Stanley Cup-final 2012, del 33 – The End

LA Kings – New Jersey 6-1 (Slut – Kings Stanley Cup-mästare).
* * *
Så säsongen 2011-2012 slutar, för bloggens del, med att jag halkar omkring på isen i Staples Center och ser rusiga Kings-spelare fira sin första Stanley Cup-titel.
Det är en fin stund.
Inte för att jag känner något speciellt för laget, eller för några av spelarna, men ändå.
Det känns alltid rörande att se människor få drömmar de närt i hela sina liv förverkligade.
Dessutom är det ju rätt cool att stå mitt på isen i en så omsusad arena och bara ta in feelingen, liksom.
En värdigt svanesång, får vi kalla det.
* * *
Devils omklädningsrum är det mindre roligt att besöka.
Där råder – förstås – regelrätt sorg.
Den ende som sitter kvar, uppkrupen i sitt bås,  när vi tassar in är Hedbä – och han stirrar tomt framför sig.
– Bittrast är att se många bra killar bli så besvikna. Det är det som gör mest ont, säger han.
Den ultimate lagkamraten, in i det sista.
Man kan bara be till högre makter att han får en chans till att vara med om det här.
* * *
Hittar Kopitar, med kungakrona på lockarna, under strapatserna på den hala isen och får honom att hälsa till de gamla fansen i Södertälje.
– De finns för alltid i mitt hjärta, ropar han rakt in i den lilla bandaren, som för det blir så glad att den lägger av.
Om den bara anstränger sig lite kan gamla sportklubben därmed känna sig åtminstone lite, lite delaktig i den här triumfen.
* * *
DeBoer är classy även i motgångens bittra stund.
När han får frågor om utvisningen på Bernier – den som förstörde allt – svarar han…
– You know what, det är Kings kväll ikväll. Låt dem ha sin stund.
* * *
Det här är första gången sedan 2007 vi får vara med om att mästarna blir just mästare på hemmaplan och det är nåt ganska oförglömligt med att se en hall bara explodera i extas under de sista två-tre minuterna.
Sicket otroligt jävla drag…
* * *
Igen då, här har vi vinnarna i bloggens stora finaltips:
Eddie Läck, Calle Gunnarsson, Nicklas Lidström, Kimmo Timonen, Mats Wennerholm, Niklas Kronwall, Tomas Ros, Varpu Sihvonen, Niklas Vikegård, Jere Lehtinen, Pierre LeBrun, Johan Garpenlöv, Kjell Samuelsson, Tarik El-Bashir, Niclas Schaub, Kevin Allen, Jimmy Wixtröm, Agneta Sjödin, Göran Sundberg, Niklas Holmgren, Calle Järnkrok, Mattias Ritola, Uffe Bodin, Helene Elliott, Robert Pettersson, Bruce Garrioch, Loui Eriksson, Tomas Lundström, Magnus Hägerborn, Jhonas Enroth, Sticky Bomb och Håkan Loob.
Även dom är kungar och bär gå ut och fira ordentligt.
* * *
Bernier kommer att få leva med det här resten av sitt liv, det var hans utvisning som avgjorde hela finalen.
Men han borde vinna tillbaka lita av fansens respekt när han kliver ut i omklädningsrummet och utan gnäll svarar på fråga efter fråga efter fråga.
Lagkamraternas respekt förlorade han aldrig.
– Nej, det var en bra tackling som han satte in för att få fart på oss. Ingen skyller på honom, säger Hanky Tank Tallinder.
Lou bör dock vara beredd på att det kan behövas psykologhjälp framåt sommaren.
* * *
Det är nu två år sedan Sveriges fick en ny Stanley Cup-mästare – Niklas Yellbear Hjalmarsson.
Nästa år slår vi till med blågula pjäser i bägge lagen, okej?
* * *
Partyt som just utbrutit i downtown LA kommer sannolikt att pågå i åtskilliga dygn – och spridas över resten av staden.
Det här är en stad som längtat efter att få fira en ny hockeytitel och nu tänker bevisa det riktiga i Tupacs påstående att California know how to party.
* * *
Det är nåt aningen scary med att resultatet – nästan – blev detsamma som i Playstation-matchen igår eftermiddag.
Jag får sluta med de där dumheterna…
* * *
På sin väg till bussen måste Devils-spelarna passera zamboni-entrén och där ser de festen rasa ute på isen.
Det borde kunna undvikas på nåt sätt…
* * *
Det är lite tradigt att målvakterna så ofta föräras Conn Smythe, men den här gången var det verkligen ingen diskussion.
Quick var mer värdefull än någon annan.
* * *
Dustin Penner har nu vunnit Stanley Cup med två av de tre kaliforniska NHL-lagen och som han säger under segerfesten:
– Jag antar att Sharks börjar visa intresse snart…
* * *
Vi kan åtminstone utgå från att fansen som förlorat inte river sin hemstad i år.
* * *
Okej, nu ska jag gå och hälla mig i en och annan stänkare, tror jag bestämt.
Det har varit en lång säsong och ett oerhört intensivt slutspel och jag tackar alla som varit med och gjort det till den kanske mest fantastiska upplevelsen i den här bloggen någonsin.
Det är en ära att ha så enastående läsare.
Sista matchen är alltså spelad, men trots de inledande orden i det här inlägget är det ju inte slutet.
Vi återkommer med bilder om någon dag – och sedan har vi Awards-showen i Vegas nästa vecka.
Men tills dess:
Tack – och so long.