Stanley Cup-final 2012, del 13

LA Kings – New Jersey 0-0 (Period 1)
* * *
Devils behöver verkligen första målet ikväll – och när de får spela fem mot tre i en minut har de chansen.
Men tyvärr, de lyckas inte skapa en enda riktigt raffinerad chans på hela PP:t och som redan Alfie sa efter finalen mot Anaheim för fem år sedan:
Gör man inte mål i fem mot tre, då går det inte.
Så det där kan bli en sekvens när vi ser tillbaka på den här finalen och säger ”det var där Devils försatte möjligheten att komma tillbaka”.
* * *
För övrigt kan man konstatera att Kings börjar väldigt bra, men att Devils snabbt kommer tillbaka och sedan har mycket puck och tidvis etablerar hårt tryck i kungarnas zon.
De skjuter dock mest utifrån och får bara i undantagsfall in folk framför mål, så Quick kan utan större problem hålla tätt.
* * *
Kan bara skratta när jag sätter mig ner på pressläktaren och inser att jag har en tjock stolpe precis i blickfånget.
Nåt liknande har jag inte sett sen jag senast satt högst upp på Norra E på Domnarvsvallen.
Men just som jag funnit mig i detta bittra öde kommer en liten ängel på NHL:s presskontor – Nicole, heter hon – och frågar om jag kan tänka mig att flytta ner en rad, och ögonblicket senare sitter jag på den bästa platsen någonsin i Staples.
En får tacka.
* * *
Stämningen i hallen är – underlig.
Ena stunden känns det som att södra Kalifornien skakas av jordbävning – nästa blir det så tyst att man hör spelarna hojta nere på planen.
Nån får berätta för Kings-fansen att det här inte är tennis och att man får föra liv även under själva spelet.
* * *
Vilken fingerkänsla Old School Lou hade när han trejdade till sig Zidlicky.
Han är ju helt magnifik,.
* * *
Jay-Z i PA:t när Kings kommer in till värmning.
Yayo borde åka över rödlinjen  och meddela att Jay-Z är Eastcoast och givetvis håller på Devils.
* * *
Möter Youngblood Larsson och Hanky Tank i hissen upp till pressläktaren.
De är väldigt fina i gråbruna kostymer, men man ser på ögonen att de VÄLDIGT mycket hellre skulle ha hockeyutrustning på sig.
* * *
Man kan inte precis jämföra med Mischa i Moskva 1980, men lite häftigt är det ändå nära hela Staples tar emot sina hjältar med vita, blinkande lysrör i mörkret före nationalsången.
Ser ut ungefär som under balladerna på Whitesnake-konserter på 80-talet.
* * *
Eller hur, Jocke, jag skulle se ut som en fåntratt i en cab?
Det blir inget med det förrän jag kommer till pensionärerna i Palm Springs…
* * *
Och, ja…jag gick på några Whitesnake-konserter. Det hade ni inte trott!
* * *
Sidney Crosby är in the house – här för att stödja Atlantic-divisionens representant i finalen, förstås.
* * *
Nej, skånske Jan – Staples ligger vid Convetion Center – precis vid I-10 genom downtown.
Ruggigt område förr, men nu har det disneyfierats lika grundligt som Times Square.
* * *
Arnell, heter en av linjemännen i den här matchen. Jag läste först Anrell. Då hade det blivit skoj.
* * *
The Great One får komma in och släppa första pucken också. Ett gåshudsögonblick.
* * *
Pia Toascano…hette hon så, nationalsångsvokalissan? Hm, det gör inget om Rangers trejdar bort John Amirante mot henne till nästa säsong.
* * *
Jag fick Voynov som matchvinnare i murvellotteriet, glömde jag berätta.
Om nu Kings ska vinna får han gärna sätta den;  att få ut en bilar ur Los Angeles-garage utan biljett kräver förmodligen en färsk jackpot i fickan.
* * *
Ha ha, lite roligt är det när en maskot dyker upp bakom Devils bås och viftar med stor cut-out-huvuden föreställande några av töntarna från Jersey Shore.
Tänk vad den stackars delstaten får lida för den där tv-serien…
* * *
Åh, Yayo skulle ha skjutit när han kom loss i två-mot-en-läge på slutet. Då hade den suttit.
* * *
Man vet att man är i rätt del av världen när Cartman agerar publikhetsare.
* * *
Gagne har sett vass ut – i synnerhet med tanke på att han inte spelat sedan i december.
* * *
Första mål.
Devils måste, om inte annat så av psykologiska skäl, få det ikväll.
Och det bör komma i perioden som väntar när jag tryckt i mig en kopp härligt vattnigt kaliforniskt kaffe.