Stanley Cup-finalen 2012

Mina damer och herrar, stammisar och U-båtar, vänner och fiender:
Välkomna till det största och finaste som finns.
Stanley Cup-finalen.
Den börjar nu, ikväll, med första mötet mellan New Jersey Devils och Los Angeles Kings i en finalputsad och skinande The Rock med de magiska orden ”Stanley Cup Final” ingjutna i isen.
Bloggen, peppad som en David Puddy när han plockar fram färgbrukarna, är givetvis på plats och kommer att vara serien igenom.
Jag hoppas på ert dyra sällskap nätterna – även om ni råkar hålla på andra lag och måhända är besvikna över vissa resultat de senaste veckorna.
Det är, som sagt, Stanley Cup-final. The Big Kahuna Burger. Den heliga graalen. Hockeyvärldens själva kronjuvel.
Så:
Ta mig i handen så åker vi på säsongens äventyr.
* * *
Jag ska villigt erkänna att jag själv ett tag var aningen nerslagen efter Rangers sorti förra veckan.
Inte så mycket för att jag ”håller” på Rangers i den traditionella meningen– eller på något har något emot den här eminenta upplagan av New Jersey Devils.
Det skulle bara ha varit så andlöst coolt med finalfest i the greatest city in the world.
Men nu är vi förbi den missade möjligheten, Devils var bättre och vann rättvist, och nu går vi all in i det här partyt istället.
Jag har tillbringat merparten av de senaste två dygnen i The Rock och det känns precis som det brukar och ska kännas när det är final.
Glamoröst, förväntansfullt, euforiskt och satan så skoj.
* * *
Vad gäller Stora tipset så visst, det hade varit skoj med en Melissa Horn-prediction.
Men hon har inte gått att nå.
Gris-Olle fick vara representant för alla sura Rangers-fans jag talat med de senaste dagarna.
Och den U-båt som efterlyste tips från Granvista, Kometen och andra stammisar – herregud, by all means. Jag vill också ha deras tips, men vi känner inte varann och har ingen kontakt utanför det här kommentatorsspåret, så det är upp till dem själva att meddela hur det kommer att gå mellan Devils och Kings.
* * *
Aldrig  står det mer klart att det är Stanley Cup-final än när man kommer till första träningen dagen före Game 1  och ser alla the usual suspects utspridde på läktarna.
Jeremy Roenick, Darren Panger, Barry Melrose, Kevin Weekes, Pierre McGuire, Brian Engblom, Doug Weight, Eddie Olzcyk, Doc Emrick, Keith Jones, Joe Micheletti, Glenn Healy, Bob McKenzie, Darren Dreger, Ray Ferraro, Pierre LeBrun och alla heavyweight print-murvlar
Det är bara två som saknas:
Niklas Holmgren och Calle Johansson.
Viasat, Viasat..hur kunde ni göra oss detta? (ska uttalas som när Don Corleone talar med begravningsentreprenören Bonasera i inledningen av Gudfadern 1…).
* * *
Som ni förhoppningsvis sett på sportbladet.se var jag och The Hook häromdagen hemma hos Devils-svenskarna i Jersey City och studerade deras Seinfeld- och Friends-liv – och om ni inte gjort det kan det tas igen här:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article14900142.ab
Fränast av allt var att det visade sig att man från Yayos köksfönster på 42:a våningen ser mitt hus och mina fönster långt bort på östra Manhattan.
Vi ska fortsättningsvis kommunicera med morsekod.
* * *
Jonathan Quick gör en Eminem under mediadagen och sitter på sitt podium med hoodie uppdragen över en baseball-kepa.
Han ungefär lika inställsam som rap-stjärnan när han svarar på frågor också.
– Tönt, säger någon.
Jag tycker snarast det vittnar om att han är i exakt rätt sorts final-mood och vill spela hockey istället för att prata.
* * *
Det råder oenighet om vem i det där svenska Devils-huset som är bäst på EA Sports-övningar.
Tedenby lirar i en egen liga vad gäller NHL, därom är alla överens.
– Men det spelar vi aldrig, säger Hedbä.
Istället arrangeras hårda FIFA-turneringar och de vinns alltid av Yayo.
Påstår Yayo.
Hans kamrater vill dock inte bekräfta något annat än att han under säsongen lyckats smasha fem kontroller.
* * *
Igår var det någon som låtsades vara ”Henke Lundqvist” i kommentatorsspåret och tackade de svenska fansen för en fin säsong.
Som att jag skulle gå på den enkla utan att kolla först…
* * *
Kovy ser inte alldeles bekväm ut när han ständigt får frågor om hur han tror det kommer att kännas att vara pointman på blålinjen när Devils har powerplay mot ett lag som under de gångna serierna kontrat in fem mål i numerära underlägen.
Han säger nåt att dom ska vara lika försiktiga som vanligt, men uh uh – när Dustin Brown och Kopy (japp, så kallas Kopitar) ligger och lurar rekommenderas den ryske artisten att använda barnsäkert lås i sitt spel.
* * *
Mediahotellet ligger alltså inne på Manhattan, vid Times Square, och därifrån fraktas vi till Newark med särskilda bussar.
Mycket smidigt – på morgnar och sena kvällar.
