Stanley Cup-final 2012, del 22

LA Kings – New Jersey 1-3 (Slut)
* * *
Jag hör tydligt hur det klirrar i korridoren utanför pressrummet.
Någon försöker diskret frakta undan alla champagne-flaskor som förblev oöppnade.
Det känns som den mest symboliska bilden av den här aftonen.
Partyt hade liksom redan börjat, hela La La Land var inställt på att få fira Kings första Stanley Cup-triumf i historien – och som luften gick ur Staples Center och resten av stan när Devils kraschade festen.
Jag är inte alls förvånad.
Klyschan om att den fjärde matchen alltid är svårast att vinna har sin definitiva bäring och lite kramp blev det allt på sina håll hos kungar som visste att de var så nära sina drömmars mål och att de färdigtryckta mästerskapskepsarna låg och väntade nånstans.
Nu tror jag att Devils bryter Kings bortasvit på lördag och tvingar fram en sjätte match här i Staples på måndag, men sen är det nog över.
* * *
Hanky Tank spelade till slut nästan 20 minuter – en oerhörd siffra för en som varit borta i fyra månader.
Men jag förstår att DeBoer matchade sin tall så hårt, han var ju utmärkt.
Och är också påfallande nöjd när han efteråt sitter på en träningscykel i Staples-korridoren och trampar.
– Otroligt roligt att få vara med om. Bara att sitta i omklädningsrummet när stämningen bara exalterar….heter det så, exalterar?, säger han undrande.
Nej, det heter nog eskalerar.
– Ja, hur som helst. Den känslan är fantastisk. Man kommer att sakna den dag man slutar.
Till den dagen borde det dock vara långt.
* * *
Butter-Sutter gör en Tårtan på sin presskonferens och svarar bara med små irriterade fraser.
Devis vet hur man retar upp de griniga coacherna…
* * *
Aldrig är en freeway i LA mer förförisk än i mörkret, när bilen spinner som en katt över asfalten och skarvarna sjunger i däcken medan, exempelvis, Jackson Browne dundrar i bilstereon.
* * *
Kung Henrique alltså. Han är verkligen The Big Goal kid i norra Jersey.
* * *
Så mycket för teorin om vikten av det första målet. Devils hann ha ledningen i en dryg minut innan det var kvitterat.
Men då åkte ju Clarkson på en av de löjligaste utvisningarna i finalhistorien däremellan också.
Herregud.
* * *
Hedbä – som tvingas bekräfta Per-Ragnars anekdot; han är en svettare monumentale och misstänker själv att han är i klimakteriet – har en alldeles egen teori.
– Det krävs en svensk för att vi ska vända våra serier. Adam vände serien mot Flyers, Jacob mot Rangers och nu vänder Tallinder den här, säger han.
Så kan det också sägas ja.
* * *
Apropå utvisningar var ju den Mitchell tog med tre minuter kvar en av de dummaste man sett.
Med den idiotiskt höga klubban förstörde han hemmalagets chans att etablera en slutforcering.
* * *
Nu ska jag runda av dagen med promenad till Mels diner och hugga en Elvis scramble till, tror jag bestämt.
Vi hörs snart.