Stanley Cup-final 2012, del 24

Som Daft Punk sjöng i Staples Center i onsdags:
One More Time.
En gång till sätter vi oss i en sjudande, elektrisk hall för att se om hockeysäsongen 2011-2012 når sitt yttersta klimax.
Upplägget är detsamma som i onsdags – fast på jättekontinentens andra kust.
Bucklan är i hallen.
Champagneflaskorna ligger på kylning.
Nånstans väntar förtryckta mästerskapskepor och t-shirts på bjässarna från La La Land.
Och det går en stöt av eufori och upphetsning genom ett hockeyhjärta.
Ingenting är som finaler när allt kan avgöras.
Ingenting.
Ni där hemma har lite annat än tänka på i er EM-feber och många av er rycker på axlarna åt de här två finallagen, visst, jag vet.
Men ändå.
Just i natt, just när det är lördag och glittret från planetens mest magiska buckla kan blända , tycker jag ni ska vara med mig i natten och ställa till med samma slags kommentatorsspårsfest som vi hade i början av playoff.
Alright?
* * *
Ställer till med en pinsam liten scen på bussen från Manhattan till sunny Newark denna fuktiga morgon.
Chauffören kör nämligen som en biltjuv och precis när han Fittipaldi-rushat oss upp ur Lincoln Tunnel tycker jag det ser ut som att vi ska krocka med en annan buss som tänker byta fil.
Så jag utbrister plötsligt, med den panik som helt naturligt ansätter den som tror att han ska dö inom några ögonblick:
– Hey!!!
Ingen annan har dock sett något och olyckan inträffar aldrig, så resten av resan riktas både roade och nervösa blickar mot Bjuppe Biff.
Hm.
* * *
Från Jersey-hållet kommer nu alla citat som SKA komma i det här läget:
– Någon gång kommer någon att vända 0-3-underläge igen, så varför inte vi? Det är inte omöjligt.
– Det är dom som har pressen på sig.
– Vi har momentum efter segern i fjärde matchen.
– För dom är det här otäckt, dom vill absolut inte ha en till match. Då vet att dom plötsligt måste vinna.
– Vi har sått ett litet frö av tvivel hos dem.
– De är nog lite rädda nu.
Allt det är, eller låter, sant.
Det är bara det att spelarna i Canucks, Blues och Coyotes redan sjungit samma sång tidigare under det här slutspelet.
Och då visade det sig inte betyda nånting.
* * *
Jag ber att få önska alla Happy Farmer’s Day.
I Kanada ska den snart firas, får vi veta när Darryl Sutter under sitt förmiddagsmöte med media får frågan om det inte känns som det var alldeles nyss hans slogs för att överhuvudtaget ta sig till playoff.
– Ja, herregud, tiden går. Snart är det ju Farmer’s Day i Kanada, säger han.
När häpna new yorkers – som verkligen inte firar några bondedagar –  frågar vad DET är för nåt svarar han:
– En stor picknick med kylväskor och sånt. Jag vet inte om ni vet vad det är.
Ett fantastiskt ögonblick i all sin enkelhet och jag säger det igen:
Happy Farmer’s Day!
* * *
Hedbäs skägg börjar bli så episkt att han skulle kunna vara med i en sequel till Ben & Gunnar om Rheborg eller Gustafsson inte kan/vill.
Och det är han lite mallig över.
– Ja, jag var väldigt sen med att få riktig skäggväxt så det här känns bra, säger han och kliar sig stolt om sin grottmansartade haka.
Sen skäggväxt, syndaflodsliknande eftersvettningar, oviljan att skydda sig med modern utrustning som förhindrar att skotten som ska motas gör ont… The Moose är ett fysiologiskt mysterium.
* * *
Kings talk the talk, dom också.
Framförallt försöker påstå att de inte alls hämtar extra självförtroende ur sin unika bortasvit inför nattens clash i The Rock.
– De enda gånger vi tänker på, eller pratar om, att vi vunnit alla bortamatcher i slutspelet är när ni i media tar upp ämnet, säger till exempel kapten Brown.
Snicksnack.
Det är såklart ett mördande psykologiskt övertag en sån här gång – och de pumpar i sig vetskapen med samma iver som de dricker Gatorade.