Men när yours truly skulle tillbaka in till stan efter media-dagen och hamnade på 16.30-bussen blev det inte så kul.
Då styrde vi nämligen rakt in i rusningen och en resa som i normal trafik tar 20-25 minuter tog istället två timmar.
Devils-fansen får ursäkta, men i den fullständigt igenkorkade nerfarten till Lincoln Tunnel gnisslar jag för några ögonblick rätt mycket tand över att det inte är Madison Square Garden vi ska vara i just nu…
* * *
Som ende närvarande svensk vid den tidpunkten blir jag the center of attention i pressrummet i The Rock när meddelandet kommer att Lidas kallat till presskonferens.
Alla förstår vad det innebär:
Den störste svensken nånsin lägger av, han ställer såklart inte till med några presskonferenser för att
Dan Rosen på nhl.com talar för alla när han kommer fram och bara utbrister:
– I’m stunned.
Jag med, det är väldigt svårt att föreställa sig allt det här utan Lidas.
* * *
Hanky Tank Tallinder kommer inte spela ikväll, men senare i finalen är det inte omöjligt att veteranen får chansen.
– Han har sett riktigt het ut på träningarna, jag är imponerad, säger Yayo.
När veteranen – som är helt återställd från den otäcka blodproppen – får höra det ler han brett och säger, på skoj:
– Han SKA vara imponerad, ungjäveln.
* * *
Tårtan talar i sanning ur skägget – och kallar de stackars beat-reportrarna i New York för ”idioter”, men berättar också att han känner sig olycklig över sin oförmåga att uppföra sig på presskonferenser.
http://espn.go.com/espnradio/newyork/play?id=7989200
* * *
Hockey är kanske inte för LA vad pizza är för Borlänge ännu, men lyssnar man på Drew Doughty förstår man att temperaturen stiger i La La Land nu.
– Tidigare har jag aldrig blivit igenkänd, men nu vill alla prata hockey och när vi var några grabbar som gick på restaurang i Marina Del Rey började folk applådera spontant, berättar han.
Coolt, nu började man ju längta till södra Kalifornien ännu mer.
* * *
Som ni kan se i stora tipset håller alla som haft att göra med Hedbä mer ingående alla på Devils i den här finalen, inklusive bröderna Sedin.
Det gör dom för att de vill att just Hedbä ska få vinna och det vill dom för att han är en så enastående person. Det är liksom ingen tillfällighet att den gode masen var han än varit utsetts till ”årets lagkamrat”.
Han har sett själv också.
– Ja, det är riktigt rörande, säger han och ler lite generat.
* * *
Hanky Tank är den ende Devils-svensk som inte bor i det beramade huset i Jersey City, men han har förstås varit och hälsat på.
– Ja, man fick ångest på en gång. Alla de där kidsen, flinar han.
Han bara sprutar ur sig bloggvänliga one-liners, Tallinder.
* * *
Big Boss Bettman är här och håller sina årliga presskonferens och alla försöker fiska om både risken för arbetskonflikt till hösten och om OS, men han glider elegant runt
Min gissning:
Det blir konflikt, men betydligt kortare än senast – och det ska mycket till för att vi ska få se några NHL-proffs i OS i framtiden.
* * *
Vi tar en stockholmare Tallinder till.
Fråga: – Man kan föreställa sig att du efter alla här bra gärna skulle vilja spela i en final.
Svar:  – Skoja’ru?
* * *
För första gången möts två amerikanska kaptener i en Stanley Cup-final.
Men Zach Parise och Dustin Brown är inte bara kaptener.
De är polare också.
– Jag skickade ett sms och grattade när dom hade slagit ut Phoenix. Men nu har vi slutat höras, säger Parise.
Kan man tro. Och just Dustin Brown är det nog svårt att behålla vänskapen med efter en slutspelsserie. Han är inte den snällaste när han sitter där ute…
* * *
Som flera andra redan konstaterat:
Detroit Red Wings näste kapten heter Henrik Zetterberg.
Det är inget snack om den saken.
* * *
Intrycket att Kings bara består av en massa jättar stärks när man kliver in i omklädningsrummet efter morgonvärmningen denna första finaldag.
Det sitter inget annat än skäggiga Jack Reacher-kopior där inne (ni får börja läsa era Lee Childs-romaner om den referensen inte säger er nåt) och efter att, av högst oklara skäl, ha fått onda ögat av Dustin Penner går jag snabbt därifrån igen.
* * *
Härmed kommer en fet brasklapp innan vi åker:
De förlitar sig på samma ruttna nät som vanligt i The Rock – och det är strängeligen förbjudet att använda egen utrustning av den sorten.
Så jag kan få väldigt svårt att publicera kommentarer ikväll. Om det sker –ha tålamod, snälla. Då springer jag ner i paus och löser problemet här i pressloungen.
* * *
Okej, dags för Stanley Cup-finalen 2012 (snart – pucken släpps exakt 02.18 er tid…).
Det blir en ohyggligt intressant förstamatch, för ingen vet exakt hur de här två lagen passar varann.
Mitt tips, avlagt under symboliskt pistolhot,   är att Devils skräller tack vare sin vinnarkultur och sin perfekt tajmade formtopp och till slut vinner serien med 4-3.
Men säker jag verkligen inte.
Ha nu så otroligt skoj.