NHL Awards, del 9 – The End

Ojvoj!
Vilken historisk svensk kväll.
Henke fick Vezina,  Entourage-Karlsson  fick Norris,  Calderskog fick Calder och Alfie fick King Clancy.
Något större har vi aldrig varit med om i de här sammanhangen.
* * *
Däremot blev det inte mycket till  liveblogg. Ber om ursäkt för det, men det blev ett väldigt race mot deadline hemma i Sverige och jag fick till slut sitta här och, som Uffe Bodin på Hockeysverige.se uttryckte det, kaskadskriva.
Sorry, blir så ibland.
* * *
Henkes ”fuck” hörde vi aldrig.
De har ju några sekunders fördröjning i sändningarna här borta, så NHL Network hann bleepa bort den redan klassiska svordomen från världens bäste målis.
– Jag skulle andas ut och så bara kom det, säger han med ett lätt generat leende efteråt.
Så kan det gå när man kläcker ur sig uttryck man kommer att få höra om resten av karriären…
* * *
Jag tyckte några av Shanahan-skämten var väldigt roliga, men själv såg han inte så road ut…
* * *
Ett Erik Karlsson hat trick ser ut så här:
Först skriver man nytt kontrakt, sedan vinner man Norris Trophy – och så åker man hem och gifter sig.
Det är, förstås, Uffe Bodin som myntar uttrycket.
* * *
Att se Henke när han sitter på intervjupodiet och mellan svaren bara tittar på sin trofé är en rätt vacker upplevelse.
Det fullkomligen lyser i ögonen på mannen…
* * *
Om jag inte hatade Nickelback tidigare, så gör jag det med a vengeance när de plötsligt kommer ut och ska spela en skitlåt TILL just som tåspetsarna når deadline och Vezina inte hunnit delas ut ännu.
Må dom…nej, nu höll jag på att göra en Popsicle, men så sura ska vi inte vara en sån här stor kväll.
* * *
Det gnistrar till i de lundqvistska – liksom de karlssonska – ögonen även när de får frågor om hur det här ska firas.
Vi har The Hangover 3 på lut här i natt, det är ett som är säkert….
* * *
Jag hoppas verkligen att de sista tvivlarna som fortfarande tjatar om att det bara är svensk media som hajpar Kung Henrik tystnar åtminstone lite nu.
Vezina Trophy får man bara om man är – bäst.
* * *
Nu ska jag också gå ut och fira – en så här kväll förtjänar ytterligare ett tungt uppvaknande, eller hur?
Därmed är säsongen för bloggen slut.
Nästan.
Men det viktigaste återstår ju:
Biffen Awards.
Kommer om några dagar och då hoppas jag vi hörs igen.
Tack, alla.