* * *
Under sextimmarsflighten från Los Angeles i torsdags – när inget annat än en ledig kväll väntade hemma i New York – visade det sig att det kan vara rätt underhållande att dricka mycket vin ihop med medarbetare på kanadensiska CBC:s hockeyredaktion…
* * *
Rob Scuderi, en stor Bjuppe-favorit, får frågan varför han och ungblodet Drew Dougthy passar så bra som backpar.
– Well, säger han, Doughty har en massa talang och det har inte jag och det verkar vara ett bra recept.
Lysande svar.
* * *
Kocken i medialoungen andas ut.
Han har just fått veta att Eken är på bröllopsfest hemma i Gävle och gör slut på krubbet där istället.
Det är gästrikelegendaren Sasse Sandström som gift sig och bloggen ber härmed att få gratulera och önska all lycka.
* * *
Det var inte bara ni filurer som läser den här bloggen som såg den, eh,  yppiga damen bakom Devils bås i Staples Center häromdagen.
DeBoer noterade, han också,.
– Och, säger han med ett milt leende på en av alla otaliga presskonferenser, att jag ändå kunde koncentrera mig helt på mitt jobb bevisar att vi är fokuserade i den här organisten…
* * *
Helt borta är vi inte med fotbollen här heller, faktiskt. ESPN visar alla matcher och jag har suttit här i pressrummet i The Rock och sett båda matcherna med nyfikna amerikanska kollegor.
Några av de tycker fortfarande att det är konstigt att man får nicka, men alla var glada för Danmarks skull.
 * * *
Grin-Kurt. Kom hit och säg åt Marty att han ska ställa upp på bilder, och prata med mig, så ordnar vi det.
Tills dess får du nöja dig med  hans ruttna gamla pungskydd.
* * *  
Hanky Tank Tallinder är torr som kalifornisk ökensand i pannan när han efter morgonvärmningen kommer ut i kostym i omklädningsrummet och pratar med bloggen.
Plötsligt har han inga hedbergska eftersvettningar alls.
– Nej, här har jag mer rutin. Det är bara på bortaplan det blir så, lyder förklaringen.
Vad mycket det är man inte förstår, ändå.
* * *
Tyskarnas seger över Portugal möttes dock med surt muttrande bland de nordamerikanska hockeyskribenterna.
* * *
Istället för Eken har vi T-Pain, tv-fotograf som emellanåt frifräser för Viasat, på plats.
Då kan jag inte låta bli att påminna om den här underhållande lilla bilden från Vancouver ifjol, som han förevigade när herr Biff blev tolv igen:
 
* * *
Visst, Devils HAR förstås fått mer självförtroende av segern i onsdags – och kanske till och med hittat nyckeln till Kings spel.
Samtidigt tror jag att Jeremy Roenick har rätt när han säger att Kings i förra matchen lutade sig tillbaka och hoppades att det skulle hända istället för att gå ut och se till att det hände – och att det blir annat om de hittar sig själva och spelar för att vinna ikväll.
* * *
Skakande uppgifter:
Svenskhuset i Jersey City är i upplösning.
Eftersom de – host, host – tydligen inte trodde att de skulle spela hockey så här länge skrev merparten av de blågula hyresgästerna bara kontrakt till början av juni, så nu har såna som Yayo Josefson, Youngblood Adam Larsson och Teddy Tedenby fått flytta till hotell.
Kvar är bara Hedbä.
För att han förstod att det skulle bli final?
– Nä, jag flyttade in två veckor senare än de andra. Så det blev så här, säger han.
Synd på en bra story annars.
* * *
Från och med ikväll är Janne Bengtsson från Svenskan in the house också.
Så nu gör dom fan bäst i att få ordning på nätet i det här bygget!
* * *
Man ser någon enstaka Kings-jersey i vimlet på den förfest som börjar rulla på plazan utanför The Rock redan tre timmar före matchstart, men många är de inte.
Så vinner Kings ikväll blir det i sanning ingen folkfest på läktarna.
Men jag är van, inte sedan Anaheim högg Ottawa i Game 5 2007 har någon Stanley Cup-mästare korats på hemmais.
* * *
Det känns som att Parise, rätt så ”tyst” hittills, kommer att göra sin stora finalmatch ikväll.
