om Hudson River, del 5

NY Rangers – New Jersey 3-0 (Slut)
* * *
Det kan man kalla tredjeperiod.
Offensivt måste det ha varit Rangers bästa i hela slutspelet.
Men vad gjorde dom dessförinnan?
Försökte dom bara lura i Devils att de var tröttkörda – för att kunna överraska i tredje?
– Ja, det kanske såg så ut. Men vi har ofta problem i andra perioderna och fastnar i egen zon, framförallt på hemmaplan, säger Bork Bork Hagelin när han sitter inklämd på bänken intill Kreider, inte helt ologiskt föremål för viss uppvaktning från media.
– Men i tredje tycker jag inte det var så mycket snack. Inte efter vi fick det där första målet.
* * *
Jag tycker mig se när Puddy, precis i slutsekunder reser sig från sin stol intill plexit och går.
På vägen ut, precis vid några äldre Rangers-fans som står och highfajvar,  gör några utfall av den sort som fick den stackars prästen från Sydamerika att tro att han hade stött på diablo himself.
You gotta support your team, man.
* * *
Att hålla nollan i karriärens första konferensfinal…inte så illa.
Då slutar det också med att man slipper göra intervjuer i omklädningsrummet.
Istället förs Lundqvist, i snajdig kostym, till det stora, nybyggda intervjupodiet bortanför zamboni-entrén en halvtimme efter slutsignalen – och amerikanska kollegor med deadlines tajtare än svenskens kavaj håller på att storkna.
Han får gång på gång berätta om Matrix-räddningarna när Parise stod på nära håll och sköt tre gånger.
– You have to step up when the team needs you, not just when you feel good, lyder förklaringen till det sinnessjuka ingripandet.
* * *
Björken 128 beskrev alltså hela det här scenariot, inklusive resultat och mål i tom kasse, i kommentatorsspåret före matchen.
Det är det ju Thomas Forslund-klass på.
Dig ska vi definitivt lyssna på i fortsättningen.
* * *
Zach Parise får också en del frågor om den där Matrix-sekvensen.
– Vad ska vi göra? Han, Lundqvist, spelade bra.
* * *
Tårtan verkar på hyggligt humör under sin presskonferens.
Men plötsligt ringer det i någon oaktsam murvels telefon – och coachen blir tokig.
– Det där är ju för löjligt. Löjligt! Och ni ger mig en massa skyt, ryter.
Killen som glömt att stänga av luren ser inte helt bekväm ut – och alla andra försöker omedelbart, så diskret det går,  kolla att de har ljudet avstängt…
* * *
Devils sitter i praktiken i bussen och är på väg genom Lincoln Tunnel när Lundqvist är ute och tar emot hyllningarna som matchens förste stjärna, så från det omklädningsrummet finns inte mycket att rapportera.
Jo, en materialare visslar lite tyst på ”Empire State of Mind”.
Man gör ju lätt det när man är här.
* * *
Det Kreider åt i sista pausen vill jag ha mig innan nästa bagarväckning.
Sicken tredjeperioden pojken gör.
* * *
Vad betyder det här nu då?
Inte mycket.
Rangers håller sin serve och inte så mycket mer. Verklig skada gör de först om de håller också den andra – och sedan bryter Devils ute i Newark.
* * *
Klockan är nu halv ett och två man sitter kvar i den nya presshangaren; yours truly och en kraftig bit i rutig skjorta som slår på tangenterna som hade de legat med hans fru.
Dags att gå hem och spela lite Playstation, känner jag. Om tolv timmar ska vi vara tillbaka för Rangers tisdagsträning.
Tack för i natt, allesamman. Det gjorde ni bra.
Vi hörs när Kings och Coyotes brakar samman i öknen på nytt.