* * *
Åker hiss med fyra cheerleaders under eftermiddagen.
Och mer finns det inte att berätta om det.
* * *
Det borde vara dags för Dustin Brown att göra ett finalframträdande också, men honom har Devils neutraliserat väldigt väl.
* * *
Tjattret i pressrummet så här två en och en halv timme före första nedsläpp handlar bara om hur folk ska ta sig till LA imorrn igen, vilka regler som gäller för avbeställningar av rum på Marriott och om det inte går lika bra att anlända på måndag förmiddag (jo, det är definitivt en idé…).
* * *
Drar Gionta i matchavgörarlotteriet.
DET känns om hetaste jackpot-möjligheten hittills.
Go, Stephen, go.
* * *
Okej Kometen, svart i grunden och så en ljusbrun, glittrig kavaj – samt en slips rutmönstrad i samma svarta och ljubruna färg.
It’s a killer.
Men det här är ändå inte säsongsslutet, vi ska till Vegas och rapportera om Awards också. Då blir det duktigt hålligång här.
* * *
Mike Milbury ser svårt stressad ut när han kommer rusande mot presshissen med en gul slips i handen.
Det kan han ha, gubbfan.
* * *
Okej Kometen igen.
Jag spelade som vanligt hemmalaget på PS3:an igår kväll, men var svårt tagen av tidsomställningen och fick mot all odds stryk.
Fayne kvitterade Kings 1-0-ledning från början av matchen med en rungande mörsare några minuter in i tredje, men Kings vände och till slut styrde Voynov in avgörande 2-1.
Det var så dags, kunde han inte ha gjort det när jag hade honom som matchvinnare i lotteriet?
* * *
Ja, ifall någon inte hört det då:
Båda lagen kör med exakt samma uppställningar som senast.
* * *
TV-siffrorna i USA för den här finalen är, inte helt oväntat, de sämsta på åtskilliga år – och inte lär de bli bättre ikväll, när Game 5 krockar med Game 7 mellan Boston Celtics och Miami Heat i konferensfinalen i NBA.
Jag håller på Miami, bara så Marco Polo-Persson vet.
* * *
Skånske Jan, gaska upp dig nu. Du kommer se alla matcher, dessförinnan kommer du inte att kunna andas ut på din North Carolina-beach (är det väl?)
* * *
Det har varit en väääldigt lång dag i Newark idag och ett visst mått av rastlöshet erkännes härmed.
Jag går ut och röker och tittar på tjejer stup i kvarten, promenerar planlöst i korridorerna, smyger in vid zamboni-entrén och steppar lite med skoklackarna på isen och försöker klura ut var Steve Bolt har gömt bucklan ikväll.
Lets go snart, för fan!
* * *
Ted Nolan, förre Islanders-coachen, har siktats på transit-tåget från Penn Station. Han ska hit för att – eventuellt – se sin son vinna Stanley Cup.
* * *
Per-Ragnar Bergkvist är på semester i Turkiet, men det hindrar honom inte från att reagera starkt på uppgifterna att vännen Hedbä plötsligt har kraftig skäggväxt.
– Tänk om det börjat växa på bröstet också?! Det skulle kännas väldigt konstigt, mailar han.
Vi ska se om det går att undersöka…
* * *
Grattis till Tampas farmarlag, Norfolk Admirals.
De vann just Calder Cup.
Mattias Ritola och Johan Harju borde ha några polare att messa glada hälsningar till.
* * *
Ser Hedbä värma med det traditionsenliga fotbollssparkandet under den sista rastlösa promenaden.
Han är som en blandning av Billy Gibbons och Klas Ingesson.
* * *
Ojdå, har man för mycket tid så har man – det här blev inte helt otippat slutspelets hittills längsta blogginlägg.
Ni ska nu få ordentligt med tid på er att läsa det.
Sedan vet ni vad som dessvärre gäller:
Vi är tillbaka i Moldavien, förlåt New Jersey, så det finns inga garantier att nätet fungerar som det ska.
Blir det slut i rutan vet ni således varför – skona mig från er vrede!
Men låt oss hoppas på samma magi som senast.
Och låt oss hoppas på en gyllene hockeynatt.
Potentialen finns.